Etikett: Steve Miner

Publicerat

FREDAGEN DEN 13:E DEL 3

Precis som att andra filmen börjar med slutscenerna från ettan så är dom första fem minutrarna i trean tvåans sista diton. Den unga tjejen Ginny låtsas vara Jasons mamma och lyckas på nåt underligt vänster överleva hans attack.

På TV visas bilder från massmorden vid Crystal Lake där åtta ungdomar på dom mest makabra sätt bragdes om livet och i soffan sitter surkärringen vad-hon-nu-heter med papiljotter och vrålar på äkta mannen Harold som aldrig gör nånting rätt. Han äter till och med bakom ryggen på henne trots att hon sagt att han måste gå ner i vikt. Och han tjuväter djurmat! Vilket AS till man va?

På tvättlinan utanför huset hänger rena lakan och bland dom knatar Jason omkring, han har såklart inte åkt fast utan befinner sig på fri fot, supersugen att fortsätta döda folk på kreativa sätt.

När det gäller förväntningarna på denna tredje film så är dom lägre än på tvåan och kanske är det därför jag tycker att den här filmen faktiskt funkar riktigt bra, snäppet bättre än tvåan till och med. Jag kan inte stoltsera med att bli tokrädd på något vis men jag gillar stämningen, det är en schysst liten skräckis helt enkelt.

Originaltitel: Friday the 13th Part III

Produktionsår: 1982

Regissör: Steve Miner

Jason: Richard Brooker

Bodycount: 12 döda

Mest minnesvärda scen: Tjejen i röda kläder som på håll påminner om tjejen i Michael Jacksons video till thriller går ut i vattnet och blir beskjuten av Jason och träffad – mitt i ögat.

Publicerat

FREDAGEN DEN 13:E DEL 2

Del 2, uppföljaren, kom bara året efter första filmen och tar vid precis där ettan slutar.

Den enda överlevande kvinnan har mardrömmar om pojken som aldrig hittades. Två månader senare är hon puts väck, det är ingen som hittar henne. Ungdomar strömmar ånyo till sommarlägret vid Crystal Lake, vandringssägnen om allt som hänt i omgivningarna berättas vidare och en man med stora fotriktiga skor stövlar fram i skog och mark och skövlar människoliv.

Det är konstigt, det är så mycket med den här filmen som påminner om första filmen och ändå känns allt ganska mycket sämre. Det känns som att första filmen – kanske otippat? – blev en sådan ekonomisk framgång att det behövdes ett manus snabbt som fan och ett manus fick dom, men kanske inte ett alltför bra sådant. Precis som att filmning, klippning, val av skådespelare, alltihop känns väldigt…hafsigt. Där första filmen handlar om en kärlek till skräckfilmsgenren handlar den andra filmen om stålar. Så känns det i alla fall när jag ser filmen som vuxen. När jag såg den för första gången (för lääänge sedan) tyckte jag den fungerade bättre.

Kanske är jag orättvis nu för det är fortfarande en okej skräckfilm men då jag sett filmerna precis efter varandra är det väldigt lätt att jämföra och jämfört med ettan står sig tvåan slätt. Den här filmen är dessutom väldigt mörk – alltså VÄLDIGT mörkt filmad – så fundera inte ens på att se den i dagsljus. Du kommer inte se mycket av handlingen då, tro mig, jag har testat.

Originaltitel: Friday the 13th Part 2

Produktionsår: 1981

Regissör: Steve Miner

Jason: Warrington Gillette

Bodycount: 9 döda

Mest minnesvärda scen: När en kvinna simmar i sjön och man kombinerar scha-scha-scha-ah-ah-ah-ljuden med det musikaliska temat från Hajen. Kreativt.