Jag vet att jag har ett par trogna läsare som tycker att jag är en mänsklig tombola, att min betygssättning är lik nån form av lotteri där jag tar upp en kula, läser på den och OJ det blev en 5:a eller HOPPSAN den blev en 1:a. Detta alldeles ovsett vad jag förväntas tycka om filmen i fråga och oberoende av jag skrivit om filmen i texten. Jag tycker såklart inte själv att jag är så ”hejsansvejsan” i mitt tyckande men alla har självklart rätt till sin åsikt.
När filmåret 1987 skulle listas kunde jag dock känna mig som en tvättäkta tombola för en stund. Av dom femton filmer som skulle tävla om listans tio platser var det tio som i princip kunde ha lottats in på plats 6-10. Och för första gången någonsin är det fem filmer som fått betyget 5/5 i topp! Flera av dessa har jag dessutom sett om i nutid och vet att betygen står sig.
Håll till godo med min lista, lika proppfull av nostalgimys som av äkta filmiska upplevelser.
1987 var Tom Berenger lika het som filmstjärna som Tom Hardy är nu, Tom Hardy tio år gammal och såg antagligen inte ut såhär, Mimi Rogers var störtcool eftersom hon var gift med sin ”toyboy” Tom Cruise och Ridley Scott gjorde thrillers som funkade.
.
.
.
9. Snuten i Hollywood II
1987 skilde sig den coola blonda långbenta danskan Brigitte Nielsen från Sylvester Stallone och jag minns att jag var så ledsen för hennes skull när jag läste om det. Vad skulle det bli av henne nu? Jag var genuint orolig och kanske med rätta med facit i hand. Detta år var hon i alla fall med i en riktigt bra uppföljare. Snuten i Hollywood II är nämligen bättre än den första filmen tycker jag. Eddie Murphy har smörjt munlädret och Tony Scott regisserade en riktigt skön actionkomedi – som fortfarande håller!
.
.
.
8. De omutbara
Brian De Palma regisserade De omutbara efter att han gjort Carrie och Scarface men innan Fåfängans fyrverkeri, Carlito´s way, Mission: Impossible och Snake eyes och väldigt mycket innan Passion. Han är rätt ojämn den mannen. Skådespelarna i De omutbara är det dock inte. Stabilare skådespelarsnubbar än Kevin Costner, Sean Connery, Patricia Clarkson och Andy Garcia får man leta efter.
.
.
.
Jag ler bara jag ser bilden. Richard Dreyfuss och Emilio Estevez har varit mitt sällskap SÅ MÅNGA kvällar som poliserna Chris och Bill på nattlig spaning efter en efterlyst kriminell man att det nästan känns som att dom är mina kompisar. Och detta trots att det var snart trettio år sedan jag hängde med dom varenda kväll. På den tiden fick man fick helt enkelt se dom filmer man hade och jag hade inte så många.
.
.
.
6. Over the top
Lincoln Hawk heter han i den här filmen, Sylvester Stallone. Lincoln Hawk är en LYSANDE filmtitel kan jag tycka. Konstigt att det inte blev en uppföljare till Over the top som fick det namnet för armbrytning kan man väl aldrig få nog av? Eller? Sly/Lincoln ska ställa upp i VM i armbrytning i Las Vegas för att försöka knipa guldet och därmed prispengarna på 100 000 dollar för att börja ett nytt liv tillsammans med sin son. Han är underdog, han är ensam, han ser lite ledsen ut, han är stark. What´s new? Ingenting. Men jag gillart!
.
.
.
Pelle Erövraren är en film jag inte gärna ser om. Jag får ont i magen nåt så inihelvete av den. Men en mer välförtjänt Oscarsvinst för Bästa utländska film har jag knappast sett och även om Max von Sydow fick se sig snuvad på Bästa manliga huvudroll-vinsten till Dustin Hoffman (för Rain Man) så kan nog ingen säga emot där, rätt man vann. Det här är en MYCKET sevärd film även om jag fattar att det aldrig kommer en ”rätt tid” för att se den. Dom flesta av oss är nog rätt sällan sugna på redig dansk misär. Jag veeeeet. Likväl, det ÄR en kanonfilm.
.
.
.
Väldigt många år innan Vincent D´Onofrio blev Wilson Fisk med hela Netflixnördiga TV-serie-samhället spelade han Gomer Pyle i Stanley Kubricks Full Metal Jacket. Jag som inte ens tycker om krigsfilmer ÄLSKAR den här filmen. Men krig är – liksom knark – bajs.
.
.
.
Jag tror att Robocop på nåt sätt är grogrunden för hela min robotfascination. Det där metalliska men ändå levande, vem kan symbolisera det bättre än polisen Alex Murphy i Peter Wellers skepnad? Paul Verhoeven gjorde en sci-fi-thriller som är så mörk och blodig att jag blir superglad när jag ser om den. Så långt ifrån nutidens nervöst omformade CGI-actionfilmer som gör allt för att få en 11-årsgräns och därmed tjäna mer pengar. RoboCop som film visar lika lite mercy som robotpoliserna gör och jag bara…ler.
.
.
.
Michael Douglas var Mannen Hela Dan 1987 när han knep huvudrollerna i två av årets absoluta storfilmer, denna och Wall Street. Glenn Close var så fin i håret med sina ljusa lockar att jag tjongade på med en ”hemmanent” med hjälp av en kompis för att se likadan ut. Okej, jag var blond och håret blev krulligt men där slutade likheterna mellan mig och filmens Alex Forrest. Det finns nog några snubbar och fyrbenta husdjur som kan vara glada för det.
.
.
.
Jag valde min etta med glädje. Mellan topp-fem-filmerna är det inte mycket som skiljer, ingenting betygsmässigt och ytterst lite vad gäller nostalgikänslor och annat mys som kan plussa vilken film som helst. Dirty Dancing är helt enkelt en magkänslefilm som kör över logik och kritiskt tänkande med en fucking bulldozer. En sockervaddsrosa bulldozer. Och det får den så gärna göra. Jennifer Grey, alltså inser hon hur bra hon var som Baby? Och hallå där uppe i himlen Patrik Swayze och regissör Emile Ardolino. Förstår ni vilken JÄVLA bra film ni gjorde? Gör ni det? Vaaaaa???
.
Bubblare: Some kind of wonderful, Misstänkt, Mångalen, Wall Street och Tre män och en baby.
.
Idag listar ett helt gäng filmbloggare sina favoriter från 1987. Klicka på namnen för att komma till listorna.
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord
Movies-Noir
Flmr
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Spel och film
We could watch movies
