SNACKA OM FILM #155 – ”Floater!”

Sådärja, nu går Snacka om film in i en ny era. Vi fyller tre, den fjärde säsongen börjar alltså idag och vi är inte tecknade längre! Så med vår Revenant-inspirerade nya logga säger vi välkommen till avsnitt 155 där vi listar dom läskigaste scenerna, där jag varit på bio och sett Sveriges oscarsbidrag för i år – Gräns, Steffo har sett en ytterst märklig film på Netflix som heter Inconceivable och tillsammans har vi sett en boats, ett verklighetstroget drama som på svenska heter The Secret Man med ingen mindre än Liam Neeson i huvudrollen.

Dessutom, vilka vann Pacific Rim: Uprising? Lyssna på 155:an! Finns mycket matnyttigt att ta del av. Å lite hittepå-tårta!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #154 – ”The next chapter is always the best eller Beställ aldrig kokad frukt”

Efter en heldag med verksamhetsplanering och härlig middag vaknade vi upp och passade på att spela in veckans avsnitt vid frukostbordet. Så, varsågod, här kommer nummer 154 med listor som handlar om filmer som var något annat än vi först trodde (men på ett bra sätt), jag har sett Denzel W i Roman J. Israel, Esq, Steffo har sett Bruce W i remaken av den gamla Bronsonrullen Death Wish och vi har båda sett bioaktuella fellgoodfilmen Book Club.

Dessutom vankas det tävling när två bluray-ex av Pacific Rim Uprising ska få nya ägare! Och i Fånar som spånar hamnar vi på en film – och en genre – som inte är helt enkel att gilla men inte är desto mindre rolig.

Tjohejsan! Hänger du med? Lite kaffe kanske?

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

RED SPARROW

Ända sen det blev känt att den här filmen skulle göras kände jag ett instinktivt ”why??”. Ryska spioner känns knappast modernt, inte ens gestaltad av porslinsansiktet Jennifer Lawrence. Och brittiska och amerikanska skådespelare som pratar med rysk accent? Ännu mer whyyy. Att baka in belgaren Matthias Schoenaerts i soppan hjälper liksom inte hur lik en ung Putin han än är. Jag struntade alltså i att se Red Sparrow på bio av den enkla anledningen att den inte lockade mig alls.

I podden jag är en del av samarbetar vi med Fox Home Entertainment och dom skickade oss några ex av Red Sparrow att tävla ut och då kändes det schysst att prata om filmen. Och för att prata offentligt om en film krävs det – som alla tänkande människor vet – att man faktiskt sett filmen. Jag hyrde den på Itunes för 49 kronor och väntade in mörkrets inbrott. Ingen cell i min kropp kände egentligen för att se filmen men hey, vad gör man inte för….konsten? Lyssnarna? Läsarna?

Klockan närmade sig 01:20 när filmen var slut. Den är lång, 2:20 för att vara exakt och ändå kände jag mig inte trött. Jag hade inte pausat filmen under hela speltiden, inte tittat på mobilen, inte pratat med någon. Det enda av aktivt värde jag gjort var att fylla på kaffekoppen en gång och detta medans jag tittade på en på förhand – för mig – totalt ointressant film. Men tänk så fel man kan ha ibland. Och tänk så himla härligt det är – varje gång!

Dominika Egorova (Jennifer Lawrence) är balettdansös på Bolsjojteatern. Teatern betalar lägenheten hon bor i tillsammans med sin sjuka mamma. Dom betalar även en hemvårdare som hjälper mamman när Dominika har föreställningar. Att något ska hända Dominika som gör att hon är/blir oförmögen att dansa skulle som du förstår dra bort mattan under hennes fötter. Och mammans. Livet hänger på att hennes kropp fungerar och att hon har jobbet kvar.

Nate Nash (Joel Edgerton) är CIA-agent som samarbetar med en rysk mullvad i Moskva. När mullvaden riskerar att bli upptäckt ser Nash till att allt fokus hamnar på honom och han blir hemskickad till USA (nääää, det var inte USA, det var Budapest) samtidigt som den ryska underrättelsetjänsten tänker göra allt som står i sin makt för att leta upp namnet på mullvaden. Så perfekt att en ung kvinna vid namn Dominika är satt på State School 4, skolan som specialutbildar ”sparrows” och att samma Dominika är brorsdotter till Vanya Egorov (Matthias Schoenaerts) som är en av höjdarna inom  Foreign Intelligence Service of the Russian Federation, SVR. Dominikas uppgift blir alltså att nästa sig in i Nate Nashs liv så pass mycket att han avslöjar mullvadens identitet.

Jag har förstått att Red Sparrow har fått en del kritik för det grafiska våldet och det upprepande fokuset på kroppar och sexuella handlingar och ja, jag kan förstå att det svider i ögonen om man är väldigt pryd eller om man är extremt kräsmagad men personligen tycker jag det mesta ändå har med filmen att göra, att det för handlingen framåt. Att Jennifer Lawrences kropp exponeras beror (väl?) på att hon spelar en intelligent prostituerad i någon form? Att vissa delar av undervisningsmetoderna på Sparrow-skolan är rent vidriga får man ju hoppas är ren fiktion men å andra sidan, vad vet man?

Det visade sig att jag tyckte väldigt mycket om den här filmen, alltså väldigt mycket. Lika otippat som det är, lika glad är jag. Det visar sig också att en skådespelare som jag inte direkt klassar högt i min bok gör en insats som är rent överjävla bra! Jennifer Lawrence har i mina ögon aldrig varit bättre än här. Hon är hundra procent trovärdig i sin roll, hon ÄR Dominika, hon är inte Jennifer.

Filmen är otroligt smart castad över lag, i allt från Ciarán Hinds och Jeremy Irons som ryssar till Schoenaerts vars likhet med en ung Putin är både överhängande OCH perfekt till Charlotte Rampling som stenhård lärarinna på spionutbildningen till Joely Richardson som Dominikas sjuka mamma och Joel Edgerton som en likeable Nate Nash. Hunger games-regissören Francis Lawrence har helt enkelt fått till ett spionäventyr som passade åtminstone mig som handen i handsken och jag kan lova att jag, trots speltiden, kommer se den här filmen fler gånger framöver.

SNACKA OM FILM #152 – ”Helgbyxan på”

Veckans avsnitt är något utöver det vanliga, om inte annat för att vi slår till med TVÅ tävlingar där du kan vinna hela FYRA filmer! Håll koll på Instagram för den ena tävlingen (vi heter sofpodden.se där) och den andra kan du höra i avsnittet som vanligt.

Vi listar omgjorda båtfilmer, jag har sett Hjärtat och Amatörer, två dvd-aktuella svenska filmer, Steffo har sett kull-datten-filmen Tag och vi har gemensamt sett Jennifer Lawrence förvandlas till rysk sparv i Red Sparrow. Fånar som spånar tar oss till en filmgenre Steffo gärna myser till och vi berättar vilka som vann The Death of Stalin.

In å lyssna pårej!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #151 – ”Håll käften – IGEN!”

I veckans avsnitt diskuteras det högt och lågt som vanligt men även IRRITERAT då frågan om störningsmoment i biografmiljö ännu en gång kommer upp till ytan. Vi listar filmer med farliga forskare, jag pratar om skräckissnackisen Hereditary, Steffo har sett ”Frasier-med-fötterna” i filmen Like Father på Netflix och vi har tillsammans sett Tom Cruise springa vidare i Mission: Impossible – Fallout på bio. Dessutom kör vi ett BATTLE om den hyllade filmen The Death of Stalin OCH lottar ut två ex av den i samarbete med Universal (vi slänger in en bonusfilm också i potten)!

Är du Team Steffo eller Team Fiffi?

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #150 – ”Tjing Tjong Buljong!”

Nu är vi tillbaka – i ett alldeles vanligt avsnitt efter sommaravsnitten! Vi tar oss igenom sommaren 2018 med allt vad det innebär av popcornrullar, svett och otäcka undervattensdjur. Mamma Mia 2, Ant-Man and the Wasp och Skyscraper recenseras, vi fånar oss och dessutom tävlar vi ut TRE EX av Ready Player One på blu-ray i samarbete med Fox Home Entertaintment!

Långt, mustigt, mastigt och varmt – här är det 150:e avsnittet!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

 

GIGLI

Skulle man kunna benämna Gigli som en av världens mest sågade filmer? Jag tror det. Frågan är, ÄR filmen verkligen SÅ bedrövlig? 2,4 på IMDb är inte direkt något att skriva hem om.

Att Ben Affleck och Jennifer Lopez var tillsammans vid den här tidpunkten är filmens enda kvalité, speciellt om man kan finna njutning i att leka ”flugan på väggen” när det kommer till närhet och naken hur i småbyxor. Jennifer Lopez Ricki är nämligen en hejare på att utöva yoga i linne och rediga camel-toe-trosor samtidigt som hon hest viskpratar och ger Ben Afflecks Larry Gigli simmig blick och gör att hans byxor ser ut som ett tvåmannatält.

Dessa två timmar är ett under av likgiltigt filmberättande och menlöst manus. Det finns ingenting som engagerar OM man inte tycker att Jennifer Lopez är en sjukt sexig varelse och/eller en riktigt bra skådespelare. Ben Affleck går mest omkring i sin skinnjacka och ser ut som en deltagare i TV-serien Jersey Shore.

Filmens största behållning på skådissidan är Justin Bartha som spelar Larrys kompis, den Baywath-betuttade Brian, med stor inlevelse.

För övrigt – JA, det ÄR en undermålig film på alla sätt det här men nu är den sedd. Äntligen.

I sommaravsnitt nummer 4 av Snacka om film pratar vi mer om den här filmen.

SNACKA OM FILM #149 – ”Sommar-sof #4”

Minns du när Ben Affleck och Jennifer Lopez var ett par? Minns du när dom spelade mot varandra i den genomsågade filmen Gigli? Vi svarade ja på första frågan men njaaaa på den andra och bestämde oss för att se (om) filmen och faktiskt ”ge den en chans”. Är den som genomusel som alla säger? Vad har vi på Ben och Jen? Frågorna hopar sig och i detta sommaravsnitt hoppas jag att vi kan reda ut både det ena och det andra.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #148 – ”Sommar-sof #3”

Den här gamla godingen, den hade man nästan glömt bort, eller hur? Disclosure, Skamgrepp, från 1993, filmen som vände upp och ner och fram och tillbaka på den klassiska könsrollen att det alltid är mannen som begår sexuella övergrepp. I veckans avsnitt tar vi ett nappatag kring Demi Moore, Michael Douglas och just precis denna film.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #147 – ”Sommar-sof #2”

I veckans sommaravsnitt grottar vi ner oss i den klassiska komedin 9 to 5. Den kom 1980, många år före Kvinnor-kan-mässor, feministiska initiativ och #metoo. Vi försöker analysera och diskutera detta (på vårat sätt) och det blir ett samtal som slutar där det börjar, med en film som håller så JÄVLA bra – fortfarande!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

FYRA BRÖLLOP OCH EN BEGRAVNING

Jag måste säga att Mike Newell är en rätt intressant regissör, intressant som i betydelsen spretig. Han är betydligt spretigare än många andra brittiska regissörer som (trots allt) är mest känd för romantiska komedier.

Han har alltså gått från att göra En förtrollad april, Hästen från havet och dagens film (som ändå är en klassiker i romcomfacket) till Donnie Brasco, Harry Potter och den flammande bägaren och Prince of Persia. Den senaste filmen i hans repertoar är den men världens längsta och krångligaste titel: Guernseys litteratur och potatisskalspajsällskap. Ja, den är tog tamejfan den SÄMSTA filmtiteln också. Någonsin. ÄVEN om titeln är densamma som på boken.

Jag såg Fyra bröllop och en begravning för första – och fram tills nu – enda gången när den hade svensk premiär i september 1993. Jag var inte så värst imponerad. Gav den 3/5 och glömde sedan bort den rätt rejält, det fanns liksom ingenting som fastnade hos mig. Jag fattade inte ens grejen med Hugh Grant då. Den polletten trillade inte ner förrän fem år senare med Notting Hill.

Men ärligt talat, Fyra bröllop och en bagravning doesn´t do it for me 2018 heller. Den känns mossig i mina ögon och detta trots att jag VET att den i vissa läger hyllas för att den har med både människor med hörselnedsättning och homosexuella utan att göra någon ”grej” av det. Det krävs tyvärr lite mer än så för mig för att jag ska gå ner i split men jag sitter av dom här två timmarna utan att må direkt dåligt. Å andra sidan njuter jag inte speciellt mycket heller. Det är lite ljummet vatten-varning över det hela.

Filmens stora plus är ändå kemin mellan Andie McDowells Carrie och Hugh Grants Charles. Den funkar verkligen och i vissa scener går den att ta på, som att dra fingrarna över en Wasa Husman. Dom sista tjugo minuterna gör ändå att den tvåa filmen håller på och glider ner mot tar sig och slutar på en okej trea. Men någon mer tittning blir det nog inte. Det här räcker så bra så.

När jag såg den 1994:

När jag såg den 2018:

Filmen finns (eller fanns i alla fall) att se på C More.
I avsnitt 146 av Snacka om film snackar vi faktiskt BARA om den här filmen. Här är länk till hemsida och avsnitt.

SNACKA OM FILM #146 – ”Sommar-sof #1”

I juli blir det lite annorlunda avsnitt, precis som vanligt. Sommaravsnitt om man så vill. Vi sitter på en filt i skuggan, dricker kaffe och diskuterar en enda film. Först ut är Fyra bröllop och en begravning, den romantiska komedin från 1994 som folk fortfarande snackar om. Var den så bra egentligen? Håller den fortfarande? Är Hugh Grant verkligen SÅ charmig? Var tog Andie MacDowell vägen?

Frågorna hopar sig och jag tror du får svar på en hel del i veckans avsnitt. Såja. Lyssna. Det blir bra ska du se. Dessutom – vilka vann biljetter till utställningen Avengers S.T.A.T.I.O.N i Norrköping? Det avslöjar vi – såklart!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

 

 

 

SNACKA OM FILM #145 – ”Gay all the way”

I det sista avsnittet innan vi går på ett litet sommarlov blir det gayfilmer deluxe i podden. Vi listar våra favoriter bland gayfilmer – och det finns SÅ många att välja bland – och jag har varit på bio och sett en homosexuell ung killes vedermödor i filmen Love, Simon. Steffo har sett klart en spansk TV-serie och tillsammans har vi sett tokroliga Game Night.

Dessutom, i samarbete med Norrköpings Turistbyrå, tävlar vi ut två gånger två biljetter till utställningen Marvel Avengers S.T.A.T.I.O.N! Alltså, hallå, HUR BRA VINST ÄR INTE DET? Värde hela 600 kr per biljettpar! Seså, in och tävla nu, senast måndag 2 juli kl 16.00 behöver vi ditt tävlingsmejl (till film@sofpodden.se). Mer info om tävlingen hör du i avsnittet.

Som avslutning måste jag tillägga att vi inte försvinner helt i sommar, nejdå. Under fyra juli-torsdagar kommer våra sommaravsnitt ut och du kan följa med oss ut i sommar-Sverige där vi pratar film på ett annat sätt än vi vanligtvis gör i poddarna. Lyssna så kommer du förstå.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

 

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

I oktober 2015 drog filmskaparkollektivet Crazy Pictures igång en Kickstarterkampanj där dom bad om ekonomisk hjälp för att kunna färdigställa en filmidé dom hade. Ett thrillerdrama om vad som händer några personer när Sverige attackeras utifrån. En film med stora visioner vad gäller effekter. Målet var 300000 kronor men redan efter två dygn var det uppnått med råge och totalsumman slutade på imponerande 788000 kronor.

Igår hade filmen svensk premiär och runt om i Sverige finns dom 2285 kickstarter-backarna och ännu fler filmintresserade som är osedvanligt peppade på en SVENSK film. Det är just det där. Den blomstertid nu kommer är en svensk film som verkar locka även dom som normalt sett inte tittar på svensk film och redan DÄR är filmen intressant.

Det har snackats om att filmen är en svensk katastroffilm a la Hollywood och efter att ha beskådat både första och andra trailern ett antal gånger (med ståpäls!) är jag med på tugget. Filmen kändes verkligen så. Imponerande stämning, snygga scener och coola effekter, precis som man vill ha det! Men med facit i hand och en summering av filmen i både skallen och magen måste jag säga att filmen är betydligt mer än så.

Det tar en stund innan filmen ”kör igång”, om man med ”kör igång” menar att det händer något som har med katastrofen/attacken att göra, och det är både ett lyckokast (i mina ögon) och modigt.

Går man och ser filmen i tron att det är en svensk Olympus has fallen (typ) med dumaction från början till slut, ytligt skrivna karaktärer och tuggummidum dialog så finns det en risk att man blir besviken. En ganska stor risk till och med. Det är därför jag tycker det är så satans MODIGT att göra som Crazy Pictures-killarna gjort, att skriva ett manus som grundar karaktärerna långsamt i en dåtid som gör att man förstår dom bättre i en nutid.  Detta plus att den manliga huvudrollen Alex (Christoffer Nordenrot) är en komplex ångestriden antihjälte som inte ens är särskilt trevlig gör att historien känns genommänsklig på ett helt annat plan än man oftast ser i denna typ av film.

Det finns så mycket som är jättebra med den här filmen att jag väljer att inte bry mig om småsakerna som inte känns riktigt hundra. Jag vill inte gnälla för gnällandets skull. Jag vill istället hylla filmen för dess förmåga att få Sverige att se ut som Sverige gör men genom en kameralins som snappar upp varenda liten detalj alldeles perfekt. Den lilla traktorn som syns i fjärran genom en öppen bildörr. En midsommarstång som vajar i blåsten. Inte bara en utan två SAAB:ar med varierande produktionsår. Domedagskänslan av Stockholms innerstad under otäck attack, doften av östergötsk skog, sommarregn mot hud, bildäck på grusväg, den där kyrkan som är så vit och ståtlig nånstans mitt ute i spenaten. Oh, det finns så mycket att tycka om, speciellt om man är van vid att befinna sig på lite olika ställen i Sverige sommartid. Man känner igen sig, det är stört omöjligt att inte göra det.

När jag såg filmen på galapremiären i Stockholm igår blev det en stående ovation under eftertexterna som inte ville ta slut. Jag var en nanometer från att börja gråta och jag kände mig så glad och stolt å dessa filmmakares vägnar att dom drog projektet i hamn och att dom aldrig tummat på ambitionsnivån.

Den blomstertid nu kommer ÄR en film som aldrig setts och gjorts i vårt land förut och det är en film som i backspegeln kommer sätta ett avtryck och göra ett avstamp för en helt ny nivå på svenskt filmskapande. Jag känner mig bombsäker på det. Crazy Pictures har visat ATT det GÅR att göra det som många säkerligen trodde var omöjligt. Ett svenskt katastroffilmsdrama som rör, rör om och berör.

Så gå och se den här filmen på bio nu! Bara gört! Se den på bio, betala för att se den! Ladda för i helvete inte ner den om du kommer över nån skakig suddig version och se den INTE på en datorskärm/mobil när den släpps på blu-ray. Se den så stort och så högt du kan och titta på mängden av namn i eftertexterna. Allt går att göra om man hjälps åt. Precis allt.

I avsnitt 144 av podcasten Snacka om film snackar både jag och Steffo om den här filmen. Han såg den på filmskaparnas hemmaplan, Norrköping. Lyssna här om du vill.

SNACKA OM FILM #144 – ”Meet the Peebles!”

Nu när midsommarhelgen närmar sig kanske det är läge att se en riktig svensk sommarfilm på bio? Den blomstertid nu kommer till exempel. Vi såg filmen igår kväll och pratar (oss varma) om den i veckans avsnitt.

Förutom detta kommer du få höra en lista som består av skådespelare som gjort sig mer kända utanför vita duken än på, vi hamnar på en film med en redigt crazy titel i Fånar som spånar och vi grottar ner oss rejält i Alicia Vikanders inte mindre än TRE aktuella filmer: Kärlek över haven, Euphoria och Tomb Raider.

Ja det var väl det. Åsså lite fotboll. Men bara lite.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden