Det finns få grupper av människor som jag kan känna att jag verkligen föraktar men folk som är friska, bor i I-länder och ser på sig själva som offer är definitivt en av dom. Tyvärr är kvinnor överrepresenterade i den gruppen. Därför är filmer som till exempel Soraya M så viktiga. Det är vettigt och viktigt att lära sig mer, att se hur andra (kvinnor) har det och kanske tar det aningens längre tid när nästa kris kommer innan man tycker synd om sig själv och skyller på omständigheter man inte kan påverka för att ens liv suger apröv.
Så som i himmelen är en film som jag har förstått var – och fortfarande är – viktig för många svenska kvinnor och då speciellt ut aspekten Gabriella, spelad alldeles förnämligt av Helen Sjöholm.
Hon är misshandlad, behandlas som en slav, hon är nedtryckt på alla sätt och vis (och då inte bara av sin grisige make utan även av sig själv), hon är inte mer än vatten värd men hon lyckas vända på sin inställning till livet och till sig själv och bli hel.
Gabriella är en förebild för många kvinnor som var – och är – i samma helvetiska situation. Är du där, titta på det här fantastiska klippet, lyssna på hennes sång, knyt näven i fickan, bli förbannad och se till att förändra ditt liv för det är det enda du har.
Det snällaste du kan göra för andra är att lära dig tycka om dig själv. Det börjar där, det måste få vara så.
Du är värd bättre. Du är inget offer.