”Har du hört talas om blodorkidén? Det är en tropisk växt, mycket sällsynt. Min far upptäckte att när orkidéextraktet blandades med sekret från en ömsande anakonda skapades en kemisk förening som kan förnya celler. Jag pratar om biologisk odödlighet. Tänk vad folk skulle vara villiga att betala för evigt liv.”
Redan 2004 kom filmen Anacondas: The Hunt for the Blood Orchid (en film jag för övrigt vakade in julen med på bio) så det här med blodorkidéer och stora ormar var liksom old news för mig. Hahahaha. Korkat som fan egentligen. Blanda ormsekret med en växt och få evigt liv? Så jävla dumt.
Om det var dumt 2004 så är det med all säkerhet inte smartare 2015 men för att maxa berättelsen blandar dagens film – såklart – in något extra. Nuförtiden räcker det inte med en gigantisk anakonda, det måste till nåt mer. Snabbmatsätande naturnedskräpande tjocka tjuvjägare till exempel. Och en jättejättestor alligator!
Men för att vara en lökig B-skräckis måste jag säga att en hel del av effekterna är riktigt lyckade.
