Frank Wagner (Joel Kinnaman) hamnar mitt i handeln med estniskt amfetamin och GSI med Johan Falk i spetsen har fått nys på en känd estnisk maffialedare – en national target – som dom vill ha tag på, med Franks hjälp såklart.
Det här är Frank Wagners film, eller Joel Kinnamans om man så vill. Jävlar i helvete vad bra han är! Kärlekshistorien mellan honom och Marie (Ruth Vega Fernandez) är så hjärtskärande och det är speciellt en scen jag tänker på (den när han måste åka). Det är en kärlek jag köper fullt ut och den gör nog nästan lika ont i mig som den verkar göra i dom.
Seth Rydell (Jens Hultén) har en biroll i filmen men hans bror Felix (Anastasios Soulis) får lite mer plats. Han är bra och jag är inte ett dugg förvånad.
Johan himself har hamnat i nåt slags limbo i livet där varken arbetet eller privatlivet är sådär tipptopp. Han försätter sig i situationer där han förväntas agera med lojalitet och moral men han är mänsklig Johan och det är mänskligt att fela, i alla fall om man är beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande. Frågan är om han är beredd på det?
Att National Target landar på en fyra är helt och hållet Joel Kinnamans förtjänst. Det är stort skådespeleri man får bevittna, mycket större än vad man kan förvänta sig och vad som är vanligt i en ”polisfilm”. Det säger en hel del om varför den här filmserien är så SJUKT bra. Den levererar på ALLA plan!
Manus: Björn Carlström
Regi: Richard Holm
