Fredagsfemman #278

5. Sing-along!

Det är visserligen över en vecka tills Sound of Music visas som sing-along-visning på Bio Rio men jag skulle ändå vilja slå ett slag både för just detta OCH som sing-along-bio som företeelse överlag. Det borde ju gå att köra maaaaaaassor med filmer som sing-along, inte bara Grease, Sound of music och Frost, typ. Varför inte La la land? Varför inte Skönheten och odjuret (den tecknade alltså)? Cry-baby?

.

.

.

4. *insert valfri häcklande svordom*

Det är intressant att SF lägger ner en jäkla massa tid och pengar på att göra om en undermålig hemsida och det enda dom lyckas med är att göra den ÄNNU SÄMRE. Hur är det ens möjligt??

.

.

.

3. Nu ska vi se om Wonder Woman duger

Idag har ännu en seriehjältefilm premiär och denna gång är det Wonder Woman i Gal Gadots skepnad som ska skölja över landets alla stora biografer. I många många år har det gnällts över att superhjältar är en sån manlig företeelse, det är män i alla huvudroller, det är manliga regissörer och det är i procentuellt sett mest män i biosalongen. Hur blir det nu? Kommer Wonder Woman att duga för alla som vill se mer kvinnor på film? Med en kvinna som hjälte, en kvinnlig regissör, flera stora kvinnliga biroller, nu finns det liksom ingenting att klaga över längre. Eller gör det det?

.

.

.

2. Grattis Ruben!

Inte sedan 1951 har en svensk film vunnit Guldpalmen i Cannes men NU, i år, stod stjärnorna rätt på himlen. Ruben Östlund vann med sin film The Square och det är verkligen jätteroligt! Vi får vänta till 24 augusti innan vi kan se den på bio men man får hoppas och tro att filmen är värd att vänta på.

.

.

.

1. David Lynchs hjärna

Ja…det finns inget annat man kan göra än att tjonga upp gubben Lynch på första plats. Twin Peaks – The Return, allså. Vilken grej, vilken ride! Vilken planet kommer han ifrån? Vad drömmer han om på nätterna? Hur lyckas han få så många att hamna i trans samtidigt  – återigen – med Twin Peaks? Visserligen är det bara fyra avsnitt släppta såhär långt men ändå, det är mästerligt om du frågar mig!

Topp-10: MUSIKALER

I avsnitt 31 av podcasten Snacka om film pratade jag, Steffo och Johan om musikaler, våra favoriter, tips och anti-tips. Vi fick sen en förfrågan från Cecilia om vi kunde lista våra tio musikalfavoriter och det kunde vi såklart. Och ville!

poddens facebooksida kan du se den Ultimata Musikallistan från oss tre (när våra listor räknats ihop till en) och på våra bloggar kan du idag se underlagen för denna lista, dvs våra tre olika listor.

Här är mina tio tips på kanonmusikaler – som dessutom är mina favvisar!

.

.

10. Sound of music
(1965 – Regi: Robert Wise)

Sound of music är inte bara en musikal, den är en boats också. Baserad på den självbiografiska romanen av Maria von Trapp, i filmen spelad av Julie Andrews. Maken till positiv människa har filmhistorien kanske aldrig skådat!

.

.

.

9. The last five years
(2014 – Regi: Richard LaGravenese) 

Den här musikalen är vad jag vet ingen boats men skulle mycket väl kunna vara en. Den handlar om en ung tjej och en ung kille och deras förhållande och filmen tar sig från relationens början till slut genom killens ögon (och sånger) och från slutet till början genom tjejens. Mycket klurigt ihopfixat och många bra sångnummer. Anna Kendrick är en klippa!

.

.

.

8. Alla säger I love you
(Everyone says I love you – 1996 – Regi: Woody Allen)

Sedvanligt Woody Allen-pratigt mys men denna gång med maffiga musikalnummer.

.

.

.

7. Little shop of horrors
(1986 – Regi:  Frank Oz)

Grymt underhållande film men svängiga låtar och fantastiska sångprestationer. Att den köttätande växten är makalöst bra gjord är mest en bonus!

.

.

.

6. Hedwig and the angry inch
(2001 – Regi: John Cameron Mitchell)
Musikalen om den tyska pojken som växer upp, känner att han egentligen är en tjej, flyttar till USA, förändrar sin kropp och försöker få ordning på sin själ. Bra musik och ett ENASTÅENDE rollprestation av John Cameron Mitchell som både skrivit, regisserat och sjunger allt själv  filmen.

.

.

.

5. Mamma Mia!
(2008 – Regi: Phyllida Lloyd)

Behöver den här filmen nån presentation? Inte, va? En massa ABBA-sånger som vävts ihop till ett romantiskt drama på en grekisk ö och en massa stora skådespelare som sjunger hellre än bra. Charmigt så man smäller av!

.

.

.

4. Les Misérables
(2012 – Regi: Tom Hooper)

Misär är det, nåt så inihelvete misär, men kombinationen av storyn, musiken och enastående skådespelare (och sångare) gör att jag inte kan värja mig. Filmen gnager sig in i märg och ben och till slut sitter jag där, tom, ledsen och lycklig samtidigt.

.

.

.

3. Moulin Rouge
(2001 – Regi: Baz Luhrmann)

FÄRGERNA! MUSIKEN! KÄRLEKEN! FRANSOSER! ELEFANTER! DVÄRGAR! FILMMAGI! NICOLE! OCH EWAN-MED-TÄNDERNA!

.

.

.

2. 9 man och en flicka
(Take me out to the ball game – 1949 – Regi: Busby Berkeley)

Det här filmen har ALLT! Glada män i randiga kostymer som steppar och sjunger, baseball, en ung dam i centrum, sköna låtar, det swingas och flingas och har sig och jag är såååå glad när jag tittar och sååååå glad efteråt. Mysigt som tusan är vad det är!

.

.

.

1. Grease
(1978 – Regi: Randal Kleiser)

Finns det en musikal som innehåller lika många hits? Finns det en musikal som man sjunger med lika mycket i, som är coolare och som får en att vilja köpa en DeLorean och resa tillbaka till 50-talet? Det här känns som den ultimata musikalen tycker jag. Svårslagen. Och Olivia Newton-John och John Travolta är ikoner!

.

Bubblare: Jag valde att bara ta med spelfilmer på listan så Lejonkungen får bli bubblare plus Evita och Purple Rain.

Mer listor? Fler listor? Steffos hittar du här och Johans lista är här.