Etikett: Rörliga bilder och tryckta ord

Publicerat

Fredagsfemman #245

5. Maskotarna!

Jag har skrivit om filmen här förut på fredagslistan men det tåls att upprepas och speciellt nu eftersom jag har goda nyheter. IGÅR hade nämligen Mascots premiär på Netflix så nu ska det bara vara att titta på filmen. Och jag som har en hemlig fobi för sånadär utklädda människor i fluffdräkter. Aja, den är kanske inte så hemlig längre men jag avskyr dom som pesten. Kunde inte ens äta lunch i personalmatsalen på Grönan när jag jobbade där, inte när Tivolina hade lunch samtidigt.

.

.

.

4. Glöm mig – nä inte en chans!

”Många glas på bordet, halvdruckna vinglas, drinkglas med isbitar, mamma rullar en cognac-kupa med ena handen, hon gör det så elegant, den mörka vätskan ser ut som kiss från en sjuk människa.” Att läsa Alex Schulmans bok Glöm mig gör mig förbannad. Jag vill kunna skriva som honom. Han är helt jävla genial när det kniper!

.

.

.

3. Att fastna med David

Jag skulle egentligen sova men så hux flux hade jag klickat in mig på dokumentären om David Lagercrantz på SVTPlay, den som handlar om cirkusen kring skrivandet av Millenium 4. Bra skit. Intressant man. Snygg film. Och otroligt härligt att han är så öppen med sina tillkortakommanden. Han känns så mänsklig. En timme som bara swishade förbi och det var värt att offra lite nattsömn för att se klart den. Länk till filmen här och den går att se ända till september 2017!

.

.

.

2. Sofias galna zombietema

Alltså, klå det här om du kan! Sofia skriver om zombiefilmer varje dag HELA oktober och SOM hon gör det. Jag tycker ALLA som någon gång sett en zombiefilm, är intresserad av zombiefilm, inte har en aning om vad en zombiefilm är för nåt, är fanatiska fans av zombiefilm, ja alla som tror sig vara en zombie eller är rädd för zombiesar ska klicka sig in på Sofias blogg och läsa hennes geniala analyser av allsköns zombiefilmer. Det är både kända och såna du garanterat knappt visste fanns. Hon lägger dessutom till ”zombietyp, omfattning, vapen och fristad” som extra parametrar vid varje film, förutom sedvanligt betyg. Här hittar du Sofias blogg.

.

.

.

1. Filmspanarträff!

Imorgon är det dags! Härligt med en redig filmspanarträff igen, det var länge sedan nu, hela två månader. Och det är Joel som väljer film och Joel kan man lita på. Det kommer bli en mysig träff imorgon. Vi ses, filmspanare!

.

.

Publicerat

Fredagsfemman # 82 – Det bästa från Malmö Filmdagar

5. Sommarvädret i Malmö.

Det behövdes inga jackor, inga tjocka tröjor och inga paraplyn, Malmö visade sig från sin alldeles bästa sida när jag och Filmspanarna var på besök nu i veckan. Det kändes som att vara utomlands när uteserveringarna var fulla sent på vardagskvällarna och dom kulörta lyktorna lyste upp Lilla Torg. Jag hade kunnat stanna på C More´s mingelparty i tisdags fram till småtimmarna om jag inte haft vetskapen om morgondagens filmtittarschema i bakhuvudet. Det gäller att orka. Att samla energi. Att vara pigg och hålla sig vaken även om man inte hinner äta annat än kaffe och bjuddammsugare mellan filmerna. Det är en konst i sig.

 

4. Det jag minns bäst är tjejerna.

Malmö Filmdagar innebär många filmer på få dagar och det kan ibland vara svårt att ställa om hjärnan mellan filmerna, speciellt om man sett ett tungt och dystert drama. Men när jag försöker hitta nån form av röd tråd i minnesbanken, det som imponerat mest på mig, så blir det tjejerna. Edda Magnason som Monica Zetterlund, Alicia Vikander i Hotell, Naomi Watts som spelar Lady Di i filmen Diana, Ida Engvoll i Mig äger ingen som är så otroligt lik en ung Helena Bergström, Octavia Spencers ögon i Fruitvale Station, Julie Delpys franska uppenbarelse i Before Midnight och Scarlett Johanson och Julianne Moore i Don Jon. Kvinnor kan. Så jävla mycket.

 

3. Konsten att podda med ett fyllo.

Efter att ha sett avslutningsfilmen spelade Johan och Erik från Har du inte sett den-podden in ett avsnitt med mig och Jessica från The Velvet Café som gäster. Vi spelade in utomhus, i en park, sittandes på en gräsmatta och bara några minuter in i programmet fick vi närgånget besök av en mycket överförfriskad man. Det satte sina spår på inspelningen men gav oss ett gott skratt och ännu ett knasigt minne från dessa dagar. Poddavsnittet kan du höra här.

 

2. Den allra bästa filmen var svensk!

Jag såg Monica Z, Rush, Fruitvale Station, Hotell, I lodjurets timma, Don Jon, The Summit, Before Midnight, Diana och Mig äger ingen och den bästa filmen av dessa var solklart Hotell. Den 4:e oktober har den biopremiär och min recension kommer den 3:e. Men boka in ett biobesök första helgen i oktober. Bara ett tips liksom.

 

 

1. Den obeskrivligt lyxiga filmbubblan.

Att ha semester, resa bort, få vara tillsammans med sina vänner och göra det roligaste som finns från tidig morgon till sen kväll är en sån obeskrivlig LYX att den knappt går att beskriva. Jag hade så mysigt i Malmö att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det och jag vill mer än gärna åka tillbaka nästa år igen. Tack till SFI för att vi fick åka, tack till Malmö, tack till alla roliga/konstiga/snälla/snarkande människor jag pratade med och tack till mina filmspanarvänner som gjorde dessa dagar så himla fina och minnevärda. Ni är typ bäst!

Publicerat

Veckans Berenger: SNIPER – KRYPSKYTTEN

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: krigsfilmer är inte min grej. Inte ens Tom Berenger kan få mig att ryckas med i nån form av ”dödlig spänning” eller engagemang i en krypskytts liv.

Jag känner för att höja båda mina pek-och långfingrar i luften och göra kaninöron (”  ”) åt allt jag skriver för jag kommer banne mig inte kunna få ihop en icke ironisk text av det här. Det här är superdåligt. Alltså på riktigt asdåligt.

Billy Zane med i en ganska stor roll och det är en syn för gudarna. Vilken SYO-konsulent gav honom rådet att söka sig till skådespeleriet? En döv, blind, masochistiskt lagd människa som inte bara ville Billy illa utan hela mänskligheten? Jag blir förbannad när jag ser honom och han gör verkligen inte en redan dålig film bättre. Snarare är han kompisen som skjuter slangbella och träffar bästa polaren mitt i ögat och sen skrattar gott efteråt.

Tom Berenger själv är filmen igenom camouflagesminkad och gravallvarlig och bär en militär huvudbonad som ser ut som en fyra storlekar för liten grön truckerkeps. Det räcker så. Jag får nog. Mår lite illa. Blir lite trött men är samtidigt glad över att min filmbloggarkollega Sofia också sett filmen och – får jag anta – har vettigare saker att skriva om den. Klicka över dig till  Rörliga bilder och tryckta ord och läs mer om denna ”fantastiska” film vettja. Själv ser jag fram emot nästa tisdag. Det kan inte bli sämre än såhär.

Publicerat

Två om en: MIN HUND SKIP

Idag skriver jag och Sofia om samma film, hundrullen My dog Skip.

Klicka här för att komma till Sofias blogg så får du se om jag hittat den första hundfilmen någonsin som jag faktiskt tycker om.