Etikett: Taylor Sheridan

Publicerat

SICARIO 2: SOLDADO

Hösten 2015 kom en film som fick mig att sitta i biofåtöljen med hjärtat i halsgropen och handsvett på båda händerna. Sicario hette den och regissören var min storfavorit Denis Villeneuve. Redan när eftertexterna rullade önskade jag mig inget hellre än att se om filmen OCH jag började drömma om en fortsättning men….såklart det inte skulle komma en sådan….eller skulle det det? JAAAAA, DET SKULLE DET!

I juni 2018 hade Sicario 2: Soldado (eller Sicario: Day of the Soldado som den heter i original) biopremiär och av tusen olika anledningar och århundradets varmaste sommar blev det inte av att jag såg den på bio. Totalt orimligt egentligen, ”den riktiga jag” borde ha TÄLTAT utanför Rigoletto på Kungsgatan! Men jag har längtat efter den, velat se den och nu är det ÄNTLIGEN gjort!

Uppföljaren har samma manusförfattare – Taylor Sheridan – men inte samma regissör. Frågan är dock om det hade blivit bättre om Denis Villeneuve gjort denna, jag vete tusan. Efter att ha gjort filmen Suburra och TV-serien Gomorra måste jag ju säga att Stefano Sollima inte är kronprinsen av regissörer i denna genre, han är KUNG, precis som Villeneuve! För övrigt är stora skillnaden mellan Sicario och denna film att Emily Blunts rollfigur inte längre är med och jag trodde nog att det skulle bli ett större tomrum efter henne än det faktiskt blev.

Sicario 2 är nämligen något så ovanligt som en uppföljare som är precis lika bra som första filmen. Jag tycker verkligen det. Det här är en film som får mig att bita på naglarna, ha ögonbrynen uppe på halva pannan, jag dreglade, svettades, log, förfasades, räddes och njöt, fy fan vad jag njöt!

Man får lära känna både Josh Brolins Matt Graver och Benicio Del Toros Alejandro en hel del mer nu (speciellt Alejandro) och det djupet är ett stort plus i filmen. Den lilla tjejen i filmen spelas med den äran av Isabela Moner (hon var bra även i Transformers: The Last Knight) och övriga biroller känns inte ens som sådana, det känns som ”vanligt folk”.

Fan alltså, det här är BRA SKIT! Asbra helt enkelt! Och jag hade exakt samma känsla när jag såg den här filmen som efter Sicario – jag vill se om den! Det bästa med den känslan var att jag hyrt den på Itunes och därför kunde se om den redan dagen efter. ASBRA. Då med!

Publicerat

WIND RIVER

Om man vill vara lite piffig skulle man kunna säga att Wind river är skoterporr med politisk baktanke. Detta sagt på ett bra sätt. Filmen är nämligen BRA ända från förtexterna till den enkla med jobbiga förklaringstexten på slutet som gör att jag som tittar förstår varför Taylor Sheridan skrev detta manus. Han regisserade visserligen också filmen men det är ändå som manusförfattare han är mest känd.

Sicario, Hell or high water och Wind River, tre manus skrivna av Sheridan, tre filmer som kallas ”The Frontier Trilogy”, tre filmer som kanske har mer gemensamt och en tydligare röd tråd än man vid första anblicken ser. I Wind River är det en ung kvinna som hittas våldtagen och mördad i snön långt bort i outbacken och det blir den underklädde FBI-agenten Jane (Elizabeth Olsen) som tillsammans med den naturvane jägaren och spårfinnaren Cody (Jeremy Renner) ska försöka hitta den skyldige.

Cody lever med en stor sorg hängande över sig och det är denna sorg som ger honom bränsle att orka med denna mördarjakt. Han har nämligen varit med om samma sak förut så hans egen dotter mördades för några år sedan.

Komplexiteten för FBI-agenten att som 1. blond 2. ung 3. högutbildad 4. söt 5. vit  6. kvinna kunna göra sitt jobb bland män män och åter män (oavsett om det är vita män eller infödda amerikaner/indianer)  är spännande att följa och det blir ett par scener där maktbalansen svajar en hel del. Svårigheterna och kulturkrockarna är många och det är speciella levnadsförhållande vi får bevittna bland både ”white trash” och ”native american trash”.

Det här är helt klart en film jag rekommenderar alla att se och vill man grotta ner sig ordentligt i det här med ”sexualbrott i liten inskränkt byhåla” kan man alltid köra en dubbelbio med Three Billboards Outside Ebbing, Missouri som faktiskt hade premiär igår även den. Fyra icke bortkastade timmar i biografen.

I avsnitt 123 av Snacka om film pratar jag och Steffo mer om den här filmen.