Norrmännen har gjort det igen!
Så HIMLA kaxigt att få till en katastroffilm av denna dignitet utan hollywoodmiljarder innanför västen. Däremot var inte filmen gratis att göra, 50 miljoner norska kronor har filmen kostat och det syns. Varenda krona är PERFEKT använd och jag kan inte göra annat än att lyfta på hatten och säga Grattis Norge!
Den hisnande vackra norska naturen, små pittoreska hus vid fjordens strand och dom höga bergen, spelplatsen för en naturkatastrof är banne mig perfekt. Det är nämligen inte särskilt svårt att se katastrofen framför sig, den där 80 meter höga flodvågen som helt utan pardon kommer braka in i den lilla norska byn Geiranger och – om invånarna inte hinner evakuera sig – döda alla i sin väg.
Jag har väldig respekt för vatten. Jag tycker det är jobbigt att hålla andan och ha huvudet under vattenytan någon längre stund. Det är en form av rädsla/fobi/egenhet som får sig en törn när man ser den här filmen. Det var långa perioder då det kändes som jag inte kunde andas alls. Jag hade nåt jävla ångesttryck över bröstet, stickningar i benen och tyckte historien på duken var sjukt spännande.
Jag hoppas att den här filmen kommer att distribueras så den blir lättillgänglig i Sverige. Den förtjänar att ses av MÅNGA och det är dessutom Norges oscarsbidrag detta år. Hallå där Roy Andersson, här får du nåt att bita i!
Idag är sista dagen på Stockholms Filmfestival och det blev få men desto mer lyckade besök på festivalen för min del i år. Vi ses igen 2016!
