SNACKA OM FILM #134 – ”Quebecianerna”

På väg mot Blåkulla stannar vi till och lägger ut avsnitt 134 som ett stort påskägg över filmpodcastsverige.

Vi listar filmer som gjort och gör oss hungriga, jag funderar på om jag ska prata om Pacific Rim: Uprising eller det balla kannibalkärleksactionäventyret The Bad Batch, Steffo har sett det kanadensiska zombiedramat Les Affamés och tillsammans gräver vi ner oss i hajfilmen Cage Dive. Dessutom blir det alldeles ofrivilligt en rätt stor dos av Stephen King och VINNARNA i The Killing of a Sacred Deer-tävlingen ska givetvis presenteras.

Så fick vi ihop ett avsnitt till. Hoppsan hejsan.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

ANNIHILATION

Det är inte jätteofta jag låter när jag tittar på film. Alltså låter som i betydelsen ylar. Ett par scener i Annihiliation är nämligen så magstarka att det var just precis det jag gjorde Ylade. Högt. Märkligt.

Annihilation är Alex Garlands andra film där han både skrivit manus och regisserat och då hans första långfilm var Ex Machina kan man säga att förväntningarna var rätt höga, i alla fall hos mig.

Att se Annihilation efter att ha läst och hört en massa det är att kasta filmupplevelsen i sopkorgen. Titta inte, läs inte, ta inte in mer än nödvändigt om filmen innan du ser den. Det räcker att du vet att den handlar om Nathalie Portmans Lena som är gift med Oscar Isaacs Kane och att Kane varit försvunnen i ett år och Lena sörjer. Han gav sig iväg på ett jobbuppdrag och kom inte tillbaka. Men så en vacker dag dyker han upp i huset ”som om ingenting hänt”. Men nånting HAR hänt. Han känns inte som sig själv och verkar må väldigt dåligt.

Kane är så pass sjuk att det blir ambulansfärd till akuten men innan dom kommer fram blir han och Lena stoppade och bortförda till nån slags militär forskningsbas. Det som gjort att Kane varit borta så länge är nämligen inget vanligt jobb, snarare ett superhemligt självmordsuppdrag där han varit inne i The Shimmer, ett skimmer som omsluter en bit land och som forskarna står handfallna inför. Skimret utökas, ”käkar” liksom upp naturen och för att i långa loppet rädda världen måste dom komma på vad det här är för nåt. Och den enda hittills överlevande är Kane. Och Kane är som sagt inte sig själv längre. Vad är det som händer???

Det här är upptakten på ett science-fiction-äventyrs-thriller-drama av sällan skådat slag och för egen del satt jag som förhäxad i soffan. Jag tyckte det var SÅ spännande och så sjukt bra berättat från början till slut men jag var inte beredd på att det skulle vara SÅ otäckt – också.

Annihilation är nämligen något så ovanligt som en film som är ”något man aldrig sett förut”. JAG har åtminstone inte sett nåt liknande även om vissa delar går att känslomässigt härröra till Starman, 2001, ja kanske till och med Arrival. Det är suggestivt och flummigt som Under the skin ibland, det är nästan lite Terrence Malik-feeling på tillbakablickarna, det blir lite Hunger Games i skogen ibland (men utan pilbåge) men det filmen VERKLIGEN är är Alex Garland.

Det där smarta nästan filosofiska science fiction-manuset känner man igen från både Ex Machina och Sunshine (herregud, killen har skrivit SUNSHINE!) och det gör mig på riktigt LYCKLIG att Alex Garland går på jorden. Efter att ha sett om filmen två gånger (redan) börjar en liten fundering gro i hjärnan – ”Vad hade Danny Boyle kunnat göra med detta manus?” – men egentligen spelar den funderingen ingen roll. Filmen är toppen. Den är jättebra. Den är klurig, läbbig och unik. Jag har några små aber med filmen vilket gör att den bara får en fyra men det är näääääära en fullpoängare. Så. Himla. Nära.

Filmen finns på Netflix. Se den. Bara gört!

I avsnitt 133 av Snacka om film pratar jag och Steffo mer om denna filmen. Mycket mer.

SNACKA OM FILM #133 – ”Mörkret”

Det EPISKA avsnittet 133 bjuder på ett misch-masch av MÖRKER! Steffo har äntligen sett The Killing of a Sacred Deer (som ju är allt annat än en komisk pralin) och vi har tillsammans sett både ett familjedramatiskt elände från 1800-talets Vilda Västern i filmen 7 tappra män (Shenandoah) OCH Alex Garlands science-fiction-filosofiska-dödsångest-bråddjupsäventyr i Annihilation. Dessutom. Sjukhusfilmer. Det är sällan dom är tjofaderittan superpositiva. Lägg därtill en film i Fånar som spånar som definitivt inte är enkel att ta till sig. Man borde kunna hålla sig för skratt faktiskt. Men. Jag kunde inte det.

Avsnitt 133 heter alltså Mörkret och det inte bara av EN anledning utan en hel drös.

(Men det kan vara mysigt att lyssna på ändå. Jag lovar.)

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

MUTE

Duncan Jones har skapat den här….upplevelsen….som det är att se Mute. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är ett mästerverk eller en busskrock då den lider av samma ”problem” som tex Tom Tykwer och syskonen Wachowskis film Cloud Atlas (från 2012). Mute är liksom too-much-extra-allt som ett påkostad ride på ett nöjesfält – och det var Cloud Atlas också. Äh, jag vet inte varför jag jämför dessa två filmer – egentligen – men jag tror att Cloud Atlas hade gått samma öde till mötes om den istället för 2012 hade gjorts 2018: den hade gått direkt till Netflix.

Mute handlar om den stumme amish-bartendern Leo (Alexander Skarsgård) som har ett förhållande med Naad (Seyneb Saleh), dom är jätteförälskade i varandra och Naad känner att hon vill berätta för Leo vem hon ”egentligen är” för nånting ”knas” är det. Hon har varit med om något, det är helt klart.

Samtidigt blandas dom suspekta kirurgerna Cactus Bill (Paul Rudd) och Duck (Justin Theroux) in i leken och det känns nästan som en film-i-filmen. Två starka och härligt udda karaktärer som har en egen agenda i filmen, Rudd dessutom med en mustasch som banne mig inte går av för hackor!

Inte jättedåligt, verkligen inte jättebra. Jättesnygg på ytan men saknar en hel del om man skrapar på denna. Det som gör att filmen ändå surfar på anständighetens glashala yta är skådespelarnas insatser. Alexander Skarsgård gör sitt jobb mycket bra och Justin Theroux är som vanligt otroligt stabil. Se filmen, om inte annat för deras skull.

 

THOR: RAGNARÖK

Taika Waititi är en man Marvel Studios borde vara rädda om och i brist på detta borde dom åtminstone vara tacksamma. Han är den typen av regissör som DC Comics borde leta efter med ljus och lykta (eller försöka köpa över) och den typen av snubbe som skulle kunna väcka döda till liv om han ville. Han har en spännande form av humor som vi har fått se i bland annat vampyrfilmen What we do in the shadows och jag kan inte låta bli att fundera på HUR i helskotta han lyckades få uppdraget att regissera en Marvel-film sådär mitt i alltihop?

Filmserien om Thor, om man klipper ut dom från resten av Marvel-filmerna, är otroligt svajiga tycker jag. Första filmen gillade jag inte alls men i ärlighetens namn beror det nog mest på att jag verkligen inte fattade Chris Hemsworths storhet då. Film nummer två, den som alla andra hatar, den gillade jag däremot.

Nu är det alltså dags för den tredje filmen om tajte Thor och den är verkligen som ingen annan. Här gäller det att hänga med i svängarna för alla inblandade skådespelare har verkligen kopplat på stor-charmen. Chris Hemsworth som Thor, Tom Hiddleston som Loki och Cate Blanchett gör entré som systern Hela och henne ska man banne mig inte skoja bort! DÄR är en riktig hårding alltså och jag måste säga att Blanchett gör henne jättebra även om jag alltid gärna ser någon annan i rollen när hon är i farten. Att Mark Ruffalo är så jättefin som den gröne Bruce Banner kan väl inte någon bli förvånad över?

Det finns en del minus i filmen, Karl Urban till exempel, han är ett sånt brutalt jätteminus plus att spellängden återigen – *gäsp* det är ju en superhjältefilm – är en sisådär tjugo minuter för lång. Dom där CGI-fest-slagen dessa filmer alltid slutar med kan ju göra en smått tokig.

Betygsmässigt hamnar därför Thor: Ragnarok på en svag fyra och det är helt och hållet Waititis förtjänst. Han har stoppat in en skön värme i filmen som många superhjältefilmer saknar och Chris Hemsworth visar för varje film han gör att han är på väg att bli en av dom riktigt stora – och det inte bara i byxan.

Här kan du läsa vad jag tyckte om Thor och Thor: The Dark World. Jag avslutade texten med ”Nu har jag sett båda filmerna och är redo för Thor: Ragnarok som kommer 2017. Den kommer jag definitivt se på bio.” SÅ fel jag hade. Jag såg den varken på bio eller 2017.

I avsnitt 132 av Snacka om film snackar Steffo och jag en hel del mer om Thor och hans anhang.

SNACKA OM FILM #132 – ”Den tajte fan!”

Nu är oscarsperioden över och det är inte utan att det känns lite skönt. Allting är som vanligt igen med Steffo där och jag här och en lista med filmer vi inte ville skulle ta slut. Jag pratar om bioaktuella filmen Tårtgeneralen, Steffo har sett Kate Winslet och Idris Elba i The mountain between us och vi båda har sett den tredje filmen om tajte Thor: Thor: Ragnarök. Dessutom passar vi på att bjuda på ett samtal vi hade förra veckan med poddgästerna Sofia och Johan. Vi pratar om det här med film och hur viktigt/oviktigt det är – egentligen?

Välkommen in till avsnitt 132 med oss i öronen!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #131 – ”Kung-fu-podden”

Oscarsgalan har gått av stapeln och mitt bland galaklänningar och botoxade stjärtkinder satt jag, Steffo, Johan och Sofia och poddade för glatta livet. Resultatet hör du idag, i det flamsiga, tramsiga och puttriga avsnitt 131.

Vi listar filmer som fått oss att tveka över vårat filmintresse och vi hamnar på outforskad asiatisk mark i Fånar som spånar. Dessutom har vi alla valt ut EN varsin film som blivit nominerad (eller vunnit) en Oscar för Bästa film eller Bästa utländska film som vi gärna vill prata lite extra om av någon anledning. Det blev fyra vääääldigt olika infallsvinklar kan man säga.

Det blev ett härligt samtal runt mitt köksbord och ett gäng inklippta reaktioner från nattens gala. Väl mött i öronen!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

 

SNACKA OM FILM #130 – ”Lajka Laika?!”

I avsnitt 130 händer det grejer! Oscarsgalan ska tippas, verkliga händelser som skulle kunna bli bra animerade filmer ska listas, nya Netflix-snackisen Mute är sedd och ska givetvis pratas om, vinnaren i tävlingen ska avslöjas och sen är det fånarna som ska spåna igen – och denna gång om en 5/5-film!

Dessutom. Vad tror våra lyssnare? Får Ruben Östlund en Oscar natten till måndag?

Ett långt avsnitt som kanske kan funka som en förfest till söndagens glittrigaste supergala? Är du med oss?

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #129 – ”Pung Jackman”

Avsnitt 129, veckorna går!

Den här veckan listar vi kanonfilmer som inte är PK, jag har varit på bio och sett Daniel Day-Lewis i Phantom Thread, Steffo har sett sprillans nya Cloverfield Paradox på Netflix och vi har båda två sett Black Panther. Dessutom…EN TÄVLING som man inte skojar bort! TRE filmer i potten och det är inte vilka filmer som helst. Det är tre OSCARSAKTUELLA filmer!

Följ med oss till hotellobbyn, japanerna och kaffekopparna för nu kör vi!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #128 – ”Alla får va med!”

Såhär dagen efter Alla hjärtans dag släpper vi ett avsnitt som endast i små doser andas romantik.

En lista med finfina vintersportfilmer, en sprillans ny Netflix-skräckis med titeln The Ritual (som enligt manus ska utspela sig i dom svenska skogarna), bioaktuella pastellfärgade dramat The Florida Project OCH Guillermo del Toros senaste film (som hade biopremiär igår!): The Shape of Water.

Dessutom. Jóhann J, Mello, vädret och Spoorloos. Ja precis. Spoorloos.

Enjoy!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #127 – ”Tvivelaktig bakgrund”

DÅ är vi tillbaka igen! Tjohejsan hoppsan!

Veckans avsnitt är ett lite mer vanligt sådant än förra veckan. Således inget tema eller nåt sånt. Vi listar BRA filmer med homosexuella huvudrollsinnehavare, jag har varit på bio och sett Michael Hanekes nya film Happy End, Steffo har kollat in Michael Keaton i American Assassins och gemensamt har vi kollat in James Francos magnum opus: The Disaster Artist.

Dessutom, fånar som spånar får oss att spåna om en filmgenre som först verkade smal men blev bredare och större ju mer vi gafflade om den. Och vi tipsar om TV-serier, det begynnande olympiska spelet och ett samtal på Netflix som inte går av för hackor.

Välkommen in i avsnitt 127!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #126 – ”Förlåt Sofia!”

Avsnitt 126 bankar på dörren och vi slår på stora trumman med ett TEMA!

Hela avsnittet tillägnar vi en filmgenre som vi båda gillar: fängelsefilm. Det blir en lista med bakvända mindfuck-fängelsefilmtips och det blir inte mindre TRE filmer som sätts under våra inspärrade luppar: Good Time, What happened to Monday och Brawl in Cell Block 99.

Vi törs lova ett intressant avsnitt även för dig som kanske inte är helfrälst på just fängelsefilmer. Kanske kan vi få dig att tänka om en smula?

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

MOLLY´S GAME

Molly Bloom (Jessica Chastain) var en ung begåvad skidåkare. Hon hade siktet på vinter-OS i Salt Lake City 2002. Men när det var dags för OS-uttagningarna och hon var mitt i första åket hände en olycka som tvingade henne att avbryta sina tankar på en karriär inom skidsporten. Hon tog en paus, ville göra något annat och levde på sparade pengar några månader.

Under den tiden började hon jobba åt en snubbe som anordnade hemliga pokerkvällar med höga insatser, populära bland Los Angeles högdjur, skådespelare, regissörer, män med makt och möjlighet att få fram stora mängder pengar i kontanter. I filmen är några av dessa män spelade av skådespelare som helt klart fått jobbet för att dom skulle kunna vinna look-alike-tävlingar, det kan omöjligt vara en slump vad gäller utseendemässig likhet, så känner jag. En av pokerspelarna, Player X, spelas av Michael Cera och jag trodde ett tag att han faktiskt spelade sig själv men är man bara lite lyhörd förstår man utan tvekan vem hans verkliga jag är.

I sitt jobb som assistent har hon nu tillgång till alla dessa spelares mobilnummer och detta utnyttjar hon. Hon blir sin egen. Hon bjuder in till egna pokerkvällar – och hon höjer insatserna! Med ens är det inte vara ”vanliga” storspelare som vill vara med, Mollys hemliga svartspel lockar samhällets riktiga skithögar, maffian, såna grabbar och det dröjer inte länge förrän FBI är henne på spåret.

Filmen Molly´s game är baserad på Mollys Blooms egenskrivna bok och filmens manus är skrivet av ingen mindre än dialogfilmernas Dalai Lama: Aaron Sorkin. Som grädde på moset gör han även sin regidebut. Så det Molly´s game är – förutom en boats – är en Sorkin-film in i minsta atom. Det pratasprataspratas och när det inte pratas så är Jessica Chastain/Molly voice over. Man kan alltså utan att krydda det minsta säga att 98% av filmen består av ord. Det är pratet som är det viktiga, inte bilderna.

Är det då en film? Är det en ljudbok? Behövs ens scenerna för att föra filmen framåt? Ja. Jo, det gör dom. Dom behövs för att det är en sån jävla YNNEST att se Jessica Chastain och Idris Elba agera. Dom är ljuvliga båda två OCH dom har en personkemi som gör mycket plus för filmen. Att Idris advokat Charlie Jaffey är helt och hållet påhittad för filmen gör ingenting.

Jag gillar filmen, jag tycker första halvan är MYCKET bra och sen dalar den en smula. Den är lång – 2.20 – och det är minst en halvtimme för mycket. Det känns som att Aaron Sorkin blev lite för kär i sina egna ord, han kunde liksom inte döda sina älsklingar och det är både fullt förståeligt OCH synd. Samtidigt, hey, vad finns det att klaga på? En välgjord film som denna och Jessica Chastain som återigen visar vilken KLIPPA hon är. Klart den är sevärd även om den betygsmässigt inte når upp till mer än en stark trea hos mig.

Steffo går nästan ner i brygga bara man nämner Aaron Sorkin. Det spelar liksom ingen roll i vilket sammanhang. Nu har han också sett Molly´s game och vi pratar om den i avsnitt 125 av Snacka om film. Blev han besviken? Hamnade vi på samma betyg? Eller gled han av stolen med ett stön? Lyssna får du höra!

SNACKA OM FILM #125 – ”Kaniner med kåk”

Herregud, det 125:e avsnittet! 125 veckor på raken har vi tjongat ut ett podavsnitt och denna torsdag är inget undantag.

Den här veckan listar vi filmer som utspelar sig under havsytan, jag har sett Gary Oldman ikläda sig rollen som Winston Churchill i Darkest Hour, Steffo har sett en ny skräckis på Netflix och vi har gemensamt sett den bioaktuella filmen Molly´s game. Dessutom blir det såklart en hel del snack om måndagens Guldbaggegala.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

BECK – DITT EGET BLOD

Martin Beck (Peter Haber) är tillbaka – IGEN – och är den första av fyra nya Beck-filmer som visas på C More. I sista filmen i förra omgången fick Martin nog och lämnade in sin avskedsansökan, detta strax efter att Gunvald Larsson (Mikael Persbrandt) dött och en ny karismatisk polis anställts i teamet: Steinar Hovland (Kristofer Hivju).

När Ditt eget blod börjar är Martin fortfarande ”pensionär” och njuter av sina lediga dagar bland annat genom att åka på vinprovningsresa till Trosa med dottern Inger (Rebecka Hemse). En ung kvinna anmäls försvunnen av sina föräldrar, en ung man eftersöks i sin frånvaro då han misstänks ha haft samröre med IS samtidigt som hans bror börjar plugga på universitetet (?) och uppenbarligen försöker sig på att tillverka en bomb. Trots att ingenting verkar höra ihop så gör det det i allra högsta grad även om det använts både kofot och glidmedel för att få manuset att hålla någotsånär ända in i mål.

Som en Beck-tycka-om-are nöjer jag mig med rätt lite, jag tycker det är en mysig filmserie och jag följer den gärna även om filmerna känns mer som långa TV-serieavsnitt än långfilmer. Jag begär inte att alla historierna ska vara supertajta MEN jag begär lite mer än vad Ditt eget blod kan ge mig. Det är torftigt det här. Det enda som sticker ut är alla scener med Steinar. Steinar is my homeboy. Han är cool, han är annorlunda och jag tror på honom. Men som helhet är den här filmen långt ifrån dom bästa i serien.

Filmen finns att se på C More. Klicka här för en gratismånad om du inte redan använder dig av tjänsten. Fler filmer jag skrivit om som finns på C More kan du hitta här.

I avsnitt 124 av filmpodcasten Snacka om film pratar både jag och Steffo mer om den här filmen. Blev det ett battle??