Avslutningsfilmen på Peace & Love Filmfestival var en riktig andra-generationens-filmarbetare-film. Eller tredje generationen också förresten.
Palo Alto är regisserad av Francis Ford Coppolas barnbarn Gia Coppola, huvudrollerna innehas av Eric Roberts dotter (och Julias brorsson) Emma Roberts och Val Kilmers son Jack Kilmer och manus är baserat på en bok av James Franco, son till Spaniens förre diktator Fransisco Franco. Näääää, det sista var ju inte sant men resten är det.
Normalt sett tycker jag det är onödigt att dra in äldre släktingar i yngre ditons slutresultat men ibland – som här – är det faktiskt relevant. Det känns nämligen som svågerpolitik all the way baby. Det känns som att det är enbart med hjälp av släktingar, vänner och bekanta och efternamnen på dessa som denna film blivit av. Det känns också som att James Franco fick mersmak på småtjejer efter Spring Breakers och att han sålt rättigheterna till sin bok för en garanterad (vuxen) huvudroll. Om det stämmer vet jag såklart inte, men lukten av peddogubbe sticker i näsan. Val Kilmer gör ett litet inhopp som styvpappa till April (Emma Roberts) och han har sett fräschare dagar.
Jag blir inte klok på den här filmen. Å ena sidan har den flera vid första anblicken bra tjejkaraktärer i fokus men varenda tjej framstår till slut som totalblåst och när dom blir kallade bitch reagerar dom inte ens. Killarna å andra sidan är douchebags hela bunten och vi förväntas skratta när hyperidioten Fred (Nat Wolff) drar fram en motorsåg och kapar ett träd bara sådär. Han känner för det, alltså gör han. Det gäller detsamma för bus, för brott, för sex, för behandla kompisar som crap, för att rita snorrar i barnböcker på bibblan, för att kröka och röka på.
Och självklart… *gäspar käkarna ur led*…då filmen är baserad på ett verk av James Franco borde således marijuana stå som första namn på rollistan. Det är ett jävla gräsrökande hela tiden! Jag struntar i om jag blir kallad ”kristen höger” nu (igen) men det är precis lika tröttsamt att se folk röka weed hela filmer igenom som när folk dricker öl eller sprit, mängden har liksom inget filmiskt värde i sig. Jag fattade redan efter tio minuter att det här är (ännu) en väldigt drogliberal film, det blir inte tydligare för att rökat dras fram i varenda scen och att alla tonåringar och alla vuxna röker på.
Bortsett från ovan nämnda irritationsmoment, bortsett från James Francos uppenbarelse, bortsett från att fotbollstjejerna har tofsar som är knutna med vita SIDEN-FUCKING-BAND (!!!???!!!) och bortsett från Nat Wolffs fruktansvärda rollfigur så tycker jag filmen är okej. Emma Roberts skötte sig, Jack Kilmer ”går genom rutan” och filmen flöt på. Det är ingen stark trea jag delar ut men ändock en trea, Godkänt men inte mycket mer än så.
Såhär tyckte min 15-åriga gästbloggare M om filmen:
Filmen började direkt efter prisutdelningen och Erik Lundqvist vann priset som Bästa skådespelare, han var Tom Knutsson i superfilmen Hemma. Jag kallar honom Kung Erik. Mamma tyckte jag skulle gå ut och prata med honom men det kändes pinsamt. Han är alldeles för cool, jag skulle inte veta vad jag ska säga. Han höll sitt tal på engelska också, det var bra gjort.
Palo Alto känns som en ”tråkig söndagsfilm”, en film som funkar att se när man inte har nåt annat att göra. Det är en medelfilm, jag hade inga förväntningar heller så jag är inte besviken. Den var helt okej. Emma Roberts passade bra i huvudrollen, hon har ett bra utseende för att spela skygg och lite ensam tonårsflicka. Han som spelade Teddy var faktiskt också bra. Han såg ut som en helt vanlig kille, han såg snäll ut, agerade snällt men gjorde ändå lite fel saker. Mamma frågade mig om jag tänkte på att dom rökte weed hela tiden men det gjorde jag inte, jag tänkte inte på det alltså.
The Nerd Bird-Cecilia såg filmen samtidigt, såhär tyckte hon om den.