Tidigare idag presenterade jag listan över manliga skådespelare jag gärna undviker på film och nu är det tjejernas tur.
Precis som när det gäller snubbarna har jag verkligen försökt lyfta fram åtminstone EN rollprestation som känns acceptabel men i vissa fall är det svårt att hitta nån. Nu när jag gjort klart listan ser jag en röd tråd i alla dom fjorton skådespelare jag gärna skippar, en tråd jag anat men som nu med facit i hand lyser väldigt tydligt för mig. Ser du den?
7. Kiera Knightley
Vissa säger att hon är ”underskön”, det vackraste som finns och vad alla män vill ha. Själv känner jag att om Kiera Knightley är den kvinnan alla män vill ha då vill jag inte ha män.
Det underliga med Kiera Knightley är att när det blir diskussioner om henne så är det enbart utseendet det fokuseras kring, inte det faktum att hon är en usel skådespelerska. Kom igen, vad kan hon? Skjuta fram underkäken, blinka med rådjursögonen och inte stänga munnen. Hmmm. Fokus på utseendet var det ja. Jag är precis likadan. Jag är inte ett dugg bättre än alla andra.
Den film jag sett som jag haft minst problem med henne i är Never let me go och det är tack vare Carey Mulligan.
6. Holly Hunter
När jag var femton år och såg Arizona Junior stängde jag av videon efter halva filmen för jag klarade inte av Holly Hunters sätt att prata. Tjugofem år senare känner jag precis samma sak. Det är nåt med käkarna, att hon smackar när hon pratar, det låter otäckt, jag får rysningar och jag vill inte vara med.
Som av en händelse är min största och enda favoritfilm med henne en film där hon inte säger ett pip: Pianot.
5. Kristen Stewart
Jahapp, nu dyker den andra Twilightmänniskan upp på en lista idag.
Kristen Stewart är en skådespelare som jag önskar att jag kunde gilla mer. Okej, hon har rätt dålig smak vad gäller killar men det känns orättvist att anklaga henne för en sån trivial sak, dessutom ska man inte kasta spjut i glashus. Men hon känns tuff på nåt vis och det gillar jag men jag vill helst inte se henne om jag kan undvika det.
När jag googlade för att hitta bilder på henne slogs jag av en grej: på dom flesta fotona håller hon igen munnen. Det är obegripligt! Jättekonstigt! Jag fattar ingenting. Det är just den grejen som är så svinjobbig när jag ser henne på film, hon har ETT uttryckssätt och det innefattar en svagt öppen mun.
Jag har aldrig sett henne så bra som i The Runaways (där hon spelar Joan Jett) men jag vet inte om det säger nåt egentligen. Vad har jag att jämföra med? Twilight och Snowhite and the huntsmen? Jo, Adventureland, där funkade hon faktiskt.
4. Katherine Hepburn
Nejmenneeeej. Hädar jag nu igen? Ikonen Katherine Hepburn så högt som på en fjärdeplats. Jo, så är det och hon kunde ha varit ännu högre upp om det inte varit huggsexa om platserna. Jag har hittills inte sett Katherine Hepburn bra i en enda roll och jag har hittills bara sett henne dra ner okej filmer i dyn.
Jag väljer mer än gärna bort filmer med henne i rollistan, dom jag ändå ser får jag stålsätta mig inför och verkligen jobba med tålamod och soff-tourettes för jag tycker inte hon är en duktig skådespelerska. Om jag nu ändå måste tänka ut en film där hon gör ett sevärt intryck så får det bli Love affair där hon har en mikroskopisk roll som ändå är för stor.
3. Rosie Perez
Nu kommer vi in på upploppsrakan och hade det här varit Vasaloppet så hade Rosie Perez skidat som en påtänd iller med snabba snabba stavtag och samtidigt försökt psyka sina medtävlare med sitt ettriga latinoamerikanska uttal.
I min värld har hon en välförtjänt tredjeplats och det är väldigt förvånande att denna kvinna år efter år får roller, att hon har en plats i filmbranschen, att nån orkar se eländet – och framförallt lyssna. Tänk dig tanken att du sitter bredvid henne i tunnelbanan/tåget/bussen, du är trött, hungrig, skorna är blöta, du vill hem till Uppdrag Granskning (av nån anledning jag inte känner till) och du hör henne prata i mobilen. Oavbrutet pratar hon. Om allt. Högt, gällt och ingående. Jag känner att jag blir tokig nästan bara av att skriva det.
När jag försöker tänka positiva tankar och plussa henne i en film så pratar den där lilla jävulen på axeln med mig. Han väser ”gör det inte, skriv att det inte går” och han har rätt den lille fan.
2. Renée Zellweger
Under några veckor i december 2010 pågick ett ganska intensivt mejlande mellan mig och Jojjenito. Vi diskuterade en hel del om denna kvinnas varande och icke i filmvärlden, en diskussion som så småningom mynnade ut i ett blogginlägg.
Jag tror att Renée Zellweger har en del bra egenskaper, sånt som andra gillar. Hon har varit ihop med Jim Carrey, Bradley Cooper och George Clooney så ”nåt” av värde för snygga män har hon i alla fall. Men vad? Ingenting som syns på vita duken i alla fall.
I mina ögon är Renée Zellweger inte en bättre skådis än jag var i första klass när jag spelade Klockan i en pjäs ingen mänska förstod. Hon är så överreklamerad, överskattad och överbetald (kunde jag fler ord med prefixen ”över” så skulle jag dra dom nu) att jag häpnar. Går det inte att ålägga yrkesförbud i filmbranschen? Hantverkare kan ju få det och vad pajjar dom? Rör?
1. Joan Cusack
Nancy och Dick Cusack, jag är ledsen men era barn fixade vinst varje gång idag. Två förstaplatser, jag vet inte om det nånsin hänt i filmsammanhang förut? Har två syskon vunnit Oscars samma år? Två Razzies? Två filmisar i ett lottstånd på Lake Winnepesaukah Amusement Park?
Joan är lika given etta på den här listan som lillebror John var på den andra tidigare idag. Hon kanske inte är den sämsta skådespelerskan i världen men hon är lätt den kvinnliga skådis som jag helst av allt skippar – om jag kan. Nu har hon en osviklig förmåga att få/bli erbjuden roller i på tok för bra filmer så det är inte alltid jag kan slippa henne, ibland måste jag helt enkelt försöka härda ut.
Den filmroll som retar mig minst är den som Tom Arnolds fru Gail i Nio månader, fast retar mig det gör jag. Hon har samma dimension på tungan som sin bror och den är svårgömd.
Nä, usch, nu har det varit för mycket negativ fokus här. Nu ska det bli kul att göra klart listorna tills imorgon då det blir hundra procent kärlek här på bloggen. Då blir det favoriter, högvis av härliga favoriter.
Jonas Åkerlund. Avklippta tånaglar i ett kuvert. Little Britain-Matt Lucas. En död man. Drömmen om Schweiz. James Caan. Rosa flocktapet. Juno Temple. Massor med tomma PET-flaskor. Rebel Wilson. En jättefin gammal kermitgrön Ford. Johnny Knoxville. En stor tutande lur. James Marsden har lagt hår. Blodspott. Fuck life. En pratande hund. Landstingskalsonger. DJ Qualls är inget barn längre. Bowling. Dolph Lundgren. Soldusch. Självhjälpsbok. Rosie Perez. Lukten av terpentin. Amanda Plummer. Höga vita strumpor och lågskor. Mord. En brunklädd Billy Crystal. Kikarspana på grannar. Misshandel. Misär. Hårlös albino.
