Fredagsfemman #159

5. Sugen på Blade Runner-frulle på söndag?

Om det inte vore som så att jag fixar tårtkalas på söndag hade jag mer än gärna befunnit mig på Bio Rio för frukost och visning av Blade Runner. Jag tycker det är otroligt mysigt med biografer som visar även lite äldre film. Mer sånt. Vem blir den första som visar Det stora blå?

.

.

.

4. Bloggpanelen

Tjohooo, det är fredag, alltså är det Bloggpanelsdags på MovieZine! Idag är det undertecknad samt Surskägget från film4fucksake och Absurd Cinema/Except Fear-Jimmy som får våra fiskar varma med spännande frågor som kräver svar. Som vanligt läggs länken upp här när panelinlägget är upplagt på sajten (på eftermiddagen).

.

.

.

3. The Drop på bio

Tom Hardy is in da house! Halleluja! Idag har The Drop biopremiär, en sevärd film på många sätt. Det blev James Gandolfinis sista film och filmen där Noomi Rapace och Tom Hardys (om den nu är sann?) romans tog fart. Jag har skrivit om filmen här. Seså, hasa iväg till bion nu och haka på Tom Hardys ååååååår!

.

.

.

2. Fiffi blogs Oscar

På söndag är det dags att för fjärde (eller är det femte??) året på raken liveblogga mig igenom hela Oscarsgalan – med sällskap av dig om du vill. Klicka in dig på bloggen någon gång efter klockan 12 på söndag så kan du fylla i din mejladress och få en liten påminnelse om när livebloggeriet drar igång, tre timmar innan, nån timme innan, eller en kvart innan, it´s up to you. Rekordet är 42 personer som är mer eller mindre aktiva på chatten samtidigt och strax över hundra inaktiva som ”bara” är med och läser. Oavsett hur många vi blir i år så ska det bli SÅ KUL! Kommer du hänga med?

.

.

.

1. Cirkelnträffen

Vi som är med i Filmspanarna har det alltid bra men ibland har vi det bättre än annars. Imorgon har vi satt in en extra filmspanarträff med anledning av att den största svenska snackisfilmen i mannaminne nyligen haft premiär. Jag pratar såklart om Cirkeln. Vi ska se den och vi ska framförallt prata om den efteråt. Dagen till ära får vi nämligen tillskott på träffen av ingen mindre än Sara Bergmark Elfgren herself! Så kul! Vet du inte vem det är får du googla. Och skämmas. Trevlig helg!

THE DROP

Det är nåt med Tom Hardy. Nåt är det. Han behöver inte säga så mycket, han behöver mest bara vara och vips känns samtliga filmer han är med i lyxiga, som om dom fått ett mervärde, en aura av något alldeles extra.

Tom Hardy utstrålar inge jidder. Han utstrålar hundraprocentig energi i allt han gör. Varje blick, när han snörper ihop ögonbrynen och jag som tittar fattar vad han känner utan att han behöver ordbajsa en massa, säger han nåt så menar han vad han säger och ingen kan som han uttala ordet ”Go”. Han befinner sig helt enkelt på en nivå där där det är tämligen ensamt, det brukar vara det på toppen.

I The Drop spelar han en bartender vid namn Bob. En tystlåten man med uttrycksfulla och liksom tänkande ögon. Han jobbar för sin kusin Marv (James Gandolfini), en bitter man som tvingats sälja sin älskade bar genom maffialiknande metoder och dom båda har sin vardag bakom bardisken och jobbar på.

När Bob är ute och går hör han ett gnyende från en soptunna. Han stannar och lyfter på locket och ser en liten hundvalp titta upp, en misshandlad hundvalp, alldeles blodig är han. Bob tar upp jycken och en dörr öppnas från huset bredvid. En kvinna ropar, frågar vad han håller på med. Hon heter Nadia (Noomi Rapace).

The Drop är en mörk historia skriven av Dennis Lehane som även ligger bakom Mystic River, Gone Baby Gone och Shutter Island. Alla dessa filmer spelar i samma universum men med olika infallsvinklar. Filmens regissör heter Michaël R. Roskam och är mest känd för sin förraa film Bullhead, ej heller det en munter historia.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Noomi Rapace i den här rollen men rent reflexmässigt känns det som att hon är okej. Inte bra, inte dålig, okej. Det känns som att hon heter Nadia av en anledning, att hon inte ska vara en infödd amerikan sedan generationer utan har något utländskt påbrå som gör att man kan köpa hennes annorlunda accent.

Hur som helst, filmen är sevärd, den ligger närmare en fyra än en tvåa men det som gör filmen till något extra – för mig – är bara Tom Hardy.

Filmen:

Tom Hardy: