1980 var ett konstigt filmår. Jag tror inte att någon annan filmårslista har haft högre medelbetyg än detta. Plats 5-10 har fått 4/5 och 1-4 5/5, det är otroligt högt och inte en enda trea har smugit sig in på ren nostalgi-räkmacka.
Jag tycker bara så MYCKET OM alla filmerna på min lista och detta trots att det är filmer med 37 år på nacken. Det är coolt. Det är filmklassiker värda namnet och dom flesta av filmerna har jag sett om många många gånger även i modern tid. Nu kör vi.
10. Har vi inte setts förut?
(Seems like old times, Regi: Jay Sandrich)
Goldie Hawn anno 80-tal måste vara det sötaste som fanns på denna jord. Och rolig som FAN också. Och filmen är mysig trots att hon inte har några riktiga Fiffi-favoriter som motspelare.
.
.
.
9. 9 to 5
(Nine to five, Regi: Colin Higgins)
Här är tre riviga kvinnor i en film som borde vara radikalfeministernas svar på landskapsblomma. Fina färger, bra tempo, halvgalet och bra skådespelarinsatser rätt igenom. En film som håller för många omtittar. Tycker jag.
.
.
.
8. Alligator
(Regi: Lewis Teague)
1980 visade sig vara ett toppenår för skräckfilmsgenren och här kommer alltså den första läskiga filmen. En gigantisk alligator lever i Chicagos avloppssystem och som synes på bilden, den är verkligen inte att leka med.
.
.
.
7. Dimman
(The Fog, Regi: John Carpenter)
Det bästa med den här filmen är stämningen. Dimman. Musiken. 80-talskänslan. Kanske minns jag den som aningens bättre än den är, det var ett tag sedan jag såg om den, men i väntan på bättre vetande får den stanna på plats sju.
.
.
.
6. Maniac
(Regi: William Lustig)
Det var inte svinlätt att hitta en okej bild till listan när man googlade på Maniac. Mycket äckel-päckel är det. Grovt äckel-päckel. Och filmen är mörk som tusan och Joe Spinell är verkligen som klippt och skuren i rollen som Galningen med stort G.
.
.
.
5. Sällskapsresan
(Regi: Lasse Åberg)
Underhållande, träffsäker, rolig och charmig, Sällskapsresan har verkligen alla rätt. En svensk klassiker, helt i klass med Vätternrundan, Vansbrosimmet, Lidingöloppet och Vasaloppet.
.
.
.
4. Fredagen den 13:e
(Friday the 13th, Regi: Sean S. Cunningham)
Som skräckfilm tycker jag den här filmen har allt. Jag blir precis lika rädd när jag ser den nu som när jag smög in på biografen i byhålan trots att jag var väldigt mycket yngre än 15. Då fick jag lära mig den hårda vägen varför det finns åldersgränser på biofilmer.
.
.
.
3. Cannibal Holocaust
(Regi: Ruggero Deodato)
Som att få en smäll rätt in i magen av en vältränad och arg knytnäve. Så kändes det. Och känns. Har man sett Cannibal Holocaust och drabbats av den är det nämligen inte en film man glömmer i första taget.
.
.
.
2. Rymdimperiet slår tillbaka
(Star Wars: Episode V – The Empire Strikes Back, Regi: Irvin Kershner)
Det här är filmen som under hela min uppväxt aldrig nådde över en 2:a men som härom året fick en REJÄL uppryckning i min kropp och själ då den golvade mig TOTALT. En sån SJUKT bra film! Heja Star Wars! Bästa filmen!
.
.
.
1.The Shining
(Regi: Stanley Kubrick)
Det här är en i princip helt felfri film. Mustig, mastig, fullt med osedvanligt begåvad scenografi, sådär så att varenda scen kan fotas av till en tavla. Det enda smolket i glädjebägaren heter Shelley Duvall men filmen är så pass bra att jag har överseende med hennes läbbiga ögon. Färgerna, musiken, paniken, den psykiskt sjuka Jack Nicholson, lille Danny, snöoväder, jättehotell. Alltså Stephen King-MUMS är vad det är!
.
.
Andra filmspanares 80-listor hittar du här:
Filmitch
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Movies-Noir
Jojjenito
Absurd Cinema
Filmfrommen
Flmr