Fredagsfemman #244

5. Söndagfrukosttips

På söndag kl 10.30 förhandsvisar Bio Rio den finfina filmen Jätten som frukostfilm! Det är onumrerade biljetter men vill du sitta på ”min” stol så är den på bakersta raden, nummer 150. (Jätten har vanlig biopremiär nästa fredag)

.

.

.

.

4. Tom Hanks röst

Bara för att.

.

.

.

.

3. Per Ragnars ruskiga närvaro

I kortfilmen Han som ville henne så väl spelar Per Ragnar en pappa som vill dottern….väl. Bara hans blotta närvaro ger mig fan HURVEN, alltså är han inte den mest lysande OCH ruggiga skådespelare nu levande vi har? Det är Ernst-Hugo Järegård-kvalitet på honom! På måndag har den här filmen onlinepremiär (och du kan se den här), den är regisserad av Emil Jonsson som även spelar filmens andra huvudroll. När jag såg filmen och den tog slut fick jag smått panik, jag ville se MER (lite på samma sätt som med Lights out-kortfilmen) och det är verkligen ett BRA betyg!
4/5 kortfilmsfiffiluror!

.

.

.

2. Resten av Sverige

Otaliga är dom mil jag suttit som passagerare i en bil eller kört själv genom Sverige. Jag tycker så himla mycket om allt som är ”resten” av Sverige, alltså det som inte är alla stora städer men det är också en del av Sverige som gör mig lite vemodig till sinnes. Jag vill ju inte bo där, jag blir alldeles tokig vid tanken på att bo ute i ”ingenting” och ändå kan jag bli så förbannad över det faktum att en två innanför tullarna i Stockholm kostar lika mycket som halv by i Norrland. Po Tidholm har gjort en jättefin dokumentärserie i tre delar om just den delen av Sverige som helt riskerar att dö ut. Se den! Gör det bara! Länk finns här!

.

.

.

1. Sennia Nanua

Jag är helt säker, alla som ser The Girl with all the Gifts har sett en stjärna födas. Sennia Nanua gör långfilmsdebut när hon spelar den lilla tjejen Melanie och jag tror att hon får en hel värld att säga både ååååå, aaaaaah och OJ! Imorgon kan du läsa min recension av filmen men fram tills dess kan du ju alltid trava iväg till bion och köpa en biljett. Den har nämligen biopremiär idag!

DEN RÖDA VARGEN

Jag skriver ganska ofta om likriktningen i svenska filmer, om det tröttsamma och tråkiga i att se samma skådisar i film efter film efter film och i samma typ av roller. Det känns som att nya ansikten väldigt sällan får en chans. I Den röda vargen finns ett par nya ansikten som kanske inte borde ha fått en chans och jag hoppas verkligen att dessa – ingen nämnd, ingen glömd – har blivit castade i form av statister med dialog och inte som skådespelare.

I Den röda vargen samsas riktigt underpresterande folk med storheter som Per Ragnar, Stefan Sauk och Stina Ekblad och det är kanske just därför filmen ändå behåller någon form av värdighet. Historien är heller inget större fel på. En mördad man i Luleå leder till ett attentat som skedde för trettio år sedan och en grupp extremister som skickar brev till mördade män och kvinnor med maocitat. Lite hattigt berättat men nånstans känner jag att slutresultatet ändå är helt okej.

Annika Bengtzon som huvudkaraktär är en rätt perplex kvinna. Det är svårt att tycka om henne. Hon är kall, hon är egoistisk, hon sätter karriären framför allting annat och när det går åt helvete är jag som tittar inte särskilt överraskad. Jag tycker på riktigt att hon är en rent usel morsa. Jag förstår mig liksom inte på henne och visst, det är okej, jag behöver inte fatta allt men det underlättar i denna typ av film om jag känner nån form av lojalitet och medkänsla för huvudrollen och det gör jag inte här, inte ett uns.

Det är ingen stark trea jag ger den här filmen, den fjärde i serien. Det är mer en tvåa som precis halkat på en trottoarkant och kommit över på den tredje sidan, så svag är den men det är samtidigt den hittills bästa av delarna. Man kan säga att kraven är inte så höga.

Fiffis filmtajm ser fram emot: ZON 261

Svenska zombiefilmer växer inte på träd och ner jag ser en trailer som denna kan jag inte göra annat än att hjula nedför Götgatsbacken i glädje. Eller slå en kullerbytta på sovrumsgolvet. Eller i alla fall höja både vänster och höger tumme samtidigt. Detta bådar gott tycker jag.