Här är min genomgång och mina tankar kring den sista säsongen av Game of Thrones, uppdelad i avsnitt. Den innehåller JÄTTESPOILERS och bör inte läsas om du tänkt se serien/säsongen. I alla fall inte INNAN du ser den.
Så.
Du är varnad.
Avsnitt 1. Herregud. Vad smart det var av mig att se om sista avsnittet från säsong 7 precis innan detta avsnitt. Det var trots allt två år sedan sist, en del andra inputs (en DEEEEL?!?!?!) har passerat hjärnan och även om jag trodde jag mindes allt så gjorde jag det inte. Men det var fint att se alla igen. Det kändes som ett bra avsnitt, små nedslag lite överallt, som att ”samla in gänget” och visa för oss som tittar var alla befinner sig och att dom är med i matchen. Ett fanserviceavsnitt kanske?
Avsnitt 2. Nu är vi igång! Härligt! Jag satte mig ner och förväntade mig ett avsnitt som det förra, ett med bra tempo och en schysst blandning av balla händelser och prat. Vad blev det? Bara prat! Bara bara prat! Under avsnittets gång hade jag ibland svårt att hålla mig vaken MEN jag fattar ändå grejen med alla möten och hejdås. Slaget mot White Walkerserna väntar, det kommer bli blodspillan, några av hjältarna kommer säkerligen stryka med, kan man hoppas på något….episkt….kanske? Alla är sammanbitna, alla är redo för vad som komma skall. Slåss mot redan döda? Hur ska det gå?
Avsnitt 3. VADFANVARDETHÄRFÖRNÅT???? Vilket SKIT!!! Jag fattar grejen med att man gör ett avsnitt med BARA ett gigantiskt slag och jag fattar baktanken med att endast filma med ”naturligt ljus” – vilket nattetid innebär INGET ljus – MEN liktförbannat, när man sitter framför TV:n, har släckt ner hela lägenheten och ÄNDÅ INTE SER ETT JOTA av vad som händer, då blir man förbannad!! Jag har SÅ svårt att förstå alla som hyllar detta avsnitt som det bästa någonsin genom hela TV-historien. Sitt 70 minuter och kolla på en svart skärm. Trasig makapär eller Game of Thrones S8E3? You tell me.
Avsnitt 4. Nuså, nuså, andas. Ett pratigt, mysigt, mastigt avsnitt, ett avsnitt som fick mig att sitta på soffkanten och önska att det aldrig skulle ta slut. Det kändes som att serien återigen tog sig tid att i sakta mak berätta något som skulle få karaktärerna att utvecklas och sen händer den, den assnygga men helt ologiska scenen när en drake blir nedskjuten och dödad av Euron Greyjoy och hans flotta. I en vinkel där Dany inte ens kan spotta dom stora fartygen kan alltså den vapenansvarige se draken – och skjuta prick. Så hur snygg den scenen än är så pajar den för mig. Varför ger sig inte Dany på båtarna? Hon sitter på en drake som uppenbarligen kan spruta eld, hon borde kunna förgöra dom där träbåtarna fortare än Euron hinner stöna ”nej inte där Cersei”.
Avsnitt 5. Neeeeeeej, nämen nej, bara nej. Så känner jag såhär minuter efter att avsnittet är slut. Kvinnan med dom många namnen – Queen Daenerys Stormborn of the House Targaryen, the First of Her Name, Queen of the Andals, the Rhoynar and the First Men, Lady of the Seven Kingdoms and Protector of the Realm, Lady of Dragonstone, Queen of Meereen, Khaleesi of the Great Grass Sea, the Unburnt, Breaker of Chains and Mother of Dragons aka Dany (på sista tiden) – visade sig vara precis lika psykiskt instabil och dumihuvet som vilken lättkränkt skolskjutare som helst. Jon Snow, hennes brorson och stora kärlek, dissar henne och då får hon nog och hämnas genom att via drakeld sätta hela King´s Landing i brand och döda tusentals oskyldiga, Jon Snow icke inkluderad. Är det inte lite för enkelt? Är det inte lite för…fel? I sju säsonger har vi följt henne då hon försökt vara (så långt det går) någorlunda rättrådig och stått på dom svagas sida och så nu….SNAP, liksom. Jag greppar det inte och jag köper det inte. Jag somnade dessutom mitt under striden. Hur snygg den är var så var det rätt tråkigt. Flera av seriens stora namn strök med men jag KÄNDE ingenting. Ingenting alls. Jättekonstigt. Den bleka och nästan Disney-patetiska scenen med Jamie och gravida Cersei gjorde mig bara ännu mer trött. Jag hade velat se nån form av medeltida fosterutdrivning här. En hämnd och död värd en massmördare som Cersei. Men nejdå. Nu vet jag inte riktigt var jag befinner mig inför allra sista avsnittet. Tyrion är kvar. Och Brienne. Och Arya och Sansa och triste Bran och fortfarande supertriste Jon Snow. Jahopp. Ska verkligen serien sluta i stans jävla antiklimax?
Avsnitt 6. NEEEEEJ. NÄMEN NEEEEEEEEJ. Fan va arg jag är och blir och var. Det känns som att bli spottad i ansiktet. Av någon med kikhosta. Och slemsäcksinfektion. EN såndär som spottar gult snor. Blandat med grönt snor. Och lite hårda klumpar av random kropps-pryl mitt i alltihop. Hur är det MÖJLIGT att manusförfattarna till en av världens mest påkostade TV-serier genom tiderna kan knyta ihop en sån historia som denna och få den att kännas som ett segment från Life of Brian. Monty Fucking Python! SÅ känns det. Exakt så! När kungen/drottningen över hela klabbet hur flux skulle röstas fram på slutet kunde det lika gärna var Galenskaparna och After Shave som i En himla många program gjorde sig lustiga över fantasygenren. Buhuuuu, jag vill kasta TOMATER! Det är galet jävla dåligt! Och Jon Snow och Dany, kärleksparet med TV-världens absolut sämsta personkemi, det kändes INGENTING när hon dog, INGENTING. Och kanske är det av samma anledning som med Cersei, för även Dany fick dö någon form av DISNEYDÖD! Svalt, fagert, blekt, två ensamma blodstrimmor i ansiktet, stora ögon som sakta sluter sig, en dolk i magen. Äh va fan, vad tog det maffiga GoT-dödandet vägen? Huvuden som rullar, Joffreys äckliga giftdöd, det häpnadsväckande, det ögonbrynshöjande, det förvånande, det CHOCKERANDE, var tog det vägen? Hela säsong 8 känns som en bokklubbsbok för mellanstadiebarn, en bok som hamnar nånstans mellan Pocahontas och lille Hiawatha och där en tjock gammal gubbe i en stor handsnidad stol med armstöd läser sagan om spelet om tronerna. Serien hade kunnat sluta så. Som om George R.R. Martin själv läst sin egen bok. Frågan är bara hur serien slutat om George själv fått bestämma.
Jag kan inte ge säsong 8 godkänt, det går inte. Det här är by far den sämsta säsongen i hela serien och det gör ont att skriva dom orden. Jag hade inte högre förväntningar på denna säsong än på någon annan, att jag är så besviken beror inte på det. Jag är besviken för att säsongen SÖG HÄSTBALLE.
Varför inte en etta då?
Nä. Game of Thrones är inte en etta. Det här är påkostad TV deluxe och även om vissa scener och vissa effekter var mer än lovligt piniga denna omgång så är produktionsvärdet fortfarande väldigt högt. Att det känslomässiga ditot dalade som en kedjad buse i Nybroviken är en helt annan femma.
Säsong 1
Säsong 2
Säsong 3
Säsong 4
Säsong 5
Säsong 6
Säsong 7