FILMÅRET 2005

Såhär lite lagom ett par veckor in i det nya året är det dags för ännu en årsbästalista. Denna gång är det filmåret 2005 som ska stötas, blötas, minnas och bedömas.

10. THANK YOU FOR SMOKING
(Regi: Jason Reitman)

Jag fick tipset att se Jason Reitmans satir över tobaksindustrin från Fripps filmrevyer-Henke och jag tror att det dels berodde på att han tycker det är en bra film och att han ville överbevisa mig om att Aaron Eckhart är en bra skådespelare (vilket jag inte tyckte – då). Tipset föll väl ut kan man säga. Jag tycker filmen är jättebra och Aaron Eckhart fick ett alldeles eget veckotema på bloggen så vad jag tycker om honom som skådis säger sig självt.

.

.

.

9.  KING KONG
(Regi: Peter Jackson)

Peter Jacksons version av King Kong är en väldigt lång film, alltså den är VÄLDIGT lång. Första tredjedelen är jätteseg, andra tredjedelen är det full-spätta-action-wow-wow-stora-djur-och-små-kladdiga-diton och tredje tredjedelen utspelar sig i New York och då blir det känslosamt så jag får svindel. Men även om filmen är toklång så behövs alla delarna för att filmen ska bli så bra som den är.

.

.

.8. DEN BÄSTA AV MÖDRAR
(Äideistä parhain, Regi: Klaus Härö)

Alla som någongång velat bli förälder, alla som är förälder, alla som kan sätta sig in i hur det är att vara en längtande människa, alla ni kommer tycka om den här filmen. Den gör ont, den gör ont så det onda stannar kvar men ibland är det precis det man behöver.

.

.

.

7.   VÄRLDARNAS KRIG
(War of the Worlds, Regi: Steven Spielberg)

Utan att skämmas säger jag detta: Världarnas krig är en av Steven Spielbergs bästa filmer. Och nu springer jag som en getingstucken bäver på hoppstyltor och gömmer mig under en sten.

.

.

.

6. INSTÄNGD
(The Descent, Regi: Neil Marshall)

Under tittningen av Instängd satt jag i min brors knä. Det har inte hänt varken förr eller senare.

.

.

.

5.  A HISTORY OF VIOLENCE
(Regi: David Cronenberg)

David Cronenberg är en filmskapare som är Woody Allens totala motsats. Där man med en Allen-film alltid vet vad man får där har man med Cronenberg ingen jävla aning alls. Det kan bli både bra och anus och allt däremellan. A history of violence är tillsammans med Eastern promises Cronenbergs mest ”normala” film, berättad från A till B utan övernaturligheter, dissekerade skalbaggar eller Robert Pattinson. Viggo Mortensen strålar.

.

.

.

4.BROKEN FLOWERS
(Regi:  Jim Jarmusch)

Ett av världens bästa soundtracks, en Bill Murray som är på vippen lika bra som i Lost in tramslation, ett knippe kvinnliga skådespelare som förgyller historien och Jim Jarmusch bakom regiklappan. En film som växer vid varje tittning.

.

.

.

3. HOSTEL
(Regi: Eli Roth)

En årsbästalista som denna är kanske det bästa exempel som finns på att betygen inte betyder allt när det häller hur väl man minns en film. Hostel fick en trea av mig första gången jag såg den och det var nästan fem år sedan. Skulle jag betygsätta den nu skulle den få betydligt högre men framförallt, Hostel är en film jag ofta refererar till, en film som gjort att min världsbild förändrats och fått mig rädd för att semestra i östeuropa.

.

.

.

2. WALK THE LINE
(Regi: James Mangold)

En rätt igenom superlyckad biopic om Johnny Cash och hans liv. Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon blev nominerade till varsin Oscar och Reese vann välförtjänt sin.

.

.

.

1. BROKEBACK MOUNTAIN
(Regi: Ang Lee)

En given etta för mig detta år. Supergiven. Ang Lees cowboykärleksepos om Ennis Del Mar och Jack Twist är ett av filmhistoriens finaste och hur många gånger jag än ser filmen berör den mig på samma sätt, lika starkt, ja kanske till och med starkare nu eftersom Heath Ledger inte längre finns.

Bubblare: A bittersweet lifeTolken, Komplett galen, Nio liv, Capote och Tjenare Kungen.

Det är fler filmbloggare som skriver om 2005 idag. Vad tycker dom, vilka är deras favoritfilmer? Klicka på länkarna och se efter.

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Filmitch

Fripps filmrevyer

Movies-Noir

Spel och film

Flmr

The Nerd Bird

We could watch movies

THANK YOU FOR SMOKING

Nu var det dags för en dejt med Aaron igen.

Aaron Eckhart med fitthakan, skådespelaren som jag för länge sedan dömt ut och placerat i flyttlådan märkt Bildsköna Neutrum men totalt omvärderat efter hans insats i Rabbit hole. Tack vare den filmen och en  filmtipskommentar från Fripps filmrevyer har jag nu sett Thank you for smoking och  sitter här med ett fånigt flin på läpparna – igen.

Nick Naylor (Eckhart) är talesman för Big Tobacco, en lobbyist med talets gåva, en sån som kan få leukemi att framstå som något positivt och faktiskt tro på det själv. Hans jobb är att se till att folk börjar och/eller fortsätter röka, kosta vad det kosta vill. Kruxet är att han vill vara en bra pappa och en god förebild för sin 12-årige son Joey (Cameron Bright) som han har delad vårdnad om och förutom cigaretter är sonen det enda Nicks värld kretsar kring. Men hur kan han vara den positiv förebild när han medvetet går omkring och propagerar för ett gift som får folk att dö i cancer?

Det här är alltså en film som på ytan propagerar för rökning men som egentligen gör precis tvärtom. Det enda den egentligen propagerar för är kritiskt tänkande och filmen gör det på ett MYCKET underhållande OCH smart sätt. Till exempel, Nicks idé för att få nästa generation att fortsätta tycka det är ballt att röka är att sponsra en film med Brad Pitt och Catherine Zeta Jones och få dom att dela en cigg i närbild. Visst, det kan vara en alldeles strålande idé MEN det roliga med just detta är att i den här filmen ser jag inte en enda person röka. Att Nick Naylor själv är rökare får jag reda på rätt tidigt men den enda närkontakt han har med en cigarett är att han konstaterar att cigarettpaketet han har vid sängen är slut. Inget bolmande, inget puffande, ingenting som gör den här filmen till tobakspropaganda alls, allt är liksom bara finurligt.

Jag tror regissören Jason Reitman  börjar bli lite av en favorit för mig efter att ha sett och tyckt om  Up in the air, Juno (som visserligen var för upphaussad för sitt eget bästa men ändå helt okej) och nu denna. Det ska bli spännande att följa hans filmiska  irrfärder framöver. Jag tar på mig säkerhetsbältet och hänger mer än gärna med på resan.