Etikett: Sofia Boutella

Publicerat

HOTEL ARTEMIS

Postern må ha sina likheter med ett annat filmiskt hotell men vad gäller handling och annat finns det inga beröringspunkter mellan Hotel Artemis och El Royale. I den här filmen är vi nämligen i framtiden, i ett safe house som en åldrad sjuksköterska (Jodie Foster) sköter med järnhand.

Det är 22 år sedan hon var utomhus och i ärlighetens namn, framtidens Los Angeles är ingen stad som känns direkt mysig att vistas i. Sjuksköterskan lider av svår panikångest bara vid tanken på att lämna byggnaden men när en skadad kvinnlig polis behöver hjälp tar hon hjälp av all energi hon kan frambringa och hjälper henne komma in.

Huset är annars tänkt för kriminella, för att laga scumbags, sy ihop dom, få dom fit for fight igen och när Stadens Store Man behöver hjälp har sjuksköterskan inte så mycket val annat än att släppa in honom.

Jag tycker filmen började segt, dessutom fastnade jag i vinkelvolten när det gällde Jodie Fosters ålderssminkning. Vem tusan är hon lik? Är det Linda Hunt i någon roll? Efter en rejäl hjärngympa kom jag fram och rätt. Maz Kanata! ”She’s run this watering hole for a thousand years” sa Han Solo om henne  så det är inte bara utseendemässigt dom är lika, Maz och Jodie.

När jag kunde släppa den grejen var det lättare att hänga med i filmen. Den är snygg, det känns som det är nerplöjt en del dollars i produktionen och är det något som är världsklass så är det musiken och LJUDET. Det filmen fallerar på – i mina ögon – är att det känns som att ALLA skådespelarna spelar över. Jodie Foster är verkligen inte så gammal som hon ser ut, hon blir inte trovärdig även om hon är jättesöt. En riktig gammal dam i den rollen hade kunnat göra underverk. Tänk Glenn Close till exempel, hon är ändå femton år äldre än Jodie till att börja med.

Jeff Goldblum är alltid skön men är inte med så mycket. Dave Bautista kör sin ”Dave Bautista-pryl”och Sofia Boutella fortsätter prata med sin brutna engelska och ha en icke-blinkande-ögonkontakt med sina medspelare.

Visst, det var underhållning för stunden men frustrerande då den saknade mycket av ”det” som krävs för att bli en film man minns längre än eftertexterna.

Publicerat

CLIMAX

En styck intressant skitfilm coming up!

Ja, jag vet faktiskt inte hur jag bättre ska kunna beskriva hallucinogenernas okrönte filmiske mästare Gaspar Noés dansfilm Climax. Den handlar nämligen om 23 dansare som först tränar inför ett uppträdande och sedan har någon form av avslutningsfest, allt detta i en skola. På festen bjuds det på diverse drycker och däribland en sangria som dom allra flesta fyller sina plastglas med. Det är bara det att NÅGON spetsat sangrian med LSD.

Första halvan av filmen, 45 minuter, visar en glad fest med snygga människor som är grymma på att dansa. Andra halvan av filmen, 45 minuter, visar hur starkt drogpåverkade människor kan bete sig och må med allt från hallucinationer till ångest till aggressioner och sexuella utsvävningar. Den andra halvan är mästerligt fotad i en enda lång tagning av Benoît Debie, fotografen som hjälpt Noé till stårdåd redan 2002 med Irreversible.

Som filmälskare kan jag inte göra annat än att tycka att filmen är intressant – som hantverk betraktad – men totalt skitdålig som underhållning, som upplevelse, som….film. Är du sugen på en riktig BRA Noé-knarkig-film tipsar jag hellre om Enter the void. Den har allt som Climax har – plus en story.

Publicerat

THE MUMMY

Vad kan man kräva av en sommar-blockbuster egentligen?

Kan man kräva att det är en genomarbetad historia som berättas på ett högkvalitativt sätt? Kan man kräva något som totalt rockar ens båt och får en att tänka i nya banor?  Kan man kräva att filmen är värd biljettpriset med råge eller räcker det att salongen har en fungerande AC och att man får luta huvudet mot ett löss-fritt nackstöd en liten stund? Eller kan det vara som så att det ENDA man kan kräva av en sommarblockbuster är att få känna sig underhållen i hundra minuter?

Mitt svar på frågan är egentligen nej på alla frågor utom den sista. Sommarblockbusters lever ett eget liv för mig. Jag har allt som oftast NOLL krav på dessa filmer, jag har väldigt sällan höga förväntningar då dessa filmers trailers brukar vara totalt hjärndöda och göra mig allt annat än sugen. The Mummy är inget undantag. Trailern är ren skräp och med tanke på vad jag läst om filmen (recensioner och annat) så fanns det ingen logisk del av hjärnan som trodde på mer än att filmen skulle vara ren dynga.

Men, kanske du tänker nu, dynga och Tom Cruise är väl två ord (eller tre) som sällan går ihop? Nej, visst är det så. Tom Cruise har en fingertoppskänsla som är fenomenal när det gäller att välja roller (vilket verkar vara ett förenande drag hos många skådespelare med just detta förnamn. Tänk Hardy. Tänk Hanks. Tänk Hiddleston. Tänk Berenger, Holland, Selleck ). Han gör INGA dåliga filmer. Han är Tom Cruise, han KAN INTE vara med i dyngrullar. Det är DAGENS SANNING. Men hur går detta ihop med att The Mummy i medelbetyg av den svenska kritikerkåren (i skrivande stund) ligger på (för att uttrycka det mild) blygsamma 1,8? Jo det kan jag tala om. Det går ihop för att The Mummy faktiskt inte ÄR den formidabla skitfilm som många vill göra gällande. Den är faktiskt – i mina ögon – helt okej.

Universal har med The Mummy dragit igång något som kallas Dark Universe där dom ska göra remakes på klassiska monsterfilmer. Dagens film är den första i denna serie och går man in på länken i förra meningen (samt kors-googlar en del) kan man se bild som vittnar om att Johnny Depp är klar att  spela osynlig man i The Invisible Man, att Russell Crowe kanske kan få en egen film som Dr Jekyll and Mr Hyde (han spelar denne man även i The Mummy) samt att Javier Bardem ska spela Frankenstein i Bride of Frankenstein (med premiär 2019). Att The Mummy-sågningarna inte varit nådiga är självklart en tråkig start för Universal, samtidigt, hyllades denna typ av film ens när dom var nya?

Det finns MASSOR att gnälla på med The Mummy om man vill, alltså MASSOR. Det är klaff-fel in absurdum, det är rena dumheter som med enkelhet borde ha kunnat strykas från manus, det är tveksam humor med skämt som man knappt fattar är skämt, det är den svåra balansgången mellan scener som borde vara allvarsamma men som ska ”skämtas till” och ibland blir det riktigt jobbigt, speciellt när man gör mord/död till något lättsamt. Det är liksom inte den typen av film kan jag tycka. Samtidigt är filmen inte alls den billiga CGI-fest som jag trott efter att ha sett trailern, det är snarare en actionfylld äventyrsfilm med övernaturliga mumie-inslag (och BRA cgi dessutom) och det var ett stort plus för mig.

Sofia Boutella är bra som mumien Ahmanet som pratar helt felfri engelska trots att hon legat begravd i flera tusen år och knappast kom från en engelskspråkigt land när det begav sig, Annabelle Wallis (som var så bra i Annabelle) får fram sin del av manuset med bra trovärdighet, en sämre skådis hade antagligen bombat helt sett till allt mumbojumbo hon tvingas låtsas att hon kan/förstår och Tom Cruise fixar SÅKLART biffen hur bra som helst. Vem är det minsta förvånad? Att han är 55 år går dock inte att fatta när han tar av sig tröjan. Herregud vilka gener den mannen har! Man kan nästan tro att han är….mumifierad.

För att summera det hela en smula så kan jag förstå alla som toksågar The Mummy, jag köper alla argument till att den är undermålig men JAG tycker inte att den är det. Jag tycker det här är hjärndöd underhållning för stunden, jag tycker det är välgjort rent filmtekniskt men att manusbearbetningen har en hel del övrigt att önska.

Filmens stora mervärde är dock Tom Cruise. Jag tycker ALLTID om att se honom på bio, han är en filmstjärna uti fingerspetsarna och han ensam kan bära upp en film på sina axlar och få den att fungera. Det visade han med all önskvärd tydlighet här. Smart castat av Universal!

 

 

.

.

Jag såg filmen tillsammans med mina Filmspanarvänner och här är deras syn på filmen:
Sofia
Jojje
Carl/Johan
Micke
Cecilia
Steffo