SNACKA OM FILM #74 – ”Shamalamala…la…la…land.”

Det går en film på bio nu som heter La la land. En liten anspråkslös film som inte fått nån uppmärksamhet alls, inga priser, inge snack, ingenting. NÄÄÄÄÄÄH! Det är ju inte sant ju! Men SJÄLVKLART har jag och Steffo sett La la land nu och i veckans avsnitt pratar vi en hel del om filmen. Spoilerfritt skulle jag säga.

Vad händer mer i avsnitt 74? Vi listar våra svart-vita favoritfilmer, jag har sett Jackie (som har biopremiär imorgon) och Steffo har gått loss på The Magnificent Seven. Vi pratar även om Uppdraget vi ska göra till nästa vecka och säger hej till både Filmrouletten, Thomas och Tomas.

Hoppas du tycker veckans avsnitt blev mysigt.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #73 – ”The Road Trip!”

I veckans avsnitt har vi begett oss bort från våra normala högkvarter och hamnade istället runt ett köksbord i Örebro. Veckans avsnitt är alltså något så knasigt underligt som en sammansmältning av två podcasts, Snacka om film och Thomas & Tomas Filmpodcast!

Vi pratade och spelade in i tre timmar men ett SÅ långt avsnitt orkar ju ingen lyssna på (tänker vi) MEN det fina i kråksången är att snacket blir till två avsnitt, ett som du kan lyssna på precis som vanligt hos oss och ett som är klippt och fixat och upplagt hos Thomas & Tomas. Klicka här för att höra deras variant av avsnittet eller sök på deras namn i din podcastapp. Personligen tycker jag det ska bli jättespännande att höra skillnaden, vad som sparades och vad som klipptes bort när Steffo och Thomas höll i varsin ”sax”.

Det jag VET är att du i vårat avsnitt kan höra när vi listar skådespelare som vi tycker är underutnyttjade/borde vara med mer och få större roller, vi pratar 80-talsfilm och har sett En officer och en gentleman. Resten är sköljt i dunkel även för mig. Det blir ett SPÄNNANDE avsnitt det här, ett experiment som visade sig bli jäkligt trevligt och mysigt. Tack Thomas och Tomas för en riktigt rolig kväll!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

WAR DOGS

Filmer som är baserade på verkliga händelser är nästan alltid kluriga att få till. Oftast känns dom tillrättalagda och ”hollywoodiserade” (ja, om det är amerikanska filmer alltså) men även i väldigt många fall även slätstrukna och lättglömda, om än sevärda under tiden man tittar.

Det verkar dock finnas en subgenre i boats-filmer-träsket som funkar bättre än andra (i alla fall för mig) och det är filmer som handlar om pengar, droger, diverse kriminella element SAMT att dessa är filmade i ett hujadamej-tempo med sköna färger, schysst musik, snabba klipp och Jonah Hill i rollistan. Jag syftar såklart på The Wolf of Wall Street nu, en film som är rätt lik War Dogs. Eller tvärtom. Fast light. Lightsaft. Väldigt utspädd lightsaft.

Det började med att journalisten Guy Lawson skrev en artikel i Rolling Stone, en artikel som sedan blev till en bok: Arms and the Dudes. Filmmanuset är sedan (vad jag förstår) gravt överdrivet jämfört med verkligheten och flera av dom bästa scenerna i filmen har aldrig hänt (som när huvudkaraktärena bilar genom Irak och får en del  ”förhinder”). Det är tydligen manusförfattaren Stephen Chins egna upplevelser från Irak som får ”glänsa” lite i rampljuset här. Vari sanningen i den informationen ligger förtäljer dock inte historien. Det gäller nog att ta det mesta med den här filmen med en nya salt ÄVEN om premissen är intressant och helt jävla sjuk.

Efraim Diveroli (Jonah Hill) och David Packouz (Miles Teller) är två män, bekanta sen ungdomen, som träffas av en slump när båda behöver varandra kan man säga. David försörjer sig som massör hemma hos manliga rikisar och Efraim är nån form av ”handelsresande i skumraskaffärer”. Han har kommit på ett kryphål i den amerikanska vapenupphandlingen och kan nu sälja både vapen, ammunition och andra förnödenheter till amerikanska armén som krigar i Afghanistan. När David får reda på att han och kärleken Iz (Ana de Armas) ska bli föräldrar får han försörjningspanik och slår sig i lag med Efraim och dom två lyckas gemensamt deala hem vapenaffärer till ett värde av 300 miljoner dollar.

Från början var det tänkt att Jesse Eisenberg och Shia LaBoeuf skulle göra huvudrollerna och jag tror faktiskt att dom två hade funkat bra. Med det sagt så finns det absolut ingenting att klaga på gällande Miles Teller och Jonah Hill, båda två sköter sig jättebra och kemin mellan dom är toppen. Hela filmen är underhållande och två timmar går i ett nafs i dom här tokskallarnas sällskap.

Betygsmässigt är det kanske inte den starkaste av fyror jag delar ut men bättre än en medelmåttig trea är filmen definitivt. Det är dock ingen The Wolf of Wall Street. Den har jag, efter sju tittningar, jackat upp till 5/5. Martin Scorsese har med den filmen skapat ett modernt mästerverk och där är inte War Dogs på långa vägar. Inte för mig i alla fall.

Vi pratar mer om War Dogs i avsnitt 70 av Snacka om film.

SNACKA OM FILM #72 – ”Tantvarianten”

Trots inte alltför pigga poddare blev avsnitt 72 rätt så trivsamt, i alla fall med våra mått mätt. Vi listar alternativa användningsområden för Morgan Freemans prickar i ansiktet, jag har varit på bio och sett Paul Verhoeven regissera Isabelle Huppert i Elle, Steffo har sett konspirationsteorifilmen Operation Avalanche och tillsammans tog vi ett nappatag om skräckisen med skräckistiteln The Monster.

Sen blev det Uppdrag, Roulette, Sherlock-prat och lite hitan och ditan ungefär som vanligt.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

MÅSTE GITT

 

Metin (Can Demirtas) bor i Jordbro med sin mamma och yngre bror. Han försörjer sig på att pantsätta kinesiska Rolex-kopior, råna kiosker och tända eld på bilar åt folk som vill ha hjälp med sånt och hans kompisgäng är av samma skrot och korn.

I hemlighet skriver han dagbok, för någon form av ”logg” över all skit han gör och är med om, med klockslag, namn på kumpaner, allt. Hela hans liv här på jorden hänger på att den där svarta boken aldrig blir synlig för någon, han skulle inte leva många sekunder om han tok-golade på det sätt som texterna i boken visar. Samtidigt när han en dröm om att bli skådis och söker i hemlighet till en teaterskola. När informationen om intagningen kommer åker han till skolan för att provspela och det går rätt sådär för att vara diplomatisk. Det mest häpnadsväckande är att han tappar den svarta boken och en av skolans lärare (Lena Endre) hittar den. Och hennes man är bokförläggare.

Att gå och se en svensk film på premiärdagen (alltså en fredag) och salongen är knökfull hör inte till vanligheterna (och ja, jag bortser från 100- och 101-åringar och män som hatar kvinnor och heter Ove nu). En salig blandning av ungdomar, medelålders och gamlingar samsades om platserna och det var KNÄPPTYST under hela visningen – förutom ljudet av en hel massa skratt. Inte en lysande mobilskärm så långt ögat nådde! Att filmen dessutom avslutades med jubel och applåder när eftertexterna rullade är något jag inte varit med om varken före eller efter Trevligt folk, ja, förrän nu då.

Jag blev alldeles glad av den här filmen! Can Demirtas och Ivica Zubak har verkligen fått till ett kanonmanus och att Can själv gör huvudrollen är ett genidrag. Så jävla likeable (som Quincy Jones III skulle ha sagt). Vilken härlig start på det svenska filmåret!

Mitt betyg:

Snart-18-årige-sonens betyg:

Jag pratar om den här filmen i avsnitt 71 av filmpodcasten Snacka om film.

SNACKA OM FILM #71 – ”Gang wars…gang land…gang bang?”

I det 71:a avsnittet pratar jag om den högaktuella biofilmen Måste gitt, Steffo har sett en film som är bortom hans målgrupp men det är klart han testar ändå (filmen heter Nerve) och vi listar våra favoritgadgets från James Bond-världen.

M. Night Shyamalan har snart premiär på sin nya film Split och vi passar på att gräva ner oss i hans filmografi en liten stund. Och kommer Steffo ha fixat Uppdraget? Har han hittat tre svenska filmer som han LOVAR att se under 2017? Och vad får JAG för uppdrag till nästa vecka? Och Filmrouletten, är den snäll mot oss? Uj, uj, uj så många frågor. Men det allra bästa med dessa frågor är att dom rätas ut i veckans avsnitt. ALLIHOPA!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

MAGGIE´S PLAN

Maggie (Greta Gerwig) vill ha barn. Hon vill ha barn sådär jättemycket att hon gett upp hoppet om att träffa någon ”riktig” pappa utan vill istället lösa problemet genom att fixa en spermadonator. Vilket hon gjort. En gammal bekant/skolkamrat ställer upp och även om han hellre vill ”donera” in the flesh än i burk fixar han biffen och detta även med glädje då han gärna slipper ha någon form av kontakt med barnet.

Det Maggie inte räknat med i sin plan för att bli mamma är att hon ska bli förälskad. För det blir hon. I en gift lärare och författarakademiker vid namn John (Ethan Hawke). John tycker att Maggie är en rätt soft person, i alla fall jämfört med den franska akademikerhustrun Georgette (Julianne Moore) som har både temperament och vilja vilket John inte längre uppskattar. Maggie känns som en sorglös hippie i jämförelse – och dessutom tjugo år yngre. Ett uppköp för John men som sagt inget Maggies originalplan innehöll.

Nåja. Kärleken kan ta sina irrvägar och det påvisar den här filmen. Verkligen. Mycket här i livet går att planera – tror man – men egentligen, går det verkligen? En målsättning, en längtan, är det verkligen samma sak som att ha en plan?

Rebecca Miller har skrivit och regisserat detta lilla indiedrama som passerade medvetandet utan så mycket som bromsa till i korsningen. Sevärd under tiden jag tittade men direkt efteråt mindes jag knappt vad jag sett.

Bill Hader och Maya Rudolph kan ses i små biroller och alla skådisar i filmen gör sina jobb väl. Det är väl bara att historien inte är så….djuplodande. Ibland är det alldeles gott så.

I avsnitt 70 av podcasten Snacka om film snackar jag mer om den här filmen.

SNACKA OM FILM #70 – ”Det är Jonah Hills fel!!”

Årets första avsnitt av Snacka om film är ett heeeeelt vanligt sådant. Vi listar filmer som hade varit bättre om huvudrollsinnehavarna varit av ett annat kön, jag har sett Greta Gerwig, Ethan Hawke och Julianne Moore i Maggie´s plan, Steffo har varit på bio och sett Passangers och vi båda har sett Miles Teller och Jonah Hill som vapendragare i War Dogs.

Dessutom pratar vi om Sherlock, Skam och förväntningar inför filmåret 2017. Och lite annat. Såklart. Det blir ju lätt så när mikrofonen är på.

Välkommen till ett nytt år med SoFpodden som sällskap på torsdagarna!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #69 – ”Filmåret 2016”

Årets sista avsnitt kommer g i v e t v i s att handla om året som gått. Om FILMÅRET som gått.

Vi gräver där vi står och kör ett helt avsnitt där vi pratar om, listar, analyserar och funderar över en hel massa filmer och avslutar naturligtvis som sig bör med våra personliga topp-10-listor från 2016!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #68 – ”Slå mig med ett köttstycke!”

Dan före dan före dopparedagen tittar Snacka om film in en sväng och försöker lugna ner julstressade magar med lite flummigt filmsnack. Den här veckan har vi dessutom en GÄST, Steffos bror Frippe tittar förbi på glögg, peppisar och Star Wars-snack (precis som förra året). Vi passar givetvis på att involvera honom i veckans lista också då vi ska lista våra bästa matscener.

Filmrouletten stannar på ett nummer jag trodde vi redan haft (men jag hade fel) och det blev en klassisk tankenöt av det hela. Sen fastnar vi i julsnack, funderingar kring julfilmstraditioner och lite annat smått och gott. Och ja….självklart grääääääver vi ner oss i senaste filmen om Star Wars-sagan: Rogue one. Vill du inte bli spoilad innan du själv sett filmen, spola mellan 38,05 och 1,13,00.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

LUCKA #17: KLAPPJAKTEN

Jingle bells. En trevlig liten jullåt – fram tills nu. Jingle all the way är nämligen inte bara originaltiteln på dagens film, det är även den andra strofen i texten till den däringa jullåten. Och okej att jag har sett den här filmen en gång förut men ibland lyckas hjärnan faktiskt radera information den inte behöver och vetskapen om att man sett Klappjakten behöver man INTE ha. Därför såg jag om den till det här temat. Jag är SÅ dum i huvudet.

Det här är en film som får en att vilja åka till Playa de Varsomhelst för att slippa fira jul på vanligt sätt. Den är så skränig, så gapig, så ojojoj-stackars-pappor-aktig att jag vill spy och då inte i munnen utan rätt ut med fingrarna framför munnen så det blir som en äckel-sprinkler tjugo meter åt alla håll.

Arnold Schwarzenegger spelar alltså pappan Howard som jobbar så hårt och mycket att han hela tiden missar allt han lovat göra med sonen. Och han fortsätter ljuga trots att han vet att han inte kommer hinna till parader, teatrar, sportgrejer eller vad den än är (yada yada yada gäsp). Hemma finns Den Goda Modern Liz (Rita Wilson) som städar undan efter pappans lögner och tröstar den besvikne lille sonen Jamie (Jake Lloyd, ja DEN Jake Lloyd, han som blev Anakin Skywalker med hela världen tre år senare).

Det Jamie vill ha kanske lika mycket som en närvarande pappa är en Turbo Man, en actionfigur som (om man ska tro filmen) hela Amerikas osnutna ungar önskat sig. Pappa Howard har alltså missat informationen från frugan att denne Action Man-figur ska inköpas och tror att det bara är att åka till leksaksaffären på julafton och fixa biffen. Så enkelt är det såklart inte. Man måste överleva 90 minuters tinitusskapande gubbskrik innan figuren är i hamn och julen kan börja.

Den här filmen är för en julälskare vad ren brosk på tallriken är för en köttätare.

Mitt betyg på filmen:

Julkänsla som filmen skapar:

(Fast det är en så uppstressad julkänsla som egentligen inte borde räknas. Alls.)

Vill du höra mig och Steffo battla/munhuggas om den här filmen i podcastformat, lyssna på avsnitt 67 av Snacka om film.

SNACKA OM FILM #67 – ”Plastsäck, traktordäck och miniskidor!”

Det är ett rassligt jäkla avsnitt det här men trots biljud och andra konstigheter har det sina förtjänster. Vi listar filmer som får oss att längta till vintern till exempel, ja, eller sort of…. Lite kantboll är det allt men vi (eller i alla fall undertecknad) gjorde så gott hon kunde.

Vi tipsar om varsin TV-serie som kan vara väl värda att sätta tänderna i under eventuell julledighet (*host* tristess) och vi har gemensamt sett Steven Speilbergs senaste skapelse SVJ – Stora vänliga jätten, eller The BFG som den heter i original. Som grädde på moset TOK-BATTLAR vi om en julfilm som för mig uppriktigt asförbannad och sen lite filmroulette på det också.

En maxad timme så att säga, både med det ena och det andra. Enjoy!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #66 – ”En kula i handen”

Hade Steffo inte klippt veckans podd hade den varit tre timmar lång, minst. Inspelningen kantades av tekniskt strul och avbrott på ett sätt som slår rekord även för oss så det känns lite…rörigt…bara att skriva om det. Men i slutresultatet kan i princip intet av detta anas, annat än att vi kanske är lite mer effektiva än vanligt så vi aldrig visste när uppkopplingen skulle kajka ur igen.

Nåväl. En lista med filmscener som gett oss handsvett presenteras såklart, sen har jag varit på bio och sett årets mest emotsedda film (för mig): Arrival. Steffo har kollat in en amerikansk julfilm och tillsammans har vi sett uppföljaren till filmen som åldrats allt annat än med värdighet: Ghostbusters. Ja, vi pratar om Ghostbusters 2 alltså.

Vi kryddar filmsnacket med lite allt möjligt annat. Lite procenträkning när vi pratar om resultatet på vår facebookenkät, vi pratar granar, julskyltning, Midnattssol, att inte gråta på bio och Håkan. Fina Håkan!

Spänn fast säkerhetsbältet för nu kör vi!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #65 – ”Gå i frid”

Får man gnälla på barnskådespelare, får man rent utav tycka att dom är vidriga? Klart man får! I veckans avsnitt listar vi till och med våra topp-tre-hemskaste barnskådisar – och vi skäms inte ens.

Jag har varit på bio och sett Bad Santa 2, Steffo har sett en riktigt intressant dokumentär och tillsammans har vi sett en riktig knepig film med Paul Dano och Daniel Radcliffe som heter Swiss Army Man. Sen hamnar vi på en riktig höjdare i filmrouletten, Steffo pratar som en gammal person och jag hittar spår av fest på mitt sovrumsgolv.

Det är torsdag, det är podtajm, det är LAJBANS!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SAVAGE GRACE

Filmen fick namnet Utan nåd på svenska men jag undrar om någon på jorden känner igen filmen med den titeln? Jag frångår därför min självpåtvingade princip och använder mig av originaltiteln i hela recensionen.

Stockholms Filmfestival må vara slut för den här gången men det hindrar inte mig från att återse en film som jag knappt mindes nånting av, annat än att den är urtypen av en festivalfilm. Den innehåller en hel del naket, homosexualitet, mord, psykisk sjukdom, självmord och som grädde på moset i detta fall även incest. Mums filibabba alltså för alla oss som från tid till annan gillar att gegga ner oss i såna här visserligen små filmer MEN med stora skådespelarprestationer.

Barbara Daly Baekeland (Julianne Moore) gifte sig för att pengar lockade mer än mannen ifråga och hennes make Brooks var, som barnbarn till uppfinnaren av bakelit, otrooooligt rik. Äktenskapet känns otroligt omysigt, det är bara ytan som räknas, kläder, prylar, det vackra boendet och att vara Den Perfekta Mamman OCH lyckas med konststycket att amma sonen Tony och utstråla knullvänlighet samtidigt. Barbara lyckas med det – ett tag i alla fall.

Tony (Eddie Redmayne) växer upp och blir tonåring med allt vad det innebär av sexuell utforskning och eskapader och maken Brooks är otrogen, han har en affär med Tonys jämgamla tjejkompis. Barbara blir vansinnig på maken och frustrerad på sonen, baaaah, homosexuell, vad är det för bjäfs? Den perfekte sonen ska väl inte vara bög heller? Barbara smider planer och försöker omvända honom på det enda sätt hon förmår: genom att själv förföra honom.

Det är väldigt mycket i den här filmen som är rent äckligt och kanske är det äckligaste det faktum att hela historien faktiskt är sann. Familjetragedin är liksom inte enbart det som händer sista kvarten, det här är kolsvart rätt igenom. Stackars människor som är så rätt igenom sjuka. Hur kan det bli såhär illa?

Filmen i sig är kanske inget att hänga i julgranen men Julianne Moore och Eddie Redmayne lyckas båda spela sina rollfigurer med bravur, något som inte kan ha varit det enklaste. Å andra sidan är båda dessa skådespelare kända för att inte backa för knepiga roller men här fick dom nåt redigt att bita i. Nåt med en hemsk bismak. Som ett ruttet hundben ungefär.

I avsnitt 64 av Snacka om film pratar jag lite mer om denna film.