Med tanke på hur mycket jag älskar den första Transformersfilmen borde Real Steel vara en film i min smak. Lägger man sen till min faiblesse för en viss sluddrande boxare så borde min lycka vara fullkomligt total i sällskap med Hugh Jackman och hans jätterobotar som ska upp i boxningsringen och kämpa om heder och pengar samtidigt som Jackman jobbar med moralkakor, ekonomisk överlevnad och klyschor om föräldraskap.
Filmen är snygg, filmen är behaglig och filmen är rar på det sättet att det inte går att kasta den på sophögen. Det går inte ens att ta fram lilla figursågen, det går bara att titta och torrt konstatera att jaha, nähä, det här var ju inte så kul men heller inte så dåligt.
I recensionssammanhang är detta värsta sortens film: okej att titta på men skitråkig att skriva och läsa om.
