När Spike Lee var en ung regissör var han förbannad. Han ville berätta historier men var samtidigt tydligt frustrerad och arg och det gjorde att han fick ur sig en hel del riktigt bra filmer men också en del alster som var onödigt – och irriterande – spretiga. Nu är Spike Lee 62 och har kanske kommit till en plats i sin yrkesutövning där han kan kosta på sig att vara både irriterad OCH nyanserad, både nyskapande och konventionell, både flummig OCH ha en röd tråd.
I BlacKkKlansman lyckas han faktiskt faktiskt få ihop en sann historia med snyggt filmiskt handlag med politiska ståndpunkter och humor! Inte helt lätt men som sagt, han fixade det.
Denzel Washingtons begåvade son John David Washington spelar huvudrollen som Ron Stallworth, mannen vars memoarer filmen bygger på. En afroamerikansk polis i Colorado Springs som i slutet på 70-talet infiltrerar Ku Klux Klan med hjälp av sin judiske kollega Flip Zimmerman (Adam Driver). Låter för bra för att vara sant, va? Ja, verkligheten gör ibland det. Överträffar dikten alltså.
Filmen må utspela sig på 70-talet men Spike Lee stannar inte där. Filmens sista minuter knyter ihop historien med nutiden på ett sätt som gör ont i magen. En mycket sevärd film med en oscarsnominerad Adam Driver i högform. Kolla speciellt in honom när han inte är i fokus i bild, när han sitter på sidan om och pysslar med nånting. Otroligt snyggt skådespeleri i det lilla. John David Washington är mer dom stora gesternas man i den här filmen – eller Ron Stallworth är det snarare – men han är döskön, han gör det riktigt bra.
