Jag växte upp i en minimal liten stad med en liten men mysig biograf. Det var en såndär biograf med retrokänsla, en sån med snygg skylt, hårda men funktionella stolar och snygga lampor i foajén.
Jag växte upp i en minimal stad med en mysig biograf som när Den sista kejsaren hade premiär lockade tjugo betalande och Under the cherry moon lockade två – och vi fick gå hem.
Det skulle vara lätt att avfärda både den här biografen och byhålans biobesökare som loosers men jag kan inte se det så, inte när jag förstår vilka osannolika filmupplevelser den där biografen ändå bjudit mig på genom åren.
Jag hamnar av en slump på Aftonbladet och kan inte blunda för orden ”Filmnörden: Världens mest bisarra djurfilm” och klickar på länken. Den lilla filmsnutten går igång och tycker jag känner igen det jag ser. Det är klipp ur filmen The food of the Gods som visas och jag minns rätt, jag har sett filmen. Helt otippat visades den på min lokala biograf 1987-88 nångång, bara veckor efter att jag (tillsammans med en fullsatt salong) såg Maskarna från 1976.
Jag minns klasskompisarna som satt på stolarna bredvid mig och jag minns den skrattretande äckelkänslan av JÄTTESTORA råttor som dök upp överallt, precis ööööverallt och jag minns att filmen hette Råttornas hämnd på svenska även om den inte enbart handlar om råttor. Det är jättehönor med också. Bara en sån sak.
Filmen är baserad på H.G. Wells roman Gudarnas föda och utan att ha läst boken kan jag säga att jag tror att den är bättre. Visst är det en bisarr djurfilm, den är knepig på många sätt men det knepigaste och roligaste med filmen – för mig – är att den faktiskt visades på bio. Fram för mer udda filmer på bio tycker jag. Dom ger häftiga minnen för livet.
Filmen finns att hyra här.