Etikett: Snuten i Hollywood

Publicerat

FILMÅRET 1984

1984. En roman av George Orwell. 1984. En låt av Eurythmics. Okejrå, den heter Sexcrime egentligen men det är Annie Lennox röst som sjunger nineteeneightyfouuuuur jag hör i mitt huvud när jag sitter och fnular på denna filmiska lista.

1984 var längesedan men tro´t eller ej, dom allra flesta filmerna på listan har jag sett om många gånger sen det begav sig och flera av dom alldeles nyligen. Det blir alltså en nostalgilista men en sådan jag verkligen kan stå för. Speciellt min nummer ett. Stånga mig, sparka mig, slå mig, håna mig, gör vad ni vill, min nummer ett är alldeles underbar!

 

10. Amadeus
(Regi: Milos Forman)

Amadeus är kanske ingen favorit-favorit-film men det är på tok för bra för att ignoreras på en årslista. Magnifik, jättesnygg, mustig, maffig, en helaftonsfilm med extra allt och det som slår mig när jag ser den är att filmer som dessa inte görs längre. Eller så gör dom det men jag ser dom inte. Så kan det också vara.

.

.

.

9. Birdy
(Regi: Alan Parker)

Det här är den enda filmen på listan som det var mer än tio år sedan jag såg om men det var en 5/5 vid första titten, dock kanske inte riktigt SÅ bra nu. Nicolas Cage och Matthew Modine var it-guys då, Alan Parker visste vad han gjorde och historien om dom två männen som kommer tillbaka hem från Vietnamkriget (och den ena desperat vill bli en fågel) var sällsamt engagerande – och sorglig.

.

.

.

8. Karate Kid
(Regi: John G. Avildsen)

Har man – som John G. Avildsen – regisserat Rocky OCH Karate Kid kan man kanske säga att han valt helt rätt sportfilmer att sätta tänderna i. Okej, Rocky V också men den spelar inte riktigt i samma liga som dom nämnda filmerna. Det här är en wax-on-wax-off-klassiker som levererade stort när jag såg om den härom året. Ralph Macchio var tydligen söt (jag fattade aldrig det riktigt, 1984 var jag mer inne på Vince Neil).

.

.

.

7. Indiana Jones och det fördömdas tempel
(Regi: Steven Spielberg)

Inte lika bra som ettan och trean men underhållande som tusan ändå.

.

.

.

6. Terminator
(Regi: James Cameron)

Arnold Schwarzenegger som elaking, Linda Hamilton som hjältinna, James Cameron som actionregissör. Det är mörkt, spännande och super-80-taligt. Klart jag gillar Terminator. Fortfarande.

.

.

.

5. Snuten i Hollywood
(Regi: Martin Brest)

Filmen blåste mig ur biofåtöljen när den kom men inte ur TV-soffan härom månaden. Skitisamma. Snuten i Hollywood är en stabil rolig komedi som förtjänar en bra plats på listan. Och Harold Faltermeyers musik. Bara en sån sak. Fucking genious.
.

.

.

4. Terror på Elm Street
(Regi: Wes Craven)

Tillsammans med den första Fredagen den 13:e-filmen förändrade Terror på Elm Street min syn på filmtittande. Dessa filmer fick mig nämligen att grotta ner mig i en helt ny genre: skräckfilm. Jag var rädd som ett AS för Freddy, hade ångest inför varje tittning, ändå tittade jag om och om igen på den här filmen. Och fick svårt att sova, men det spelade ingen roll, skräckfilmsmysrädslan var på plats i mitt hjärta för att stanna.

.

.

.

3. Mannen från Mallorca
(Regi: Bo Widerberg)

En av dom allra bästa thrillerdeckarna i svensk filmhistoria, antagligen endast slagen av Bo Widerbergs Mannen på taket.

.

.

.

2. Gremlins
(Regi: Joe Dante)

Okej, betuttad i Vince Neil eller inte, Zach Galligan VAR gullig men ändå inte lika gullig som mogwaisarna. Det här är en alldeles utomordentlig film som jag hoppas kommer slippa remakedöden, den är nämligen i princip perfekt fortfarande.

.

.

.

1. Rhinestone
(Regi: Bob Clark)

Rolig. Mysig. Galen. Udda. Sylvester Stallone försöker sjunga, Dolly Parton är charmig och jag njuter med varenda cell i kroppen. Jag tycker SÅ mycket om den här filmen och även om jag är ensam i hela universum om att göra just det så är det fortfarande en sanning för mig och det är det såna här listor är till för. Väl?

.

.

Bubblare:

Åke och hans värld, Hotel New Hampshire och Children of the corn.

.

Idag skriver en hel del andra filmspanare om sina favoritfilmer från 1984. Klicka på bloggnamnen för att se listorna.
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Movies-Noir
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord
Flmr
Filmmedia
Absurd Cinema
Filmfrommen

Publicerat

SNUTEN I HOLLYWOOD

Jag ser himla mycket film ”rätt in i TV:n” från streamingtjänster så när jag dammade TV-bänken sist undrade jag vad den där ljusgrå håriga lådan var för nåt. Efter ett drag med trasan tittade den fram, den svarta blu-ray-spelaren. Stackarn. Alldeles bortglömd. Jag vet inte när jag använde den sist. Jag klappade lite på den, bad om ursäkt och lovade bot och bättring och HÄPP, jag gick direkt till filmhyllan och handen drogs till en box jag inte ägnat en  tanke sen jag köpte den för flera år sedan. Snuten i Hollywood 1-3!

Första skivan kastade in sig själv i spelaren och det var bara att sätta sig i soffan och njuta (?) av Axel Foley (Eddie Murphy) och hans snabbsnackande polisjargong i den här actionkomediklassikern från 1984. Fasiken va kul det här var när det begav sig! Bananerna i avgasröret! När Axel ”leker gay” och låtsas vara Ramon-med-herpes för att få prata med Victor Maitland (Steven Berkoff) på restaurangen. Och Serge (Bronson Pinchot)! Och den charmige Billy Rosewood (Judge Reinhold). Och musiken. MUSIKEN!

1984 var Snuten i Hollywood fräschare än en plocka-själv-sallad på Ica men 2016 är den inte riktigt sååå härlig. Jag gillar den fortfarande men jag skrattar inte högt direkt. Eddie Murphy känns över lag väldigt mycket 80-tal, hans komik har inte åldrats jättebra men känslan i filmen och musiken – MUSIKEN! – håller. Sevärt i insomnia-sommarnatten men kanske inte annars.

När jag såg filmen 1984:

När jag såg filmen 2016:

Publicerat

Fredagsfemman # 71

5. Bronson Pinchot, var tog du vägen?

Han spelade Serge i Snuten i Hollywood och letade sig in i mitt tonårshjärta med sin helt fantastiskt snygga näsa. Han hade en liten roll i True Romance och i Före detta fruars klubb men så mycket mer av bestående värde har det inte blivit även om Imdb-listan över filmer och TV-serier han varit med i är lång. 2013 kan han stoltsera med rollen som The Beaver i filmen Kung Fu and Titties, en film som knappast lär leta sig in i dom finaste salongerna. Men hallå, vad hände? Du var ju bra. Du hade ju framtiden för dig. Bronson Pinchot, skärp dig. Kom tillbaka!

 

4. Hur många chanser ska en tråkig film få innan man ger upp?

Jag har hållit på att traggla mig igenom en speciell film i veckor nu. Den är inte jättedålig men tillräckligt ointressant för att jag ska somna ifrån den och behöva spola tillbaka varenda gång jag tittar. Hur många börja-titta-gånger borde en film få på sig innan man borde ge upp? När det gäller böcker ger jag dom hundra sidor. Är jag inte inne i boken då, bye bye. När det gäller en film har jag uppenbarligen en oändlig källa av tålamod. Är det vettigt egentligen?

 

3. Sommarbio, kanske det bästa som finns?

När solen skiner eller när det regnar. Ensam, med ett sommarlovssegt barn eller med en vän. När man har alldeles för lite kläder på sig och fryser under ventilationsblåset eller när man tagit på sig en extra tröja och håller på att svettas ihjäl. När filmen är precis sådär hjärndöd och välgjord som man önskar eller när det blev en stor gäsp. Sommarbio är alldeles underbart och jag har inte det minsta dåligt samvete att jag kryper in i biografmörkret några timmar en solig sommardag. Varför skulle jag ha det? Jag gör ju det jag tycker är det roligaste som finns och det är INTE att sola.

 

2. Sofia Coppola är tillbaka!

Sofia Coppola är lite som Woody Allen tycker jag. Även om filmerna hon gör inte alltid blir perfekta så har hon en imponerande hög lägstanivå. Ikväll har The Bling Ring premiär. Känns som en måste-ses-film.

 

 

1. Gröna Lundh

Idag blir det berg-å-dalbanor, langos, spöktåg, velande om jag ska åka Eclipse eller inte, glass i stora lass, Petter på scen, Nyckelpigan, Lustiga huset, Bläckfisken i solnedgång, chokladhjul och mysipys på min forna arbetsplats från dom öppnar tills dom stänger. Med åkband, linser, kalasbyxor och ett helt gäng både stora och små människor som jag tycker om. Snälla, inget spöregn nu bara!