Som det ser ut i mitt filmschema just nu så är Crystal Fairy den enda film jag kommer se från sektionen Latin Visions, filmer från Spanien, Portugal och Latinamerika.
Vis av både egna erfarenheter och andras känns det som att beskrivningarna av denna sektions filmer är dom som stämmer sämst med verkligheten. Glömmer aldrig den columbianska filmen All your dead ones som jag trodde var en skräckfilm.
.
Efter en rockad i filmschemat blev det en knarkig Michael Cera på roadtrip genom Chile istället för sydkoreansk skräckfilm i torsdags kväll. Så kan det bli ibland.
Jag är lite nykär i Michael Cera efter att jag såg honom i This is the end. Jag tycker han var otroligt bjussig där och visade sina allt annat än trevliga sidor. När jag läser om Crystal Fairy på filmfestivalens hemsida står det ”Äntligen bryter Michael Cera med sin snälla pojkimage. Här är han en sunkig man på resande fot i Chile som har siktet inställt på San Pedro-kaktusen, en ovanlig hallucinogen drog.” Vadå äntligen? Gjorde han inte just detta redan i This is the end? Och är han verkligen så himla sunkig här? Han klagar ju på att Crystal Fairy (Gaby Hoffman) luktar och behöver duscha, hade han känt hennes lukt om han varit toksunkig själv?
Gaby Hoffman kräver kanske en liten presentation? Sina första elva år bodde hon på Chelsea Hotel i New York tillsammans med sin mamma och syster. Tänk, hotellfrukost varenda dag! Som liten spelade hon med i Sömnlös i Seattle, Drömmarnas fält och Mannen utan ansikte och nu när hon är 31 får hon spela kvinnan utan kläder. Japp, så är det. Hon är helnäck under stora delar av filmen, frivilligt ska kanske tilläggas. Hon tar självmant av sig kläderna när hon får chansen och kallas efter det ”Crystal Hairy” av sina fyra manliga medresenärer. Om det är roligt? Inte speciellt. Om det är nödvändigt? Inte alls. Inte för historien. Jag fattar inte meningen med det alls faktiskt men det finns kanske nån smart baktanke som jag inte kan genomskåda.
Jamie (Michael Cera) provar allehanda knark, jag vet inte om filmen kan beskrivas kortare och mer korrekt än så. Han är i Chile, förstår inte språket särskilt bra och han får lite nya kompisar som hjälper honom leta efter den stora balla knark-kaktusen. Filmen är lite tjommig, lite fnissig ibland men framförallt är den helt okej som tidsfördriv. Han funkar som knasboll, Michael Cera. Jag tycker filmen är helt okej men jag kommer antagligen aldrig att se om den. Den informationen behöver inte läsas som något negativt, den är helt enkelt bara krass.
Polly, en snart-inte-så-fertil-längre-kvinna med massiv barnlängtan (Kristen Wiig) försöker bli gravid med en av sina bästa kompisar, homosexuelle Freddy (Sebastián Silva) men det går inge bra. Fem misslyckade försök senare har Freddy kollat upp sina spermier och dom är för slöa för att det ska kunna bli några barn gjorda.
Jag försöker förklara den här filmen lite mer ingående i avsnitt 29 av Snacka om film. Jag vet inte om det gick nåt vidarevärst bra men jag gjorde mitt bästa i alla fall.