För att vara en person som normalt sett är otroligt road av serietidningshjältar så är jag – och var jag – märkligt ointresserad av The Green Lantern.
Om det beror på att trailern mest såg ut som ett TV-spel, om Ryan Reynolds inte är man nog att varken öka min puls eller få mina ögonlock att stå givakt eller om den där gröna filuren helt enkelt inte är kul nog det vet jag inte, jag vet bara att filmen var uuungefär så tråkig som jag misstänkte innan.
Filmen handlar om Hal (Reynolds), en grön ring, planeter och figurer med konstiga namn och inte nånstans bryr jag mig det allra minsta vare sig om hur det går för dom snälla, hur dumma dom dumma egentligen är eller nåt alls faktiskt. Effekterna får inte ens en treåring att sätta popcorn i halsen och Reynolds verkar göra sitt allra bästa för att hålla sig i B-minus-skådis-laget, även om jag tror att han skulle kunna höja sig ett snäpp ganska enkelt.
Känner att det är E-N-O-U-G-H såhär. Den här filmen har redan snott för många minuter av mitt liv. Jag sätter punkt. Sådär bara. Tjoff. Poff.
