SNACKA OM FILM #143 – ”Hallisar!”

Idag är dagen då den stora VM-festen drar igång OCH det är dagen då avsnitt 143 av denne lille pod ser dagens ljus.

Denna vecka, ja vad händer då? Vi har såklart varit på bio och sett den femte Jurassic Park-filmen, Jurassic World: Fallen Kingdom, jag tar sett DVD- och streamingaktuella Ridley Scott-rullen All the money in the world och Steffo har fått rysningar av Helen Mirren i Winchester. Dessutom listar vi filmer med surrealistiska inslag och sportar upp en TÄVLING. Den här veckan har du chans att vinna fjärde säsongen av serien The Last Ship i en fin blu-ray-box i samarbete med 20th Century Fox Home Entertainment. Sista dagen att tävla är på måndag kl 16 och all övrig info får du i podden.

Film är kul, fotboll är toppen och Heja Sverige!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

 

SNACKA OM FILM #142 – ”Shop-shop-karate”

Bara en vecka kvar till fotbolls-VM och vi är antagligen lite mer än lovligt peppade MEN vi försöker ta oss samman för att göra ett avsnitt 142 som faktiskt handlar om FILM.

Vi listar fajtingfilmer (men jag fick – enligt Hasse som kom med förslaget – inte välja Rocky-filmer), jag har varit på bio och sett I feel pretty med Amy Schumer och til

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #141 – ”Dra ner rullgardinen”

Vi har självklart dammat av den gamle Star Wars-inspirerade loggan när det vankas veckan då vi ska prata om hur Chewbacca och Han Solo blev kompisar. Solo: A Star Wars Story heter filmen och lyssnar du på avsnittet får du reda på vad vi tycker om den.

Förutom detta listar vi filmer baserade på dom fyra elementen: jord, eld, luft och vatten. Jumanji: Welcome to the jungle har precis släppts på blu-ray och DVD och vi LOTTAR UT ETT PAR EX och recenserar den. Förut detta hamnar vi på en sci-fi-klassiker från 1999 i Fånar som spånar och jag har sett den isländska filmen Under the tree som har biopremiär till helgen.

Det ryms en hel del under dessa nittio minuter och vi hoppas att du har en kul stund med oss i öronen.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #140 – ”En hyvensk torsk”

Veckans avsnitt är det 140:e och om vi tyckte vi fick till en salig blandning filmer i förra avsnittet så är det ingenting mot här.

Vi listar filmer i vilka vi hade velat se Kevin Costner i huvudrollen, jag har varit på bio och sett Deadpool 2, Steffo har sett Nicolas Cage spela över (igen) i Mom and Dad och tillsammans har vi sett en språjlans hajfilm: Deep Blue Sea 2. Lägg därtill att vi hamnar på en riktig vattendelare i Fånar som spånar, en film som försvinner likt pixie dust om man skrapar lite på den.

Och sen pratas det glass såklart och vinnarna i The Greatest Showman-tävlingen ska koras och vi närmar oss fotbolls-VM och därmed också funderingarna kring hur man ska få tiden att räcka till. Så håll till godo med ett relativt långt avsnitt men det gick inte att göra kortare, inte när vi hade så mycket att prata om.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #139 – ”I´m so happiiiiiiiiiiiiii!!”

När solen skiner som allra mest och allra bäst tittar vår lilla pod ut igen. Kanske behöver du en liten svalkande kvällspromenad med nåt filmiskt snickesnack i öronen? Ja jag trodde väl det! Vad kan då vara bättre än vårat 139:e avsnitt som blandar både högt och lågt, salt, surt och bajsigt med filmer som Utøya 22 juli, Skepp 9, Salò eller Sodoms 120 dagar OCH  The Greatest Showman – igen!

Anledningen till att vi pratar om sång-och-dansmannen Hugh Jackman i  rollen som P.T Barnum IGEN är att vi denna vecka lottar ut två ex av just den filmen på blu-ray. OCH Steffo har sett den. OCH han är banne mig lyrisk. Det är så man hör fötterna steppetisteppa mot golvet.

Så vad väntar du på? Veckans lista kanske? Jomen, den här veckan listar vi filmer som man borde visa utomjordningar om man vill att dom ska förstå sig på oss människor. Spännande tema. Och svårt.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #138 – ”Meterologbilen!”

Sofpodden är tillbaka och denna vecka är det inte jag som tappat rösten utan Steffo. Med lagomt kraxande tar vi oss igenom en lista med våra favoritskådespelare från Irland, vi har sett den nya sci-fi-rullen på Netflix som heter Anon, vi har varit på bio och sett The Hurricane Heist och vinnarna i Daddy´s Home 2-tävlingen ska koras. Favoritpappor på film hade vi frågat om och vi fick in en hel drös med förslag. Tack!

Nu hejar vi på Benjamin ikväll och fram till dess kan du köra podden på repeat om du vill. Inte så dumt faktiskt, Steffo låter som Norrköpings Barry White i öronen.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #137 – ”PostCreditSnack!”

Avsnitt 137 är ute i etern och i detta avsnitt provar vi en ny take vad gäller spoilerfyllt snack – vi gör en post credit scene fast i ljudform. Anledningen är såklart att vi sett Avengers: Infinity War och att det finns MÄNGDER med grejer att prata om men ALLT känns som spoilers. Men vi har löst det på ett – tycker vi – bra sätt och du som är känslig för spoilers behöver inte oroa dig.

Förutom den nyaste Marvel-filmen har vi sett Rooney Mara och CASEEEY AFFLECK i spökfilmen A ghost story. Dessutom presenterar vi vinnarna i förra veckans Twin Peaks-tävling OCH tjongar på med ännu en tävling nu när vi ändå är i gasen. Den här gången kan du vinna PAPPOR! Jamenvisst!

Veckans lista var det också såklart och vi listar våra favoritSOFFOR på film! Oj oj!

Smaklig hörning – hoppas vi.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #136

 

Vi är tillbakaaaaaaa!!

Avsnitt 136 är en salig mix av återkopplingar. Livet, döden och allt däremellan. En lista med bra dystopiska filmer, gorillafilmen Rampage, en Battle of the Month som inte för oss det minsta närmare varandra och sen har vi varit på bio igen och sett ”tystisen” A quiet place. Lägg därtill en TÄVLING där du kan vinna nya Twin Peaks-Boxen! Mejla oss på film@sofpodden.se senast på måndag kl 16.00 om du vill vinna. Allt du behöver göra är att skriva JAG VILL HA i meddelanderaden – och ditt namn såklart – så är du med i utlottningen.

Som sagt, pausen är över, nu är vi igång igen. Har vi några lyssnare kvar, det är frågan?

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

READY PLAYER ONE (IMAX 3D)

Innan livet lärde mig att man kanske ska ge fan i att utmana ödet i onödan brukade jag roa mig med att åka till olika ställen i världen för att prova dom nyaste åkattraktionerna. Berg-och-dalbanor. Loopar. Skruvar. I mörker, baklänges, utan fotstöd, nedtjoffad från höga torn, uppskjuten i desamma. Jag var orädd som en crazy person och det var fint. Då. Nu känner jag mig betydligt mer grundad (annat ord för tråkig) men jag gillar att känna fötterna mot jorden. Jag har liksom inga behov av artificiellt magkittel, det kittlar så bra ändå bara att gå här på jorden och lukta på blommorna.

Känslan när jag sitter i en biograf i centrala London med 3D-glasögon och jätte-IMAX-duk framför mig är därför ren nostalgi. Ready Player One tar mig tillbaka till den där tiden som var, den där på nåt sätt oskyldiga tiden när allt var sådär 80-talshärligt, färgglatt, enkelt och rart på nåt sätt. Världen var inte lika skadad som den är nu, åtminstone inte för en annan, man hade mycket mindre koll. På allt.

Jag sitter där och känner mig jämngammal med filmens Wade Watts (Tye Sheridan) och jag kan nånstans förstå hans vardagliga leda. Det finns inte mycket annat att göra på dagarna än att ta på sig VR-glasögonen och bege sig in i spelet Oasis. Eller spel… Klart det är ett spel men det är också en annan värld, nånstans nit man kan rymma, där det omöjliga är möjligt och den dystopiska känslan hans sort-of-sopstationsboende avger blir den totala motsatsen när han är Perzival i Oasis.

När Oasis skapare, supernörden James Halliday (Mark ”f***face” Rylance) dör har han såklart gett sina anhängare en riktig godsak att bita i. Han har placerat ett påskägg i spelet, en chans att hitta den och därmed få ta över hela Oasis-världen. Det man behöver göra är att hitta tre nycklar och hela spelvärlden går bananas. ALLA vill vinna det ultimata spelet, det ultimata PRISET och filmens antagonist Nolan Sorrento (Ben Mendelsohn) vill det kanske mest av allt. Förutom Wade då. Och Art3mis eller Samantha (Olivia Cooke) som hon heter i verkliga livet.

Det här vore inte en Spielbergfilm om det inte utkristalliserade sig ett ungdomsgäng som med gemensamma krafter försöker övervinna historiens alla motgångar. Så det är klart att Wade och Samantha hookar upp med några till personer (både i spelvärlden och utanför) och tillsammans gör dom allt som står i deras makt att vinna nycklarna.

Det här är alltså en film baserad på en roman skriven av Ernest Cline. Den mannen har nog sin framtid rätt tryggad nu, han kan nog fortsätta skriva och sälja sina böcker till filmbolag för mångmiljonbelopp. Och det med rätta kan jag känna, filmvärlden behöver verkligen udda, fräscha storys som man inte sett tusen miljoner gånger förut. Grejen med Ready Player One är att filmen har lyckats mixa något vi aldrig sett förut med sånt vi känner till och känner oss bekväma med. Alltsamman ihoprört av Steven Spielbergs moralstyrda hand. Jag gillar det jättemycket samtidigt som jag tycker 140 minuter är minst 20 för mycket samtidigt som det virvlade runt skönt i magen i en del av spelscenerna (sånt som jag normalt sett tycker är båring as fuck) samtidigt som jag verkligen gillade dom delarna av filmen som utspelade sig i verkligheten samtidigt som jag ÄLSKADE den dryga kvarten som utspelade sig på Overlook Hotel.

Ready Player One är – för mig – en redig jävla åktur, en käftsmäll till visuell underhållning men det är också en film som försvann tämligen jättesnabbt ur mitt medvetande. Ungefär som vilken ride som helst på Six Flags, Bakken eller Liseberg för den delen. Men sevärt, DET är det!

PS. Att de 3D-filmer i London har aldrig varit minsta problem för mig och mina knasiga ögon. Klockren bild, inget suddigt alls, det går att röra på huvudet utan att må illa (och inte se bilden). Det är helt andra typer av 3D-glasögon där, jag undrar om det beror på det?

Steffo och jag pratar en hel del om Ready Player One i avsnitt 135 av Snacka om film. Du kan lyssna här om du vill.

SNACKA OM FILM #135 – ”Fem i tolv!!”

Uppstudsavsnittet, inspelat både med vänsterhanden, revbenet och resväskan i hallen sådär alldeles precis innan det skulle släppas. Minimalt klippt, du som lyssnar får helt enkelt ta oss precis som vi är den här veckan.

Vi listar filmer om byråkrati, Steffo får välja om jag ska prata om en dansk romcom eller en ungersk knasfilm och själv pratar han om Paddington 2. Dessutom har vi – såklart – båda sett Steven Spielbergs Ready Player One på bio. Mycket prat blev det. Mycket nostalgi. Mycket 80-tal. Svårt att undvika den här veckan.

Tjing tjong. Nu tar vi nya tag inför nästa vecka!

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

SNACKA OM FILM #134 – ”Quebecianerna”

På väg mot Blåkulla stannar vi till och lägger ut avsnitt 134 som ett stort påskägg över filmpodcastsverige.

Vi listar filmer som gjort och gör oss hungriga, jag funderar på om jag ska prata om Pacific Rim: Uprising eller det balla kannibalkärleksactionäventyret The Bad Batch, Steffo har sett det kanadensiska zombiedramat Les Affamés och tillsammans gräver vi ner oss i hajfilmen Cage Dive. Dessutom blir det alldeles ofrivilligt en rätt stor dos av Stephen King och VINNARNA i The Killing of a Sacred Deer-tävlingen ska givetvis presenteras.

Så fick vi ihop ett avsnitt till. Hoppsan hejsan.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

ANNIHILATION

Det är inte jätteofta jag låter när jag tittar på film. Alltså låter som i betydelsen ylar. Ett par scener i Annihiliation är nämligen så magstarka att det var just precis det jag gjorde Ylade. Högt. Märkligt.

Annihilation är Alex Garlands andra film där han både skrivit manus och regisserat och då hans första långfilm var Ex Machina kan man säga att förväntningarna var rätt höga, i alla fall hos mig.

Att se Annihilation efter att ha läst och hört en massa det är att kasta filmupplevelsen i sopkorgen. Titta inte, läs inte, ta inte in mer än nödvändigt om filmen innan du ser den. Det räcker att du vet att den handlar om Nathalie Portmans Lena som är gift med Oscar Isaacs Kane och att Kane varit försvunnen i ett år och Lena sörjer. Han gav sig iväg på ett jobbuppdrag och kom inte tillbaka. Men så en vacker dag dyker han upp i huset ”som om ingenting hänt”. Men nånting HAR hänt. Han känns inte som sig själv och verkar må väldigt dåligt.

Kane är så pass sjuk att det blir ambulansfärd till akuten men innan dom kommer fram blir han och Lena stoppade och bortförda till nån slags militär forskningsbas. Det som gjort att Kane varit borta så länge är nämligen inget vanligt jobb, snarare ett superhemligt självmordsuppdrag där han varit inne i The Shimmer, ett skimmer som omsluter en bit land och som forskarna står handfallna inför. Skimret utökas, ”käkar” liksom upp naturen och för att i långa loppet rädda världen måste dom komma på vad det här är för nåt. Och den enda hittills överlevande är Kane. Och Kane är som sagt inte sig själv längre. Vad är det som händer???

Det här är upptakten på ett science-fiction-äventyrs-thriller-drama av sällan skådat slag och för egen del satt jag som förhäxad i soffan. Jag tyckte det var SÅ spännande och så sjukt bra berättat från början till slut men jag var inte beredd på att det skulle vara SÅ otäckt – också.

Annihilation är nämligen något så ovanligt som en film som är ”något man aldrig sett förut”. JAG har åtminstone inte sett nåt liknande även om vissa delar går att känslomässigt härröra till Starman, 2001, ja kanske till och med Arrival. Det är suggestivt och flummigt som Under the skin ibland, det är nästan lite Terrence Malik-feeling på tillbakablickarna, det blir lite Hunger Games i skogen ibland (men utan pilbåge) men det filmen VERKLIGEN är är Alex Garland.

Det där smarta nästan filosofiska science fiction-manuset känner man igen från både Ex Machina och Sunshine (herregud, killen har skrivit SUNSHINE!) och det gör mig på riktigt LYCKLIG att Alex Garland går på jorden. Efter att ha sett om filmen två gånger (redan) börjar en liten fundering gro i hjärnan – ”Vad hade Danny Boyle kunnat göra med detta manus?” – men egentligen spelar den funderingen ingen roll. Filmen är toppen. Den är jättebra. Den är klurig, läbbig och unik. Jag har några små aber med filmen vilket gör att den bara får en fyra men det är näääääära en fullpoängare. Så. Himla. Nära.

Filmen finns på Netflix. Se den. Bara gört!

I avsnitt 133 av Snacka om film pratar jag och Steffo mer om denna filmen. Mycket mer.

SNACKA OM FILM #133 – ”Mörkret”

Det EPISKA avsnittet 133 bjuder på ett misch-masch av MÖRKER! Steffo har äntligen sett The Killing of a Sacred Deer (som ju är allt annat än en komisk pralin) och vi har tillsammans sett både ett familjedramatiskt elände från 1800-talets Vilda Västern i filmen 7 tappra män (Shenandoah) OCH Alex Garlands science-fiction-filosofiska-dödsångest-bråddjupsäventyr i Annihilation. Dessutom. Sjukhusfilmer. Det är sällan dom är tjofaderittan superpositiva. Lägg därtill en film i Fånar som spånar som definitivt inte är enkel att ta till sig. Man borde kunna hålla sig för skratt faktiskt. Men. Jag kunde inte det.

Avsnitt 133 heter alltså Mörkret och det inte bara av EN anledning utan en hel drös.

(Men det kan vara mysigt att lyssna på ändå. Jag lovar.)

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

THOR: RAGNARÖK

Taika Waititi är en man Marvel Studios borde vara rädda om och i brist på detta borde dom åtminstone vara tacksamma. Han är den typen av regissör som DC Comics borde leta efter med ljus och lykta (eller försöka köpa över) och den typen av snubbe som skulle kunna väcka döda till liv om han ville. Han har en spännande form av humor som vi har fått se i bland annat vampyrfilmen What we do in the shadows och jag kan inte låta bli att fundera på HUR i helskotta han lyckades få uppdraget att regissera en Marvel-film sådär mitt i alltihop?

Filmserien om Thor, om man klipper ut dom från resten av Marvel-filmerna, är otroligt svajiga tycker jag. Första filmen gillade jag inte alls men i ärlighetens namn beror det nog mest på att jag verkligen inte fattade Chris Hemsworths storhet då. Film nummer två, den som alla andra hatar, den gillade jag däremot.

Nu är det alltså dags för den tredje filmen om tajte Thor och den är verkligen som ingen annan. Här gäller det att hänga med i svängarna för alla inblandade skådespelare har verkligen kopplat på stor-charmen. Chris Hemsworth som Thor, Tom Hiddleston som Loki och Cate Blanchett gör entré som systern Hela och henne ska man banne mig inte skoja bort! DÄR är en riktig hårding alltså och jag måste säga att Blanchett gör henne jättebra även om jag alltid gärna ser någon annan i rollen när hon är i farten. Att Mark Ruffalo är så jättefin som den gröne Bruce Banner kan väl inte någon bli förvånad över?

Det finns en del minus i filmen, Karl Urban till exempel, han är ett sånt brutalt jätteminus plus att spellängden återigen – *gäsp* det är ju en superhjältefilm – är en sisådär tjugo minuter för lång. Dom där CGI-fest-slagen dessa filmer alltid slutar med kan ju göra en smått tokig.

Betygsmässigt hamnar därför Thor: Ragnarok på en svag fyra och det är helt och hållet Waititis förtjänst. Han har stoppat in en skön värme i filmen som många superhjältefilmer saknar och Chris Hemsworth visar för varje film han gör att han är på väg att bli en av dom riktigt stora – och det inte bara i byxan.

Här kan du läsa vad jag tyckte om Thor och Thor: The Dark World. Jag avslutade texten med ”Nu har jag sett båda filmerna och är redo för Thor: Ragnarok som kommer 2017. Den kommer jag definitivt se på bio.” SÅ fel jag hade. Jag såg den varken på bio eller 2017.

I avsnitt 132 av Snacka om film snackar Steffo och jag en hel del mer om Thor och hans anhang.