Etikett: Tårtgeneralen

Publicerat

FILMÅRET 2018

Filmåret 2018, wow, vad bra det var! Svensk filmindustri firade stora triumfer, så pass stora att det förvånade även mig (trots att jag som grundregel gillar svensk film) dessutom fanns det många storfilmer som hamnade på starka fyror i betyg så att göra en lista var verkligen inte lätt. Det är det visserligen aldrig men detta år var knivigt på riktigt.

Som vanligt har jag listat filmerna ”med magen”. Betyget filmen fick vid första titten visar inte nödvändigtvis på hur starkt känslan bitit sig kvar i mig MEN efter att ha sett om alla filmerna utom två känner jag mig redo att presentera mina tio absoluta favoritfilmer från 2018. Spänn fast säkerhetsbältet så kör vi.

Uppdaterad 241018: Den förra 10:an  Goliat åkte ut från listan.

10. Red Sparrow
Regi: Francis Lawrence

Jennifer Lawrence har i mina ögon aldrig varit bättre än här. Hon är hundra procent trovärdig i sin roll, hon ÄR Dominika, hon är inte Jennifer. Filmen är otroligt smart castad över lag, i allt från Ciarán Hinds och Jeremy Irons som ryssar till Matthias Schoenaerts vars likhet med en ung Putin är både överhängande OCH perfekt till Charlotte Rampling som stenhård lärarinna på spionutbildningen till Joely Richardson som Dominikas sjuka mamma och Joel Edgerton som en likeable Nate Nash. Hunger games-regissören Francis Lawrence har helt enkelt fått till ett spionäventyr som passade åtminstone mig som handen i handsken och jag kan lova att jag kommer se den här filmen fler gånger framöver.

.

.

.9. Gräns
Regi: Ali Abbasi

Med facit i hand, det här är en film som lika gärna kan få folk att lämna salongen som att utbrista i applådeufori och jag vet var jag själv hamnar i den skalan. Jag applåderar. Flera gånger under filmens gång tänkte jag “Fy fan vad Oscarsakademin kommer må bra över att se den här filmen!” 928 medlemmar från 59 länder kommer att få se en film dom ALDRIG sett förr. För DET kan jag lova dig, att även om du sett mycket film, även om du sett mycket udda, smal film så kommer du aldrig att ha sett något som liknar Gräns.

.

.

.

8. The Favourite
Regi: Yorgos Lanthimos

Ett brittiskt kostymdrama med Drottning Anne (Olivia Coleman) och två andra kvinnor i centrum (Rachel Weisz och Emma Stone) i en historia som utspelar sig i början på 1700-talet. Oavsett om man gillar kostymdramer eller inte så är det svårt att inte falla pladask för den här mustiga, maffiga, roliga, knasiga filmen. Kostymer som är out of this world-coola, snabba och sylvassa repliker och skådespelare som levererar i världsklass. Och sen lite kaniner på det.

.

.

.

7. Den skyldige
Regi: Gustav Möller

Den här filmen golvade mig. Den var som ett träningspass och den fullsatta biosalongen var heeeeelt knäpptyst. Läs ingenting om filmen, kolla inte på någon trailer, bara se den!

.

.

.

6. Juliet, Naked
Regi: Jesse Peretz

Du vet när man börjar titta på en film och man redan efter några minuter känner att “FY FAAAAN VA BRA DET HÄR ÄR, LÅT DET ALDRIG TA SLUT!” SÅ bra är Juliet, Naked. Allting bara stämmer. Manus, stämning, musik, scenografi, Rose Byrne, Chris O´Dowd och Ethan Hawke. En F.E.N.O.M.E.N.A.L trio och en svinmysig film!

.

.

.

5. Rutiga ninjan 
(Ternet ninja)
Regi: Anders Matthesen

Aldrig förr har jag sett nåt liknande när det kommer till animerad film. Det brutala mörkret i filmens början jämnas ut med otrolig komik, svordomar, icke-PK-agerande,, mobbning, växa upp, kärlekstrassel och hämnd. Att det är en dansk film kan inte undgå någon, få länder skulle våga släppa ut en film som denna. Själv tycker jag den är underbar. Så JÄVLA underbar. Jag skrattade HÖGT, satt med skämskudden, fick ont i magen och njööööt.

.

.

.

4. Life itself
Regi: Dan Fogelman

Gillar du filmer som Magnolia, För kärleken, Paris je t’aime, Tic Tac,  Dumpa honom och Crash? Alltså filmer som innehåller olika episoder med en mer eller mindre stark röd tråd? Då kommer du sannolikt och troligtvis tycka om Life itself. Kanske kommer du till och med älska filmen, sådär som jag gör. För ja, jag gör verkligen det. Jag ÄLSKAR Life itself lika mycket som livet självt. Tårkanalerna fick sig en utrensning också det vill jag lova. Jösses vad filmen kom åt mig.

.

.

.

3. A Quiet Place
Regi: John Krasinski

Som i alla filmer går det att hitta brister och ibland – när filmen inte funkar för en – kan man nitpicka in absurdum. Men när filmen tar sig innanför huden och jag andfådd, småsvettig och leende ser eftertexterna rulla struntar jag gladeligen i alla former av skavanker. Det här är den bästa skräckfilm jag sett på år och dar. Hudlösheten, skräcken, ligger som en blöt filt över allt dom gör och allt jag ser. Filten blir som ett tungt metallock som lägger sig över min bröstkorg och under en viss scen får jag svårt att andas. Jag kan garantera att alla kvinnor som någon gång varit gravida och fått krystvärkar vet exakt vilket scen jag pratar om men jag känner mig säker på att den scenen når fram rätt bra även till alla som inte varit med om det i verkligheten. Man behöver vara likstel inombords för att inte känna med Emily Blunts karaktär just där. OHMYFUCKINGGOD alltså!

.

.

.

2. Tårtgeneralen
Regi: Filip Hammar & Fredrik Wikingsson

Som debuterande långfilmsregissörer har Filip Hammar och Fredrik Wikingsson gjort ett fantastiskt jobb, jag tycker dom lyckats överföra sin roman (från 2009) till ett filmmanus på ett ypperligt sätt och trots att jag tyckte mycket om boken så är filmen – i mina ögon – ÄNNU bättre! 80-tals-musiken, låtarna, som går som ett pärlband filmen igenom gör att historien letar sig in i min kropp som små små akupunkturnålar och jag ler, skäms och skrattar i hundra minuter konstant!

.

.

.

1. Creed II
Regi: Steven Caple Jr.

Creed II är den ULTIMATA nutida BOXNINGSFILMEN. Den väver in vardagliga händelser och allmän skit i berättelsen, sånt som händer vanligt folk och det gör filmen medmänsklig och ruff på ett sätt jag smälter inför. Det är dramatik på alla nivåer samtidigt och det är därför speltiden på 130 minuter bara rinner förbi. Rinner på samma sätt som mina tårar för FIFAN vad jag grät. Jag grät från spelminut 16 hela vägen till slutet, in i bilen och hela vägen hem. Rockysagan kommer gå in i en ny era i och med nästa film då Sylvester Stallone enligt egen utsago inte kommer vara med och kanske är det därför tårarna inte ville ta slut. Jag sa farväl till Rocky här. Min Rocky. Min älskade fine Rocky Balboa.

.

.

Bubblare: X&Y, Mamma Mia – Here we go again, Bohemian Rhapsody, Utøya 22. juli, Annihilation, Peter Rabbit, A star is born och Hereditary.

.

.
Flera av mina filmbloggande vänner har också listat sina favoritfilmer från 2018 och här finns det länkar när listorna är publicerade:
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Filmfrommen
Movies-Noir

Publicerat

TÅRTGENERALEN

Det gör ont att titta på Tårtgeneralen. Det gör ont ända in i hjärtat. Filip Hammar har sin Köping och jag har mitt Flen och det finns så många referenspunkter mellan Filips barndom i sin lilla stad med min uppväxt i byhålan.

Alla vi som fötts in i ett sammanhang som känts alldeles för litet av föräldrar som betett sig alldeles för udda jämfört med dom man tyckte var coola, alla vi som noterat samhällets avarter och knasbollar på torftiga centrumgator, alla vi som skulle kunna rabbla upp ett otal skolkamrater som för evigt ristat sig in i våra minnen genom att bete sig på mer eller mindre personligt och/eller galna vis, alla vi som till sist måste acceptera vårat arv och lära oss omfamna det.

Hasse P (Mikael Persbrandt) är en idéspruta och entreprenör men han saknar kanske det där lilla viktiga som en framgångsrik sådan helst ska ha: förmågan att avsluta det han påbörjat. Han säljer studsskor, det går inte så bra och han tar till flaskan. Det har säkerligen funnits massor med idéer innan skorna som gått käpprätt åt helskotta och som fått han att tröstdricka sig glad igen. För nånstans där i alkoholångorna når han alltid botten och därifrån kravlar han sig upp igen, varje gång med en ny BLÄNDANDE idé att luta sig mot, en idé som MÅSTE genomföras!

När Köping blir framröstad som Sveriges tråkigaste stad bestämmer sig Hasse P för att vända på steken, för att visa Sverige att Köping också kan! Han bestämmer sig för att göra ett världsrekordförsök, att komma med i Guinnes Rekordbok genom att baka världens längsta smörgåstårta.

Alla vet att det är svårt att bli profet i sin egen stad men Hasse P kämpar på. Han lyckas få det lokala bageriet involverat och dom sätter fart och börjar baka tårtbottnar. Hasse P lovar å sin sida att sälja tio tusen smörgåstårtabiljetter, det är en win-win-situation för alla inblandade. På pappret i alla fall.

Historien om själva smörgåstårtan är verkligen bara en ramhandling i filmen. Det finns många infallsvinklar, många känslolägen som skall få plats och givetvis har Filips pappa Lars Hammar en ganska framträdande roll. Som den frankofil Lars är är han såklart annorlunda än klasskompisarnas pappor och Filip önskar att han var lite mer som Thommy Skott, pappan som kunde burna på fotbollsparkeringen så att lagkompisarna jublade. Lars sitter med basker och rak rygg i den franska bilen, lyssnar på chansons och gör – precis som dom flesta föräldrar – så gott han kan.

Som debuterande långfilmsregissörer har Filip Hammar och Fredrik Wikingsson gjort ett fantastiskt jobb, jag tycker dom lyckats överföra sin roman (från 2009) till ett filmmanus på ett ypperligt sätt och trots att jag tyckte mycket om boken så är filmen – i mina ögon – ÄNNU bättre! 80-tals-musiken, låtarna, som går som ett pärlband filmen igenom gör att historien letar sig in i min kropp som små små akupunkturnålar och jag ler, skäms och skrattar i hundra minuter konstant!

Mikael Persbrandt har med sin Hasse P garanterat en plats som folklig skådis på ett sätt han kanske aldrig varit med om förut och jag känner en tacksamhet över att det är han som gör rollen och inte Robert Gustafsson som det var tänkt från början. Eva von Bahr och Love Larsson har lyckats maskera Persbrandt till någon som det måste ha varit meningen att han skulle göra. Han ÄR Hasse P.

Filip Hammar omfamnar sitt Köping och dess invånare med en värme, genuinitet och kärlek som jag önskar att jag kunde ge mitt Flen men jag har en lång väg kvar att vandra och det är tveksamt om jag någonsin når dit.  Samtidigt, Tårtgeneralen finns kvar, som ett tidsdokument och som ett bevis för att det går. Det borde finnas Hasse P-personligheter i varenda liten stad och kanske kan dessa personer få någon form av upprättelse nu? Människor som försöker sitt bästa förtjänar alltid upprättelse men det är väldigt få som hamnar i en bok eller film. Men i Tårtgeneralen är dom många. Om köpingspersonligheterna är en banana split är Hasse P cocktailbäret.

Publicerat

Fredagsfemman #318

5. Min guilty-pleasure-reality-serie har börjat igen!

Ja, precis så är det. Gifta vid första ögonkastet på SVT är riktigt bra TV! Testa får du se! Och kolla gärna förra säsongen, den var fem plus!

.

.

.

.

4. När den väderokänsliga håller på att bli tossig

Jag brukar inte bry mig så mycket om vädret, eller….mitt humör brukar normalt sett inte påverkas beroende på om det är ”fint” eller ”fult” väder. Men nu TAMEHFAN har jag fått nog! Kan det bara SLUTA snöa kanske? Jag trodde aldrig jag skulle säga det men solen, alltså jag behöver sooooolen nu.

.

.

.

3. Taika Waititi

Jamenvisst, klart grabben ska ha en bronspeng den här veckan. Kul på twitter är han också!

.

.

.

.

2. Hur var det nu? Cringe eller briljant?

Frances McDormand vann en Oscar i söndags natt, en MYCKET välförtjänt sådan! Men det var nåt med talet som gjorde att jag satt och vred mig i soffan och utbrast ”näääääeeehh, nääääääh, nääääeeeeehhhbbjjjj” och letade efter en kudde att skyla fejset med. Har du sett och hört talet? Vad tycker du? Kolla själv genom att klicka här.

.

.

.

1. Gå och se Tårtgeneralen!

Okej, min recension av Tårtgeneralen kommer inte här på bloggen förrän imorgon men OM du vankar av och an och likt professor Balthazar försöker hitta på en lösning på ditt vad-ska-jag-se-för-film-i-helgen-problem så kan jag bara säga en sak. Jadå. Tårtgeneralen är ett mycket bra val!

 

.

.

.

(La du märke till att Mellofinalen inte fick plats på listan? Första gången någonsin.
#sjuktopepp
#ingenaningomvemsomkommervinna
#villmestbarashuffla)

Publicerat

Fredagsfemman #317

5. På spåret-final ikväll!

Det här TV-programmet fortsätter vara bland det mest underhållande som finns. Det skulle aldrig falla mig in att missa ett avsnitt och det skulle heller aldrig falla mig in att ”bara” sitta och titta. Nejdå, jag sitter i soffan och tävlar både med och mot. Jag älskar att hjärnan inte får sogga ihop bara för att det är fredagskväll. SÅ jävla svårt ibland, nästan löjligt svårt och sen vissa veckor hamnar man helt rätt och bara tjongar in poäng! Men att VINNA På Spåret, det är kaxigt på riktigt och båda lagen som är med ikväll är verkligen värda att vara där.

.

.

.

4. #couplegoals

Här kommer ett tips på ett äkta filmpar att följa på Instagram! Båda är väldigt roliga på varsitt håll och båda bjussar en hel del på sig själva OCH på deras relation. Kristen Bell heter kristinanniebell och Dac Shepard heter daxshepard. Följ och mys. #couplegoals

.

.

.

3. Jag längtar efter Tårtgeneralen!

Robert Gustafsson hoppade av huvudrollen i Tårtgeneralen då han inte tyckte att manuset höll. Men han tyckte att ”Fuldans” var en tillräckligt bra låt för att delta i Melodifestivalen? Nåja. Nu handlar det inte om Robert eller Rolandz på plats 3, det handlar om att jag är sjukt jävla pepp på Tårtgeneralen. Jag får liksom bra vajbs här. Filmen har biopremiär över hela landet på onsdag och jag vill se den. Jag vill se den NU!

.

.

.

2. Senaste nytt med Jesper Rönndahl

Jesper Rönndahl är en såndär intelligent komiker och kanske är det den allra bästa sorten? Jag tycker i alla fall att vetenskaplig och nyhetsfokuserad humor är något alldeles extra då den till skillnad mot underbältethumor är aningens mer klurig, för att inte säga svår. Inte svår att förstå eller svår att skratta åt, det jag menar är att det kräver mer av själva komikern. Den här helgen intar i alla fall Jesper Rönndahl Rival och jag kommer vara där. Det ska bli SKÖJ!

.

.

.

1. Oscarsgalan!

Natten till måndag smäller det, då är det dags för 2018-års upplaga av Oscarsgalan, den 90:e i ordningen! För egen del blir det en helnatt med poddande, goda vänner, mat, snacks och mys för jag tycker fortfarande att detta är galornas gala och rena rama julafton. På söndag kommer ett specialinlägg här på bloggen där jag går igenom alla kategorierna. Förutom det hänvisar jag till podcasten Snacka om film för att höra mer om galan. Avsnitt 130 handlar om gissningar, avsnitt 131 (som kommer på torsdag) handlar om hur det blev. Bland annat.