Nu när Fredagsfemman gått i graven kommer det sannolikt dyka upp lite texter även om TV-serier här på bloggen. Vissa är liksom för bra för att kunna låta bli att skriva om. Billions till exempel. En serie om nåt så urbota jävla trist som en pengar och människor som bryr sig om detta och enkom detta.
Serien kretsar kring en federal åklagare vid namn Chuck Rhoades (Paul Giamatti) som med alla medel försöker sätta dit hedgefondmäklaren Bobby Axelrod (Damian Lewis) för att han tillskansar sig en förmögenhet – och sköter sin business – genom ruffel och båg. Mitt emellan dessa två herrar finns Wendy Rhoades (Maggie Siff) då hon är gift med Chuck men jobbar som psykolog/coach på Axe Capitals. Bobby är gift med Lara (Malin Akerman) och båda paren har två barn var (som man sällan ser i bild).
Första säsongen (2016) är en katt och råttalek mellan dessa två män som ibland är nästintill skrattretande målmedvetna när det gäller varandra. Annat som kan anses viktigt, den äkta hälften, vänner, barn, inget av dessa spelar någon generell roll även om båda aldrig skulle erkänna det ens under kinesisk vattentortyr.
Att jag fastnade för serien under första säsongen är egentligen en chock – även för mig – men jag skyller på Damian Lewis och Maggie Siff som båda är skådespelare jag uppskattar rejält. Frågan som man ständigt slits mellan är: Team Rhoades eller Team Axelrod. Efter säsong ett är jag definitivt Team Axelrod. Damian Lewis är en härlig jävel.
När säsong 2 drog igång (2017) trodde jag nog att den skulle ticka på i samma pratiga tempo som i första men jag blev förvånad. Manusförfattarna lyckades vrida till storyn både ett och två varv. Wendy Rhoades (Maggie Siff) spelar en allt större roll i antagonisternas liv och det är intressant att följa hur hon läser dom som två öppna böcker. Och dom tillåter det! Tuffa, smarta, kaxiga karriäristmän som Chock och Bobby låter en kvinna – i princip – styra allt. Spännande!
Redan i första säsongen fick vi se att Chuck rent sexuellt sitter fast i dominatrix-Wendys grepp och i säsong 2 väntar man bara på att Bobby ska hoppa över staketet och ge sig efter henne. Kanske är detta en av anledningarna att jag tycker denna säsong växer jämfört med första. Det är inte BARA kliniskt prat om siffror och sluga baktankar, det är riktiga känslor också. Och när Chuck hamnar riktigt i skiten hettar det till ordentligt och säsongen avslutar med en BANG minst sagt. Var är jag nu, är jag med i Team Rhoades eller Team Axelrod? Det vetetusan om jag inte måste svara Team Rhoades.
Tredje säsongen (2018) börjar och Bobby Axelrod är i princip nere för räkning. Han är ekonomisk bakbunden, hans äktenskap går åt helvete, han mår helt enkelt inge vidare.
En av Axe Capitols nyaste rekryteringar (och definitivt den intelligentaste), den icke-binära Taylor (Asia K. Dillion) får ta över den dagliga ledningen och hen är en karaktär serien mår otroligt bra av att ha med. Hen virvlar runt fördomar både bland seriens karaktärer och mig/oss som tittar och det är SMART! Taylor är inte med för att göra serien PK, hen är med för att hen – om Axe Capitol och Bobby Axelrod vore ett verkligt företag och en verklig företagsledare – definitivt hade haft samma position. Trovärdigt in i minsta stavelse alltså.
I denna säsong tvingas Chuck och Bobby helt otippat att samarbeta, Taylor får lära sig den hårda vägen att kärlek och affärer inte hör ihop, en stenrik ryst affärsman dyker upp (spelad av John Malkovich) och 90-tals-favoriten Corbin Bernsen gör ett inhopp (eller två).
Det är mycket som är bra i den här säsongen. Grundkänslan är bra, vissa avsnitt är i det närmaste hypnotiska men den har också en del små punkter jag funderar på. Som barnen till exempel. Chucks och Wendys två barn – Kevin och Eva – dras in i handlingen för att förstärka utsattheten i dom två föräldrarna som par. Vad händer barnen om dom båda ”går under”? Den frågan är helt och hållet berättigad men då man aldrig får se dom i rollen som föräldrar, aldrig interagera med barnen, aldrig se kidsen i bild, då blir detta en komplexitet endast på pappret, jag känner den aldrig. Och som alla vet, känslor är allt, även när det kommer till rörlig bild.
Det som är plus då? Damian Lewis bara växer och växer i rollen som Bobby. Malin Akerman är inte med så mycket men när hon är med bränner det till och Maggie Siff får massor att göra även denna säsong. Det obegripliga i att hon är gift med en man som Chuck när hon kan få precis vem hon vill fortsätter att vara obegriplig, men vem är jag att döma folks förhållanden? Sen….att jag väntade in avsnitten och bingetittade hela säsongen är alltid ett plus. Det är bästa sättet att se en serie på – tycker jag. Då kommer man in i historien på allra bästa sätt.
Är jag då Team Axelrod eller Team Rhoades nu? Ärligt, jag vetefan!
En fjärde säsong är inplanerad med sändningsstart 2019. LÄNGTAR!
Billions säsong 1 (12 avsnitt)
Billions säsong 2 (12 avsnitt)
Billions säsong 3 (12 avsnitt)