DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

I oktober 2015 drog filmskaparkollektivet Crazy Pictures igång en Kickstarterkampanj där dom bad om ekonomisk hjälp för att kunna färdigställa en filmidé dom hade. Ett thrillerdrama om vad som händer några personer när Sverige attackeras utifrån. En film med stora visioner vad gäller effekter. Målet var 300000 kronor men redan efter två dygn var det uppnått med råge och totalsumman slutade på imponerande 788000 kronor.

Igår hade filmen svensk premiär och runt om i Sverige finns dom 2285 kickstarter-backarna och ännu fler filmintresserade som är osedvanligt peppade på en SVENSK film. Det är just det där. Den blomstertid nu kommer är en svensk film som verkar locka även dom som normalt sett inte tittar på svensk film och redan DÄR är filmen intressant.

Det har snackats om att filmen är en svensk katastroffilm a la Hollywood och efter att ha beskådat både första och andra trailern ett antal gånger (med ståpäls!) är jag med på tugget. Filmen kändes verkligen så. Imponerande stämning, snygga scener och coola effekter, precis som man vill ha det! Men med facit i hand och en summering av filmen i både skallen och magen måste jag säga att filmen är betydligt mer än så.

Det tar en stund innan filmen ”kör igång”, om man med ”kör igång” menar att det händer något som har med katastrofen/attacken att göra, och det är både ett lyckokast (i mina ögon) och modigt.

Går man och ser filmen i tron att det är en svensk Olympus has fallen (typ) med dumaction från början till slut, ytligt skrivna karaktärer och tuggummidum dialog så finns det en risk att man blir besviken. En ganska stor risk till och med. Det är därför jag tycker det är så satans MODIGT att göra som Crazy Pictures-killarna gjort, att skriva ett manus som grundar karaktärerna långsamt i en dåtid som gör att man förstår dom bättre i en nutid.  Detta plus att den manliga huvudrollen Alex (Christoffer Nordenrot) är en komplex ångestriden antihjälte som inte ens är särskilt trevlig gör att historien känns genommänsklig på ett helt annat plan än man oftast ser i denna typ av film.

Det finns så mycket som är jättebra med den här filmen att jag väljer att inte bry mig om småsakerna som inte känns riktigt hundra. Jag vill inte gnälla för gnällandets skull. Jag vill istället hylla filmen för dess förmåga att få Sverige att se ut som Sverige gör men genom en kameralins som snappar upp varenda liten detalj alldeles perfekt. Den lilla traktorn som syns i fjärran genom en öppen bildörr. En midsommarstång som vajar i blåsten. Inte bara en utan två SAAB:ar med varierande produktionsår. Domedagskänslan av Stockholms innerstad under otäck attack, doften av östergötsk skog, sommarregn mot hud, bildäck på grusväg, den där kyrkan som är så vit och ståtlig nånstans mitt ute i spenaten. Oh, det finns så mycket att tycka om, speciellt om man är van vid att befinna sig på lite olika ställen i Sverige sommartid. Man känner igen sig, det är stört omöjligt att inte göra det.

När jag såg filmen på galapremiären i Stockholm igår blev det en stående ovation under eftertexterna som inte ville ta slut. Jag var en nanometer från att börja gråta och jag kände mig så glad och stolt å dessa filmmakares vägnar att dom drog projektet i hamn och att dom aldrig tummat på ambitionsnivån.

Den blomstertid nu kommer ÄR en film som aldrig setts och gjorts i vårt land förut och det är en film som i backspegeln kommer sätta ett avtryck och göra ett avstamp för en helt ny nivå på svenskt filmskapande. Jag känner mig bombsäker på det. Crazy Pictures har visat ATT det GÅR att göra det som många säkerligen trodde var omöjligt. Ett svenskt katastroffilmsdrama som rör, rör om och berör.

Så gå och se den här filmen på bio nu! Bara gört! Se den på bio, betala för att se den! Ladda för i helvete inte ner den om du kommer över nån skakig suddig version och se den INTE på en datorskärm/mobil när den släpps på blu-ray. Se den så stort och så högt du kan och titta på mängden av namn i eftertexterna. Allt går att göra om man hjälps åt. Precis allt.

I avsnitt 144 av podcasten Snacka om film snackar både jag och Steffo om den här filmen. Han såg den på filmskaparnas hemmaplan, Norrköping. Lyssna här om du vill.

SNACKA OM FILM #144 – ”Meet the Peebles!”

Nu när midsommarhelgen närmar sig kanske det är läge att se en riktig svensk sommarfilm på bio? Den blomstertid nu kommer till exempel. Vi såg filmen igår kväll och pratar (oss varma) om den i veckans avsnitt.

Förutom detta kommer du få höra en lista som består av skådespelare som gjort sig mer kända utanför vita duken än på, vi hamnar på en film med en redigt crazy titel i Fånar som spånar och vi grottar ner oss rejält i Alicia Vikanders inte mindre än TRE aktuella filmer: Kärlek över haven, Euphoria och Tomb Raider.

Ja det var väl det. Åsså lite fotboll. Men bara lite.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

JURASSIC WORLD: FALLEN KINGDOM

Den femte filmen i dinosauriefranchisen som började med Jurassic Park 1993 verkade på förhand vara filmen ingen ville ha. Inte ens vi som är mer än lovligt förtjusta i dom där utdöda djuren fick upp pulsen och än mindre när första trailern kom. Irritationen var av den grad att den endast kunde sänkas genom att andas i påse samt älta eländet med andra invigda. Trailerjäveln var FRUKTANSVÄRD. Den berättade ALLT tyckte man (och man är inklusive jag själv) och peppen var nere på långt under ytan och flämtade.

Men, ändå, klart man sitter där med tindrande ögon som ett barn på julafton och tittar. Ändå. Att första minuterna av Jurassic World: Fallen Kingdom dessutom var TOPPEN är en helt annan historia. En sann sådan. Början är verkligen jättebra.

Filmen för dagen är regisserad av spanjoren Juan Antonia Bayona, men numera kallar han sig J.A. Det gjorde han inte 2007 när han så effektivt regisserade skräckfilmen Barnhemmet , en film jag håller högt i den genren. Det finns scener i dagens film som på vissa sätt påminner om Barnhemmet och DET var nåt jag aldrig hade kunnat ana på förhand.

Det är – med facit i hand – ganska mycket i filmen som inte fick att ana på förhand och DEN KÄNSLAN var verkligen inget jag kunde ana på förhand. Filmen drar nämligen iväg åt ett håll som trailern inte visar och det gjorde mig positivt överraskad. Annars är det faktiskt en hel del med filmen jag gillar, den känns otroligt påkostad och alla scener där dinosaurierna uppenbarligen inte är gjorda med datorers hjälp utan är rena ”dockor” gör mig glad.

Nåt som annars inte gör mig glad är skådespelarnas insatser. Chris Pratt känns otroligt oinspirerad, Bryce Dallas Howard känns som hon är med i spelfilmsversionen av Askungen, Jeff Goldblum är med så lite att han sannolikt fått ett otroligt högt gage och inte kunde säga nej, Toby Jones är rent hemsk och unga Isabella Sermon  är inte ett dugg bättre.

Näe, där skådespelarna sviker där dyker Blue upp som huvudperson och blir den jag bryr mig mest om av alla. Blue, den någorlunda tama dinosaurien som Owen (Pratt) hade koll på i Jurassic World. Här är det dags att rädda Blue och dom övriga dinosaurierna från Isla Nublar och dess aktiva vulkan. Det blir mumsaction i sommarnatten och jag gick från biografen nöjd och underhållen. Det här var MYCKET bättre än jag på förhand trodde!

SNACKA OM FILM #143 – ”Hallisar!”

Idag är dagen då den stora VM-festen drar igång OCH det är dagen då avsnitt 143 av denne lille pod ser dagens ljus.

Denna vecka, ja vad händer då? Vi har såklart varit på bio och sett den femte Jurassic Park-filmen, Jurassic World: Fallen Kingdom, jag tar sett DVD- och streamingaktuella Ridley Scott-rullen All the money in the world och Steffo har fått rysningar av Helen Mirren i Winchester. Dessutom listar vi filmer med surrealistiska inslag och sportar upp en TÄVLING. Den här veckan har du chans att vinna fjärde säsongen av serien The Last Ship i en fin blu-ray-box i samarbete med 20th Century Fox Home Entertainment. Sista dagen att tävla är på måndag kl 16 och all övrig info får du i podden.

Film är kul, fotboll är toppen och Heja Sverige!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

 

SNACKA OM FILM #142 – ”Shop-shop-karate”

Bara en vecka kvar till fotbolls-VM och vi är antagligen lite mer än lovligt peppade MEN vi försöker ta oss samman för att göra ett avsnitt 142 som faktiskt handlar om FILM.

Vi listar fajtingfilmer (men jag fick – enligt Hasse som kom med förslaget – inte välja Rocky-filmer), jag har varit på bio och sett I feel pretty med Amy Schumer och til

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #141 – ”Dra ner rullgardinen”

Vi har självklart dammat av den gamle Star Wars-inspirerade loggan när det vankas veckan då vi ska prata om hur Chewbacca och Han Solo blev kompisar. Solo: A Star Wars Story heter filmen och lyssnar du på avsnittet får du reda på vad vi tycker om den.

Förutom detta listar vi filmer baserade på dom fyra elementen: jord, eld, luft och vatten. Jumanji: Welcome to the jungle har precis släppts på blu-ray och DVD och vi LOTTAR UT ETT PAR EX och recenserar den. Förut detta hamnar vi på en sci-fi-klassiker från 1999 i Fånar som spånar och jag har sett den isländska filmen Under the tree som har biopremiär till helgen.

Det ryms en hel del under dessa nittio minuter och vi hoppas att du har en kul stund med oss i öronen.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #140 – ”En hyvensk torsk”

Veckans avsnitt är det 140:e och om vi tyckte vi fick till en salig blandning filmer i förra avsnittet så är det ingenting mot här.

Vi listar filmer i vilka vi hade velat se Kevin Costner i huvudrollen, jag har varit på bio och sett Deadpool 2, Steffo har sett Nicolas Cage spela över (igen) i Mom and Dad och tillsammans har vi sett en språjlans hajfilm: Deep Blue Sea 2. Lägg därtill att vi hamnar på en riktig vattendelare i Fånar som spånar, en film som försvinner likt pixie dust om man skrapar lite på den.

Och sen pratas det glass såklart och vinnarna i The Greatest Showman-tävlingen ska koras och vi närmar oss fotbolls-VM och därmed också funderingarna kring hur man ska få tiden att räcka till. Så håll till godo med ett relativt långt avsnitt men det gick inte att göra kortare, inte när vi hade så mycket att prata om.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #139 – ”I´m so happiiiiiiiiiiiiii!!”

När solen skiner som allra mest och allra bäst tittar vår lilla pod ut igen. Kanske behöver du en liten svalkande kvällspromenad med nåt filmiskt snickesnack i öronen? Ja jag trodde väl det! Vad kan då vara bättre än vårat 139:e avsnitt som blandar både högt och lågt, salt, surt och bajsigt med filmer som Utøya 22 juli, Skepp 9, Salò eller Sodoms 120 dagar OCH  The Greatest Showman – igen!

Anledningen till att vi pratar om sång-och-dansmannen Hugh Jackman i  rollen som P.T Barnum IGEN är att vi denna vecka lottar ut två ex av just den filmen på blu-ray. OCH Steffo har sett den. OCH han är banne mig lyrisk. Det är så man hör fötterna steppetisteppa mot golvet.

Så vad väntar du på? Veckans lista kanske? Jomen, den här veckan listar vi filmer som man borde visa utomjordningar om man vill att dom ska förstå sig på oss människor. Spännande tema. Och svårt.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #138 – ”Meterologbilen!”

Sofpodden är tillbaka och denna vecka är det inte jag som tappat rösten utan Steffo. Med lagomt kraxande tar vi oss igenom en lista med våra favoritskådespelare från Irland, vi har sett den nya sci-fi-rullen på Netflix som heter Anon, vi har varit på bio och sett The Hurricane Heist och vinnarna i Daddy´s Home 2-tävlingen ska koras. Favoritpappor på film hade vi frågat om och vi fick in en hel drös med förslag. Tack!

Nu hejar vi på Benjamin ikväll och fram till dess kan du köra podden på repeat om du vill. Inte så dumt faktiskt, Steffo låter som Norrköpings Barry White i öronen.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #137 – ”PostCreditSnack!”

Avsnitt 137 är ute i etern och i detta avsnitt provar vi en ny take vad gäller spoilerfyllt snack – vi gör en post credit scene fast i ljudform. Anledningen är såklart att vi sett Avengers: Infinity War och att det finns MÄNGDER med grejer att prata om men ALLT känns som spoilers. Men vi har löst det på ett – tycker vi – bra sätt och du som är känslig för spoilers behöver inte oroa dig.

Förutom den nyaste Marvel-filmen har vi sett Rooney Mara och CASEEEY AFFLECK i spökfilmen A ghost story. Dessutom presenterar vi vinnarna i förra veckans Twin Peaks-tävling OCH tjongar på med ännu en tävling nu när vi ändå är i gasen. Den här gången kan du vinna PAPPOR! Jamenvisst!

Veckans lista var det också såklart och vi listar våra favoritSOFFOR på film! Oj oj!

Smaklig hörning – hoppas vi.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #136

 

Vi är tillbakaaaaaaa!!

Avsnitt 136 är en salig mix av återkopplingar. Livet, döden och allt däremellan. En lista med bra dystopiska filmer, gorillafilmen Rampage, en Battle of the Month som inte för oss det minsta närmare varandra och sen har vi varit på bio igen och sett ”tystisen” A quiet place. Lägg därtill en TÄVLING där du kan vinna nya Twin Peaks-Boxen! Mejla oss på film@sofpodden.se senast på måndag kl 16.00 om du vill vinna. Allt du behöver göra är att skriva JAG VILL HA i meddelanderaden – och ditt namn såklart – så är du med i utlottningen.

Som sagt, pausen är över, nu är vi igång igen. Har vi några lyssnare kvar, det är frågan?

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM – Tillfälligt avbrott denna vecka!

Det här med film kan kännas fjuttigt ibland och det här med att spela in pod blir helt oviktigt, hur roligt det än normalt sett är. Men livet är inte alltid normalt. Ibland händer det ledsamma saker i ens privatliv som gör att man tvingas fokusera på sånt som är viktigt – på riktigt.

Den här veckan tar vi därför en paus i poddandet. Det får bli ett litet tillfälligt avbrott i vår 2,6 år långa svit av torsdagsavsnitt. 136:an ligger på lur och väntar och vi hoppas att du gör detsamma. Väntar på oss alltså. För vi kommer ju tillbaka, snabbare än du hinner tänka ut svaret på frågan: ”Hade inte Burt Reynolds cowboystövlar i ”Striptease” varit ena redigt fräna tulpanvaser?”

[Känner du minsta form av abstinens så kan du hitta avsnitten och mer info om dessa på vår hemsida. Här är den. Kanske kan du hoppa tillbaka i tiden och lyssna på oss ”in the early years”?]

 

READY PLAYER ONE (IMAX 3D)

Innan livet lärde mig att man kanske ska ge fan i att utmana ödet i onödan brukade jag roa mig med att åka till olika ställen i världen för att prova dom nyaste åkattraktionerna. Berg-och-dalbanor. Loopar. Skruvar. I mörker, baklänges, utan fotstöd, nedtjoffad från höga torn, uppskjuten i desamma. Jag var orädd som en crazy person och det var fint. Då. Nu känner jag mig betydligt mer grundad (annat ord för tråkig) men jag gillar att känna fötterna mot jorden. Jag har liksom inga behov av artificiellt magkittel, det kittlar så bra ändå bara att gå här på jorden och lukta på blommorna.

Känslan när jag sitter i en biograf i centrala London med 3D-glasögon och jätte-IMAX-duk framför mig är därför ren nostalgi. Ready Player One tar mig tillbaka till den där tiden som var, den där på nåt sätt oskyldiga tiden när allt var sådär 80-talshärligt, färgglatt, enkelt och rart på nåt sätt. Världen var inte lika skadad som den är nu, åtminstone inte för en annan, man hade mycket mindre koll. På allt.

Jag sitter där och känner mig jämngammal med filmens Wade Watts (Tye Sheridan) och jag kan nånstans förstå hans vardagliga leda. Det finns inte mycket annat att göra på dagarna än att ta på sig VR-glasögonen och bege sig in i spelet Oasis. Eller spel… Klart det är ett spel men det är också en annan värld, nånstans nit man kan rymma, där det omöjliga är möjligt och den dystopiska känslan hans sort-of-sopstationsboende avger blir den totala motsatsen när han är Perzival i Oasis.

När Oasis skapare, supernörden James Halliday (Mark ”f***face” Rylance) dör har han såklart gett sina anhängare en riktig godsak att bita i. Han har placerat ett påskägg i spelet, en chans att hitta den och därmed få ta över hela Oasis-världen. Det man behöver göra är att hitta tre nycklar och hela spelvärlden går bananas. ALLA vill vinna det ultimata spelet, det ultimata PRISET och filmens antagonist Nolan Sorrento (Ben Mendelsohn) vill det kanske mest av allt. Förutom Wade då. Och Art3mis eller Samantha (Olivia Cooke) som hon heter i verkliga livet.

Det här vore inte en Spielbergfilm om det inte utkristalliserade sig ett ungdomsgäng som med gemensamma krafter försöker övervinna historiens alla motgångar. Så det är klart att Wade och Samantha hookar upp med några till personer (både i spelvärlden och utanför) och tillsammans gör dom allt som står i deras makt att vinna nycklarna.

Det här är alltså en film baserad på en roman skriven av Ernest Cline. Den mannen har nog sin framtid rätt tryggad nu, han kan nog fortsätta skriva och sälja sina böcker till filmbolag för mångmiljonbelopp. Och det med rätta kan jag känna, filmvärlden behöver verkligen udda, fräscha storys som man inte sett tusen miljoner gånger förut. Grejen med Ready Player One är att filmen har lyckats mixa något vi aldrig sett förut med sånt vi känner till och känner oss bekväma med. Alltsamman ihoprört av Steven Spielbergs moralstyrda hand. Jag gillar det jättemycket samtidigt som jag tycker 140 minuter är minst 20 för mycket samtidigt som det virvlade runt skönt i magen i en del av spelscenerna (sånt som jag normalt sett tycker är båring as fuck) samtidigt som jag verkligen gillade dom delarna av filmen som utspelade sig i verkligheten samtidigt som jag ÄLSKADE den dryga kvarten som utspelade sig på Overlook Hotel.

Ready Player One är – för mig – en redig jävla åktur, en käftsmäll till visuell underhållning men det är också en film som försvann tämligen jättesnabbt ur mitt medvetande. Ungefär som vilken ride som helst på Six Flags, Bakken eller Liseberg för den delen. Men sevärt, DET är det!

PS. Att de 3D-filmer i London har aldrig varit minsta problem för mig och mina knasiga ögon. Klockren bild, inget suddigt alls, det går att röra på huvudet utan att må illa (och inte se bilden). Det är helt andra typer av 3D-glasögon där, jag undrar om det beror på det?

Steffo och jag pratar en hel del om Ready Player One i avsnitt 135 av Snacka om film. Du kan lyssna här om du vill.

SNACKA OM FILM #135 – ”Fem i tolv!!”

Uppstudsavsnittet, inspelat både med vänsterhanden, revbenet och resväskan i hallen sådär alldeles precis innan det skulle släppas. Minimalt klippt, du som lyssnar får helt enkelt ta oss precis som vi är den här veckan.

Vi listar filmer om byråkrati, Steffo får välja om jag ska prata om en dansk romcom eller en ungersk knasfilm och själv pratar han om Paddington 2. Dessutom har vi – såklart – båda sett Steven Spielbergs Ready Player One på bio. Mycket prat blev det. Mycket nostalgi. Mycket 80-tal. Svårt att undvika den här veckan.

Tjing tjong. Nu tar vi nya tag inför nästa vecka!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden