Tjottahejsanhoppsan, heybaberiba. Nu gäller det att stoppa hjärncellerna i pennvässaren och tungan rätt i munnen. En enda felformulerad mening kan stjälpa den här filmen så mycket att en rättformulerad sådan inte kan kompensera skadan. Jag fick helt enkelt nåt stenhårt att bita i nu.
The cabin in the woods är en svår nöt att knäcka, inte bara att skriva om utan även att mentalt bena ut. Historien är välskriven och smart och jag tror faktiskt att filmen växer av att se den ett par tre gånger. Såna filmer gillar jag. Jag tycker om känslan av att det jag sett inte var allt, att det finns mer att gnugga reda på och här är en film vars yta tål både grovt sandpapper och saltsyra utan att lösas upp eller förtvina.
Fem ungdomar ska semestra i en ödslig stuga. Har du möjligtvis hört den förut? Den snyggaste killen (Chris Hemsworth, sjukt lik Brad Pitt förresten) är ihop med den snyggaste tjejen (Anna Hutchinson), den ordentlige killen (Jesse Williams) är kär i den pryda tjejen (Kristen Connolly) och sen är det jokern, den udda figuren, den boffande Marty (Fran Kranz) som också fick följa med på ett hörn. Att några av dessa inte kommer att återvända från stugan i upprätt levande ställning känns som en självklarhet, det gör gärna det med filmer som denna men utan att spoila för mycket kan jag säga att filmen inte tuggar på i vanliga skräckfilmsfotspår, nejdå, den är mer än så. Ganska mycket mer till och med.
Jag har aktivt försökt undvika att läsa recensioner om den här filmen innan jag själv sett den och det har tack å lov gått bra. Det enda jag läst mellan raderna är att flera av dom som sett filmen inte blivit rädda utan mest tyckt att filmen är kul. Själv blev jag rädd. Jag hoppade till flera gånger och när filmen mot slutet går skönt bananas tyckte jag att det blev rätt så riktigt läskigt. Därmed inte sagt att filmen saknar komiska kvalitéer för det gör den verkligen inte.
Joss Whedon (Alien: Resurrection, Serenity, The Avengers) och Drew Goddard (Lost, Cloverfield) har gemensamt skrivit manus och det finns inte mycket att klaga på här. Dialogen funkar, historien är genomtänkt, den kastar ut trådar åt alla håll och kanter inom skräckfilmsgenren och till och från är det riktigt roligt.
Jag blev torr i mun av det här. Jag blev liksom tagen på sägen. The cabin in the woods är definitivt inget mästerverk men det är en mycket välgjord film i en genre som sällan bjuder på överraskningar. Jag vill inte heller bjuda på överraskningar, inte här och inte nu. Istället skulle jag önska att du såg filmen. Jag tror att den är svår att inte tycka om.
