Efter att ha sett sex säsonger av denna serie där några avsnitt varit uppe på en femma, många har varit fyror, tillräckligt många treor för att jag inte ska tycka serien är riktigt intressant MEN dom senaste två säsongerna har vacklat betänkligt, det har varit rätt trista tvåor både här och där, så var det alltså dags att ta sig an den SJUNDE säsongen.
Jag har haft en känsla av att det inte hänt så mycket, att det står och stampas, att rollfigurerna färdas från A till Ö men jag fattar inte riktigt var Ö är nånstans – och framförallt inte varför – och att det pratas och ältas och snackas och dryftas men det är BARA snack och INGEN verkstad och jag vill liksom putta allting framåt, fortare, mer, snabbare. Men skam den som ger sig, här är beviset på att man ibland tjänar på att ha tålamod som en tok. Säsong 7 alltså. Vilken resa!!
Som vanligt är det jättesvårt att skriva om Game of Thrones utan att spoila så jag passar på att varna för grova spoilers i texten nedan. Läs INTE om du inte redan sett alla avsnitt! Men det är klart, är du inte det minsta spoilerkänslig eller redan har blivit spoilad på sociala medier (fy fan vad lätt det är att bli spoilad där i dessa tider, man får vara snabb som en kissnödig utter att se avsnitten eller spola ner mobilen i toaletten mellan varven….) så läs vidare by all means.
Jag tror inte jag har kunnat få till en bättre säsong än denna även om jag fått önskat helt fritt angående vad som ska hända och vilket håll karaktärerna ska utvecklas mot. Precis ALLT har hänt. Fucking ALLT! Dessa fantastiska drakar man alltid vill se mer av har fått jättemycket screentime, duon Daenerys och Tyrion känns solida, dom otäcka white walkers:erna har visat sina fula nunor på riktigt (så jävla spännande avsnitt 6 var by the way), Cersei är ondare och vidrigare än någonsin förut, Jamie karaktärsutveckling känns väldigt spännande inför sista säsongen, Arya är precis sådär psykiskt skadad som man kan misstänka att barn blir som är med om för mycket skit i tidig ålder, Tormund har härligt nog fått lite mer screentime, Brienne är fortsatt en skön personlighet, Littlefinger är en lurig jävel och borde sedan länge vara garanterad kanonmat (ha!) och Jon Snow fortsätter vara den blekaste av alla bleka män i detta för övrigt yviga, mångfacetterade, utstrålningsstarka persongalleri.
Tempot känns helt annorlunda i denna säsong än i övriga. Nu har vi fått sett ”lite av varje” i alla avsnitten istället för att det ”bara” är 2-3-4 långa scener per avsnitt. Detta passar mitt otåliga sinne betydligt bättre. När man dessutom bara får se ett avsnitt i veckan så hinner jag glömma vad som hänt om man får en del av berättelsen enbart i avsnitt 2 och 7. Till exempel.
Jag tycker att säsong 7 av Game of Thrones har varit bland det mest högpresterande, solida, spännande, välskrivna, påkostade TV-seriesäsongerna i modern tid. Karaktärerna har utvecklats, ja alla utom Jon Snow. Han fortsätter vara den där träiga idealisten och borde inte vara en kille i Daenerys bok men hey, även hon har växt upp och mognat verkar det som.
Game of Thrones säsong 7 känns som en uppvisning i alla varianter av girlpower och jag gillar det som FAN! För mig finns det inget annat betyg att ge än detta. Sex sedda säsonger gav resultat, sjuan var fantastisk och nu är historien preciiiiiiis där den ska vara inför den åttonde och sista säsongen. GIVE ME MORE! Jag kan inte vänta!
Här är mina tankar om de tidigare säsongerna:
