Det händer ibland att jag kokar ris sådär som man inte ska. Att jag häller i en massa vatten i en kastrull, kokar upp det, häller i en icke portionsuträknad mängd ris (jag häller helt enkelt bara tills jag tycker det är nog eller tills förpackningen är slut) och sen kokar jag det ett tag, tills det borde vara klart. Oftast är det då en jävla massa för mycket vatten kvar i kastrullen. Då häller jag ut allting genom ett durkslag och kvar i slaget är då ris som kokat klart utan att jag behövt kolla om det kokat fast varannan minut för att jag mätt vattenmängden fel.
Jag vet att det är ”fel” att koka ris på det sättet men som sagt, det händer. Det som däremot aldrig händer är att jag struntar i att hälla ut det överblivna vitsunkiga vattnet och serverar ris som en klafsig sörja på tallriken. Den sörjan är som den här filmen. Precis lika urvattnad och smaklös.
Ja, personen bakom klippbordet är duktig på att få ihop grafiskt snygga, snabba klipp men frasande bakgrundsljud.
Ja, det ÄR en snygg poster.
Ja, tjejen på bilden hade nog jävligt ont om det var på riktigt.
Ja, jag tror hon blekt tänderna.
Nej, filmen är inte läskig.
Ja, jag hade svårt att hålla mig vaken.
Varför?
Jo, filmer som får mig att tänka på felkokt ris har den inverkan på mig.
Sån är jag liksom.
Här finns filmen att hyra. Klicka där om du vill läsa mer om handlingen för jag ids inte ens förklara eländet.