När Filmitch ger en film 8/10 i betyg är det inte utan att jag blir nyfiken på filmen.
När filmen han gett så högt betyg dessutom är en gammal spökhistoria han tittat sig igenom på Youtube, ja då bara måste jag ju fnula ut vad det är han sett. När han som grädde på moset erkänner att han på grund av denna film kommer få svårt att sova när frugan åker bort då blir jag så nyfiken att jag klickar mig fram till filmen och använder två lunchtimmar till att se den.
Lunchtimmar då jag befinner mig jobbets lunchrum. I källaren. I en mörk källare med en liten myspyslampa bredvid soffan. Under ett täcke, uppdraget till strax under hakan. Huttrande men inte av kyla.
The woman in black är nämligen en rätt läskig historia, effektivt filmad på samma sätt som gamla gubbs med berättarglädje kan fantisera fram ohyggligt otäcka historier (som egentligen inte är så creepy alls) kring lägerelden när solen gått ner. Jag hoppade till flera gånger och satt som på nålar ibland och även om det tar ett tag mellan dom riktiga rysningarna så är det skönt med en film som tillåts ta tid. Den är liksom filmad under en era då allting inte fanns ett stressat klick bort.
Filmen hittar du här , här är Filmitch recension i sin helhet och Trash is king har också skrivit om den. Det finns även en remake av filmen med Harry Potter/Daniel Radcliffe i huvudrollen, du kan läsa mer om den filmen här. Jag kan tänka mig att remaken passar mig ännu bättre och kanske hoppar betyget upp ett snäpp då?
