En äldre man vid namn Avery Ludlow (Brian Cox) bor ensam med sin älskade hund Red. Han är uppenbarligen änkling och har troligtvis även döda barn. Han driver en butik på orten och verkar ha gjort det länge.
Hans hobby är fiske och en dag sitter han som vanligt i en medhavd campingsfåtölj, beskådar det guppande flötet och Red sover lugnt vid hans fötter. Då kommer tre ungdomar och invaderar lugnet, tre tonårskillar varav den ene är den som sitter inne både med det sämsta beteendet och geväret. Killen heter Danny (Noel Fisher) och Danny är verkligen ingen trevlig prick. Helt oprovocerat skjuter han Red rätt i huvudet och hunden dör på fläcken. Killarna försvinner från platsen och kvar lämnas en förtvivlad Mr Ludlow som nu ska ta hand om sin döde vän.
Ludlow är dock ingen snubbe som glömmer och slätar över, han har gett sig fan på att killarna ska erkänna vad dom gjort – något som visar sig vara betydligt svårare än man kan tro. Det händer ju nämligen att idiotbarn även har idiotföräldrar…
Anledningen till att jag såg denna film stavas Lucky McKee. 2011 skrev och regisserade han en riktig kanonfilm som heter The Woman och den filmen har gjort att jag är nyfiken på det mesta McKee är inblandad i. Red är en helt annan typ av film än The Woman, det här är mer av en lågmäld dramathriller och som sådan saknas det kanske lite i berättandet för att jag ska bli helt hänförd. Brian Cox är givetvis stabil men jag kan inte låta bli att tänka hur det hade varit med min favoritfarbror Brendan Gleeson i huvudrollen istället.
Nittio minuter rätt mysig film var det ändå. Ingen superhöjdare men definitivt godkänd. Och den finns att se på Netflix.
