Etikett: Ryan Corr

Publicerat

En ladylike sommar: LADIES IN BLACK

Här är en film som utspelar sig på varuhuset Goode´s i Sydney 1959. Det närmar sig jul och helgshoppingen är i full gång. Unga Lisa (Angourie Rice) får ett extrajobb som allt-i-allo i butiken och hennes ögon är stora när hon ser dom andra kvinnorna bakom diskarna, alla klädda i svarta klänningar och svarta pumps. Kvinnorna är något annat än Lisas egen mamma och hon får nu en insyn i helt andra sätt att vara och tänka. Kanske är det den äldre ungerska butikskvinnan Magda (Julia Ormond) som förändrar hennes synsätt mest då hon som immigrant med skinn på näsan peppar Lisa att stå på sig, att våga.

Det här är alltså en australiensk film, regisserad av Bruce Beresford, mannen som regisserat den fyrfaldigt Oscarsvinnande och niofaldigt Oscarsnominerade filmen Driving Miss Daisy (1989) – utan att själv bli nominerad för sitt jobb. Här ger han den storsäljande romanen ”The women in black” av Madeleine St John filmiskt liv och jag får en känsla av att denna film precis som andra filmer i samma genre (tex The Help från 2011) är så himla mycket bättre i bokform än på film. Det blir så styltigt när det berättas på detta sätt, alla nyanser försvinner, alla tankar och funderingar som lättare kan berättas i skrift försvinner.

Det här är helt enkelt en rätt trist film om ÄNNU EN ”ordinär” ung tjej med flätor och glasögon som i ett HUJ blir en vacker ung kvinna bara hon släpper ut håret och skippar glajjorna. Julia Ormond är filmens starka kort och hon gör en sevärd prestation som Magda. Resten, nja, not som much.

Det här är en film i temat En ladylike sommar, alltså filmer med ordet lady (eller pluralformen i dagens fall) i titeln. Här kan du läsa om fler av dessa filmer.

Publicerat

HOLDING THE MAN

Under senhösten 1995 befann jag mig en månad i Australien. Tidigare samma år hade en roman publicerats, en roman med titeln Holding the man, skriven av Timothy Conigrave. Jag sprang en hel del i bokaffärer i alla städerna jag besökte och såg den karakteristiska boken med två suddiga män på framsidan precis överallt. Självklart köpte jag den och givetvis läste jag den. Det visade sig att boken var en biografi och att författaren själv dött bara månader efter att den kommit ut i handeln, i sviterna av Aids-relaterade sjukdomar.

Historien handlar om Timothys liv med start 1976 när han som sjuttonåring går på en katolsk pojkskola och förälskar sig John Caleo, lagkaptenen i skolans amerikanska fotbollslag. Det var en kärlekshistoria som höll i sig i över femton år och innefattar allt ifrån den fumliga och osäkra starten, till att skolan vill bestraffa dom, till föräldrarnas reaktioner när dom inser att sönerna är homosexuella och därmed gör något olagligt. Det pendlar mellan härlig förälskelse, motgångar, tjafs, otrohet, bråk och det faktum att dom båda efter många år tillsammans testade positivt för HIV.

Boken var underbar. Jag läste ut den på bara några dagar och den står fortfarande i bokhyllan och pryder sin plats. Filmen har lite skavanker. Ryan Corr som spelar Timothy Conigrave är visserligen bara 26 år när ska spela 17-årige Timothy men han ser alldeles för gammal ut för att jag ska köpa ”skolpojkdelen” av filmen. Craig Stott som spelar John Caleo funkar inte så mycket bättre han som ung men KANSKE att deras båda eländiga peruker är det som förstör allra mest.

Annars berättas den i grunden fina men samtidigt mörka historien lättvindigt och enkelt, den dryga två timmar långa speltiden känns inte speciellt lång, man hänger på och känner både med och för dom båda unga männen. Och Sarah Snook i rollen som kompisen Pepe är ett stort plus, hon är ofta grädden på moset i filmer. Mer roller till Sarah Snook om jag får välja! Anthony LaPaglia spelar Johns pappa och jag hoppas att den riktiga pappan lever och tvingas se filmen.

Det gör ont att se Holding the man, jag blir ledsen, förbannad och nästan helt slut. Det gör ont på samma sätt som att se Torka aldrig tårar utan handskar. Att se verkligheten utan försköning gör ofta ont och att se inskränkta föräldrar som inte älskar sina barn förbehållslöst gör mig galen. Homofobi är en åsikt och personlighetsdrag jag har noll respekt för. Noll.

Kärlek är livet, livet är kärlek.

Filmen finns att se på Netflix!