INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA ORIGINALMUSIK

The Grand Budapest Hotel – Alexandre Desplat
Alexandre Desplat har varit Oscarsnominerad åtta gånger i denna kategori, varav två gånger i år. Han har hittills aldrig vunnit men i år har han alltså 40% chans att ta hem vinsten. Bättre odds än så kan han knappast få.
Här finns musiken.
.
.
.
.
.
The Imitation Game – Alexandre Desplat
Som sagt, det borde vara en lågoddsare att Desplat kniper en Oscar i år men man kan aldrig vara säker. Han har varit nominerad för originalmusiken i The Queen, The Fantastic Mr Fox, Benjamin Button, The King´s speech, Argo och Philomena men som sagt aldrig vunnit.
Här finns musiken.
.
,
,
.
.
Interstellar – Hans Zimmer
Rain Man, Lejonkungen, The Preacher´s Wife, Livet från den ljusa sidan, Den tunna röda linjen, Prinsen av Egypten, Gladiator, Sherlock Holmes, Inception och Interstellar. Hans Zimmer har varit nominerad nio gånger i denna kategori och vunnit en (Lejonkungen).  Enligt IMDb står han som kompositör till filmmusiken i 167 filmer vilket är så imponerande att man baxnar och i år tycker jag att han överglänst till och med sig själv.
Här finns musiken.
.
.
.
.
.
Mr. Turner – Gary Yershon
Mr Turner är den tredje filmen av Mike Leigh där Gary Yershon komponerat musiken. Happy-Go-Lucky och Medan åren går är dom andra två. Det är första gången han är Oscarsnominerad.
Här finns musiken.
.
.
.
.
.
The Theory of Everything – Jóhann Jóhannsson
Det här är Jóhann Jóhannssons första oscarsnominering men jag kan lova att det inte blir den sista. Han gjorde musiken till Denis Villeneuves film Prisoners och kommer göra det till hans nya film Sicario men efter The Theory of Everything kommer han få börja käka Losec, det kommer bli mycket jobb för den här islänningen för han är banne mig magisk. Att lyssna på detta soundtrack i hörlurar är som att springa på en sommaräng i perfekt värme och luftfuktighet utan rädsla för ormar och småkryp. Kanske med en ljus klänning som inte blir smutsig (ser Laura Ingalls framför mig nu i introt till Lilla huset på prärien. DET var inte meningen).
Här finns musiken.
.
.
.
.
.
Den här kategorin är ingen lek i år. Det är nästan skrattretande så stark den är, jag kan inte minnas att jag någonsin känt så för denna kategori förut. Fyra av soundtracken har gått väldigt varma hos mig och anledningen till att den femte inte gjort det beror troligtvis på att jag inte sett filmen.
.
Men även om jag inte sett Mr Turner så hade jag gärna bytt ut Yershon mot Jeff Grace som jag tycker förtjänar en nominering för musiken till Cold in July. Här kan du lyssna på det soundtracket.
.
Men trots att det är ett starkt startfält så har jag en soooooolklar personlig favorit till vinsten: Hans Zimmer för Interstellar. Jag är ledsen Monsieur Desplat, det är inte ditt år i år heller.
.
.
Idag skriver Movies-Noir en sammanfattning av dom nominerade.
.
.

INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA REGI

Alejandro González Iñárritu – Birdman
.
Det här är andra gången herr Iñárritu är nominerad för Bästa regi. Förra gången var 2006 med Babel och nu är det dags med en annan film som börjar på B (det måste ha varit kantboll för Biutiful också). Även om Birdman inte var en av mina favoritfilmer från 2014 så måste jag ge Iñárritu cred för att ha lyckats förnya filmmediet på ett rätt härligt sätt. Nomineringen är solklar, självklar och hundraprocentigt värdig.
.
.
.
Richard Linklater – Boyhood
.
Om jag ger Alejandro González Iñárritu cred för förnyelsen med Birdman måste jag rimligtvis göra detsamma med Richard Linklater och hans film som börjar på B: Boyhood. Att bara komma på tanken att filma en och samma film under tolv års tid är en sak, att få ett filmbolag med i båten är en annan. Att behålla skådespelarna sugna och på under alla år är en tredje. Att få biopubliken med sig är en fjärde och att få priser för filmen en femte och själva gelehallonet på mjukglassen. I mina ögon är han extremt värd både en nominering och att vinna.
.
.
.
Bennett Miller – Foxcatcher
.
Precis som Alejandro González Iñárritu var Bennett Miller nominerad för Bästa regi redan 2006 och i Millers fall gällde det filmen Capote. Båda fick för övrigt se sig besegrade av Ang Lee för Brokeback Mountain. 2011 var Miller på tapeten med en annan Oscarsnominerad sportrelaterad film, nämligen Moneyball. Är det hans grej det här, biopics? Tredje filmen, tredje biopicen. Rimligtvis borde han inte ha sucken av en chans på vinst i år.
.
.
.
Wes Anderson – The Grand Budapest Hotel
.
Det här är Wes Andersons första Oscarsnominering för Bästa regi men den sjätte nomineringen totalt. I mina ögon är The Grand Budapest Hotel för Wes Anderson vad Midnight in Paris var för Woody Allen. Just som man inte tror att han kan göra nåt mer/bättre/större/intressantare så säger det BADABOOM så kommer det nåt som är så jävla mycket bättre än det mesta han gjort. Bara det att han gjort en film som gjorde mig helt begeistrad, jag som inte ens gillar hans filmer. High five, Wes! Den här nomineringen är du mycket väl värd!
.
.
.
Morten Tyldum – The Imitation Game
.
Vad normannen Morten Tyldum har i detta startfält att göra vete fåglarna men här är han i alla fall. Efter succén med Huvudjägarna fick han chansen att åka till Hollywood och sure, The Imitation Game är en habil film, okej i alla dess delar men någon Oscarsnominering för Bästa regi borde den – han – rimligtvis inte ha fått. Sätter du en spänn på Morten Tyldum på söndag borde du få en miljard tillbaka.
.
.
.
Att Christopher Nolan inte finns med bland dom nominerade är en SKYMF mot i princip allt och alla jag kan komma på. Att regissera en film som Interstellar kan inte vara ett dugg enklare än att regissera till exempel Gravity och den fick Alfonso Cuarón en Oscarsstatyett för förra året. Jag tycker även att Damien Chazelle borde ha haft en given nominering för Whiplash.
.
Men livet är inte rättvist och jag tror Iñárritu kommer vinna för det är mycket mer PK-coolt att gilla den upphaussade Birdman än det ”vanliga” dramat Boyhood. Men jag hoppas på Richard Linklater i år, han får min hjärteröst.
.
Alla år jag gjort dessa sammanfattningar har jag roat mig med att räkna ut medelåldern för de nominerade regissörerna. 2012 var den 62,2 år, 2013 56,4 år, 2014 var den 55,6 år och i år är den 50 år prick. En rasande fart nedåt alltså!
.
Vad tycker Movies-Noir om denna kategori? Klicka här för att komma till hans inlägg. Imorgon kl 06 kommer mina tankar om Bästa film.
.
.
.
.

INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL

Steve Carell — Foxcatcher
.
Att ha huvudrollen i en biopic, vara sminkad (ibland) intill oigenkännlighet och samtidigt vara porträttlik den verkliga person skådespelaren är satt att gestalta, det känns som den ultimata formeln om man suktar efter en Oscarsnominering. Att komikern Steve Carell skulle kunna komma i närheten av en Oscarsstatyett förvånar kanske många men samma sekund som han fick rollen som brottningsentusiasten och multimiljonären John E. du Pont borde man ha fattat att denna nominering är en lågoddsare. Men en lösnäsa gör ingen vinst, det är sen gammalt.
.
.
.
Bradley Cooper — American Sniper
.
Förra året var Bradley Cooper Oscarsnominerad för sin roll i den mediokra filmen American Hustle. Han var betydligt bättre än filmen. I år är han nominerad för den tveksamma filmen American Sniper. Ännu en biopic såklart och Bradley har gått upp en hel del kilon i vikt för att fixa rollen som supersnipern Chris Kyle. Han är betydligt bättre än filmen. Anar jag en Bradley-trend här?
.
.
.
Benedict Cumberbatch – The Imitation Game
.
Alan Turing var en hjälte, därom finns ingen tveksamhet. Att det bör göras en biopic om honom är en självklarhet. Att han förtjänar att porträtteras av en skådespelare av Benedict Cumberbatch kaliber är givet. Benedict gör Turing rättvisa med nån form av mun-läpp-protes och allt. Synd bara att filmen inte blev mer helgjuten.
.
.
.
Michael Keaton — Birdman
.
Michael Keaton är ett undantag i årets nomineringsfält. Han är den ende som inte spelar någon annan, någon verklig person, samtidigt är han kanske den verkligaste av dom alla eftersom  det känns som att han spelar….sig själv. Birdman känns som en roll skriven för den gamle Batman himself och det är klart att Keaton gör det bra. Han gör det jättebra.
.
.
.
Eddie Redmayne — The Theory of Everything
.
Vid en snabb genombläddring i hjärnan av kända människor intressanta nog att göra en biopic om kommer Stephen Hakwing lätt hamna på topp-tio. Om samma genombläddring istället handlar om vilka biopicroller som skulle vara absolut svårast att spela skulle Stephen Hakwing hamna på topp-tre, kanske till och med på första plats. Därför är det lätt att se vilket otroligt arbete Eddie Redmayne gör i den här filmen. Han får mig att stundtals glömma att han är Eddie Redmayne, till och med det.
.
.
.

Det är ett OVANLIGT starkt år för manliga huvudroller. Dessa fem män förtjänar verkligen sina nomineringar men jag tycker samtidigt att FYRA män, fyra extraordinära skådespelarprestationer, är oförtjänt bortglömda i år. Jake Gyllenhaal som Lou Bloom i Nightcrawler, Matthew McConaughey som Cooper i Interstellar, Robert Downey Jr som Hank Palmer i The Judge och Brendan Gleeson som Father James i Calvary. Hade någon av dessa filmer varit biopics hade denna kategori sett helt annorlunda ut i år.

Vem kommer vinna på söndag natt då? Michael Keaton, jag är hundra procent säker på det. Visst skulle jag gärna se både Steve, Bradley och Benedict vinna en Oscar men jag är övertygad om att dom inte kommer göra det i år, det är fel filmer. Eddie är underdoggen, den ende som kan ge Keaton en match, men jag tror han är chanslös. Det här är Keatons år.

Movies-Noirs tankar om årets manliga huvudroller hittar du här. Imorgon kl 18 presenteras Årets kvinnliga huvudroll.
.
.

INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA KVINNLIGA BIROLL

Patricia Arquette — Boyhood
.
Det är alltid roligt att få upp ögonen för skådespelare jag inte har någon särskild relation till. Patricia Arquette har i min värld – fram tills nu – varit en jaha-skådis, någon jag har sett i massvis med filmer men egentligen aldrig tyckt varken bu eller bä om. Inte bra, inte dålig, ingenting liksom. Boyhood blev som en Patricia Arquette-pil rätt in i mitt hjärta, jag tycker jättemycket om henne nu. Wow!
.
.
.
Laura Dern — Wild
.
Den här nomineringen är heeeelt obegriplig och beviset för vilket svagt år det är för just denna kategori. Laura Dern är med så minimalt lite i Wild och när hon är med tycker jag inte hon är något speciellt. Jag har inget mer att tillägga så jag går vidare.

.

.

 

Keira Knightly — The Imitation Game
.
Och nu tänker jag hänvisa till texten här ovan och helt enkelt gå vidare innan det blir hardcore-smutsigt här.
.
.
.
.
Emma Stone — Birdman
.
Vilken härligt skriven karaktär, perfekt för Emma Stone! Här fick hon lite andra saker att bita i än i dom andra två filmerna hon gjorde 2014 (The Amazing Spider-Man 2 och Magic in the Moonlight) men vilken roll hon än spelar så gör hon det otroligt bra. Scenerna i Birdman med Emma Stone i bild är magiska tycker jag.
.
.
.
.
Meryl Streep — Into the Woods
.
Den här nomineringen känns som ett avsnitt av den gamla SVT-humorserien ”Har du hört den förut?”. Tradigt så man dör. Kan Meryl Streep visa sig på film UTAN att bli Oscarsnominerad?
.
.
.
.
Stora delar av denna kategori känns just i år som pytt-i-panna. Gamla rester som kryddats till i ett försök att bli nåt annat än det egentligen är. Tyvärr måste jag tillägga. Det är synd, det är tragiskt, det är väl SJÄLVA FAN att det inte finns fler bra skrivna, spännande kvinnliga biroller! Jessica Chastain och Anne Hathaway kunde mycket väl ha blivit nominerade istället för Dern och Knightley även om jag tycker att det bara var Matthew McConaughey av Interstellar-rollerna som var riktigt jävla bra. Jessica Chastain hade även förtjänat en nominering för The Disappearence of Eleanor Rigby:Them samt givetviiiiiis Rene Russo för Nightcrawler. Hur fan kunde juryn missa Rene Russo???
.
Äh! Hur jag än vrider och vänder på det så är denna kategori inte det minsta spännande i år. Det står mellan Patricia Arquette och Emma Stone och jag kommer jubla vem av dom som än vinner. Mitt hjärta röstar dock på Patricia, Emma Stone kommer få så många fler chanser på en statyett.
.
Movies-Noir presenterar också dom kvinnliga birollerna på sin blogg idag. Här hittas hans inlägg. Imorgon kl 18 presenteras kategorin Bästa manliga huvudroll.
.
.

Fredagsfemman #154

5. Benny Brun och hans överläppsfjun

Alltså är det inte vääärldens coolaste filmtitel? Det är Magnus Carlsson (som gjorde den lysande serien De tre vännerna och Jerry) som gjort filmen och Magnus Uggla är berättarröst. Känns som väl investerade 35 minuter i biomörkret med premiär imorgon.

.

.

.

4. Bloggpanelen på MovieZine

Idag har en ny spännande programpunkt premiär på filmsajten MovieZine. På fredagarna framöver kommer tre eminenta filmbloggare (och tillika Filmspanare) diskutera tre aktuella, intressanta, åsiktsbefrämjande och – såklart – filmrelaterade samtalsämnen. Det kommer bli både flams, trams och viktigheter (och kanske lite spydigheter ibland) och framförallt ska det bli väldans K U L att vara inblandad i detta varje vecka! Direktlänk till Bloggpanelen—–> här.

.

.

.

3. Benedict ska bli pappa!

Och idag har The Imitaion Game premiär. Min recension finns att läsa här.

.

.

.

.

2. Jobbet VS Charles-Ingvar, Vanheden, Dynamit-Harry och Rocky

Idag har Jönssonligan – Den perfekta stöten premiär. Det var ett tag sedan jag såg den men snart är det äntligen dags igen. På onsdag ska nämligen hela färgbutikspersonalen gemensamt se filmen, ska bli mycket intressant att höra och se deras reaktioner efteråt, om jag är betrodd att välja film även i framtiden eller om dom sågar både filmen och mig. Hör jag ljudet av bandvagnar (med dubbdäck) eller kommer dom strö rosenblad på skrivbordet? Eller blir det nåt…mittemellan?

.

.

.

1. P3 Guld-galan

Hallå Götebååååårj – hur har ni det? Mår ni bra? Snöar det? Har ni laddat upp med räkor? Är det varmt och gosigt i Scandinavium? Får man slå nån hårt i ansiktet när man sjunger Thomas Stenströms dunderhit? Kommer Linda Pira? Får man höra Seinabo Sey sjunga live? Det är alltid mysigt med minisemestrar men den här helgen känns extra lyxig så HEJ GÖTEBORG och HEJ hela klanen med samma efternamn, snart ses vi.

.

.

 

THE IMITATION GAME

Bara han inte gråter. Jag klarar inte när han gråter”.

Dottern ser sammanbiten ut när vi sitter i en av hångelsofforna på Skandia och det är dags för red carpet-visningen av nya filmen med Benedict Cumberbatch på Stockholms Filmfestival. The Imitation Game heter den och handlar om Alan Turing, mannen som dechiffrerade Enigmakoden, tyskarnas hemliga kommunikationsmetod under andra världskriget.

Det är inte superlätt att få med dottern på bio längre, hon är 17 år och det är en massa annat som lockar, att titta sönder TV-serieboxar på repeat till exempel. När jag tjatade på henne att ge Sherlock en chans mellan några Ally McBeal-avsnitt var det ett jävla surande, buffande, gruffande. Hon förstod inte varför, inte på en fläck, men hon stoppade in första säsongen i DVD-spelaren och tre timmar senare kom hon ut från sitt rum – lyrisk.

Sen den dagen har hon älskat Sherlock och hennes betuttning i Benedict Cumberbatch är på gränsen till osund. Visa henne en bild på hans händer och hon börjar gråta. Säg hans namn och hon börjar gråta. Fråga om hon vill följa med på en red carpet-visning av The Imitation Game och hon börjar gråta. Det jävliga är att jag förstår henne. Han har ”nåt” som är i det närmaste utomjordiskt, han är ful, konstig, ordinär, snygg och vacker på en och samma gång.

Den här filmens stora plus är just Cumberbatch i huvudrollen, utan honom en mycket tristare film. Att det är en livshistoria väl värd att berätta står helt klart men jag känner mig inte riktigt tillfreds med slutresultatet. Filmen känns väldigt tillrättalagd, väldigt ”snäll” om man jämför med vad som faktiskt hände både Turing själv och arbetet runt honom.

Jag tycker filmens sista tjugo minuter är fenomenalt bra men det hjälper inte riktigt, inte så att resten är dåligt, det är bara sämre än det hade kunnat bli. Kiera Knightley till exempel, för tusan hakar, varför casta henne i rollen som krypteringsanalytiker och typ….geni? Det skaver en smula kan man säga. Benedict Cumberbatch är däremot väldigt bra men vem är förvånad?

Och ja, han grät. Och nej, inte bara han.

Dotterns betyg:

Dotterns betyg om inte Benedict Cumberbatch hade varit med:

Mitt betyg:

Det här är min sista recension från Stockholms Filmfestival 2014. Det kommer en liten sammanfattning på fredag men förutom det är det tack för mig för det här året.

Fredagsfemman # 106: I WANT TO BENEDICT ALL OVER YOUR CUMBERBATCH

5. War Horse

Det värsta med att ha hittat en ny skådisfavorit är att jag får nån icke hälsosam craving efter att se om filmer som denne varit med i som jag redan sett men inte tänkte på honom alls i. Ja, du fattar. Men måttet måste väl ändå vara rågat när War Horse är uppe på tapeten igen? Säg ja nu. Säg att det är rågat, att jag ska släppa tanken och helt enkelt gå vidare. Blicka framåt istället. Ok-ok-ok-ok, jag gör det. Jag tittar in i spåkulan och ser vad Benedict Cumberbatch kommer hitta på härnäst.

[Bilden är från filmen War Horse]

.

.

4.The Imitation Game

Regissören Morten Tyldum gjorde avtryck ända bort i Hollywood med Huvudjägarna och nu ska han göra sin första amerikanska storfilm. Benedict Cumberbath har huvudrollen som Alan Turing, mannen som lyckades  knäcka Enigmachiffret under Andra världskriget. En biopic alltså men en biopic om en man som – i alla fall på pappret – verkar riktigt fascinerande.

[Bilden är från filmen The Imitation Game]

.

.

3. The Lost City of Z

”Batchen” verkar vara en tacksam filur att anlita när det vankas biopics för han verkar vara aktuell i ännu en. I The Lost City of Z är han Percy Fawcett, officer, arkeolog och äventyrare som åker till Brasilien för att hitta den gömda och/eller glömda staden Z. Robert Pattinson är också med på ett hörn. Den ena är ett plus, den andra ett minus. Ett tämligen stort minus.

[Bilden är från filmen Hawking]

.

.

2. Flying Horse

Jag vet inte om filmen ens blir av men det är ett rykte så gott som något. Benedict Cumberbatch. Ralph Fiennes och Gary Oldman i en film både skriven och regisserad av samme Oldman. Jag vet inte ett jota om nån eventuell handling och i ärlighetens namn struntar jag i det. Jag skulle se filmen även om dom stod och torrdiskade bredvid varandra i nittio minuter.

[Bilden är från filmen Försoning]

.

.

1. Meeeeeeer!

Jag känner mig som en tvååring som fått några snåla matskedar glass i en djup tallrik och som verkligen inte tycker det är nog. Jag tar skeden i ena handen, tallriken i den andra och slår dessa attiraljer taktfast på bordet samtidigt som jag skriker mmmmmmeeeeeeeeer, jag vill ha meeeeeeeeeeer. För jag vill ju det. Jag vill ha mer Sherlock, fler avsnitt, jag vill ha en långfilm eller två. Jag vill att nån ger Benedict Cumberbatch så mycket veckopeng som han begär för att fortsätta spela Sherlock. Kanske bara Sherlock. Kanske resten av livet. För om TV-serien Sherlock blev den nya Hem till gården skulle jag inte gnälla. Jag är inte den som är den.

[Bilden är från Sherlock. Såklart. Och nej, jag kommer inte se Hobbit 2 trots att han är draken. Jag ser hellre om War Horse.]

Och här kommer en bonus. Han är ju bara så jävla SÖT!