Det händer ibland att små otippade filmer smyger runt bland oss filmbloggare, nästan som nån form av kedjebrev.
När Trash is king skrev om den gamla spökhistorien The woman in black till exempel, då var vi ett gäng som fick upp ögonen och letade upp filmen och nu har han gjort det igen. The Innkeepers heter filmen som hyllades och vips hängde Filmitch, Movies-Noir , Plox och Sofia på och nu jag som en liten gläfsande knähund i bakhasorna. Jag har nämligen en förmåga att dra till mig mycket skräp i sökandet efter toppenfilmer (speciellt i denna genre) så en räkmacka till guldkornen tackar jag inte nej till.
Hotellet Yankee Pedlar Inn spelar på sista versen. Konkursen hotar runt hörnet och det är sista chansen att få ett rum (om man nu skulle vilja det) då hotellet har öppet sina absolut sista dagar. Clarie (Sara Paxton) och Luke (Pat Healy, otroligt lik en gayigare form av Tintin) jobbar tvåskift i receptionen och gör sitt bästa för att hålla ångan uppe dessa sista timmar.
Att hotellet är hemsökt har Sara länge fått sig itutat av Luke men hon har själv aldrig sett något skumt eller läskigt. Men nu när det finns lite tid över får hon för sig att hon ska leta upp ”anden”, Madeline O’Malley. Hotellets enda gäst är Leanne Rease-Jones (Kelly McGillis), en ”kändis” som Sara känner igen och som även visar sig vara synsk. Mycket mer än så tänker jag inte berätta om handlingen. Det kan kan säga att filmens första timme är långsam som satan men på ett – tycker jag – skönt sätt. Det känns nästan som ”förr i tiden”, som det gamla sättet att filma på när det inte var så himla bråttom med allt hela tiden.
Sara Paxton verkar (medvetet eller omedvetet, jag vet inte) fastnat i skräckfilmsfacket men det gör inte mig det allra minsta. Hon skötte sig helt okej i Shark Night och i remaken av The last house on the left (som jag tyckte så mycket om) var hon alldeles förträfflig. Här gör hon ett bra jobb, speciellt under filmens sista halvtimme. Kelly McGillis uppenbarelse visar att det var många år sedan Top Gun gick på bio.
Jag tycker det här är bra. Filmen är bitvis så spännande att jag får ont i armarna för jag spänner mig så mycket. Hade jag haft en en källare av något slag hade jag aldrig någonsin mer gått ner i den, inte ens en matkällare hade fått besök. Fan. Jag HAR ju en matkällare, på landet. Sommarsemesterns uppgift blir alltså att fylla den med cement. Så får det bli.
