INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA REGI
INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL
Det är ett OVANLIGT starkt år för manliga huvudroller. Dessa fem män förtjänar verkligen sina nomineringar men jag tycker samtidigt att FYRA män, fyra extraordinära skådespelarprestationer, är oförtjänt bortglömda i år. Jake Gyllenhaal som Lou Bloom i Nightcrawler, Matthew McConaughey som Cooper i Interstellar, Robert Downey Jr som Hank Palmer i The Judge och Brendan Gleeson som Father James i Calvary. Hade någon av dessa filmer varit biopics hade denna kategori sett helt annorlunda ut i år.
Vem kommer vinna på söndag natt då? Michael Keaton, jag är hundra procent säker på det. Visst skulle jag gärna se både Steve, Bradley och Benedict vinna en Oscar men jag är övertygad om att dom inte kommer göra det i år, det är fel filmer. Eddie är underdoggen, den ende som kan ge Keaton en match, men jag tror han är chanslös. Det här är Keatons år.
INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
.
.
Fredagsfemman #154
5. Benny Brun och hans överläppsfjun
Alltså är det inte vääärldens coolaste filmtitel? Det är Magnus Carlsson (som gjorde den lysande serien De tre vännerna och Jerry) som gjort filmen och Magnus Uggla är berättarröst. Känns som väl investerade 35 minuter i biomörkret med premiär imorgon.
.
.
.
Idag har en ny spännande programpunkt premiär på filmsajten MovieZine. På fredagarna framöver kommer tre eminenta filmbloggare (och tillika Filmspanare) diskutera tre aktuella, intressanta, åsiktsbefrämjande och – såklart – filmrelaterade samtalsämnen. Det kommer bli både flams, trams och viktigheter (och kanske lite spydigheter ibland) och framförallt ska det bli väldans K U L att vara inblandad i detta varje vecka! Direktlänk till Bloggpanelen—–> här.
.
.
.
Och idag har The Imitaion Game premiär. Min recension finns att läsa här.
.
.
.
.
2. Jobbet VS Charles-Ingvar, Vanheden, Dynamit-Harry och Rocky
Idag har Jönssonligan – Den perfekta stöten premiär. Det var ett tag sedan jag såg den men snart är det äntligen dags igen. På onsdag ska nämligen hela färgbutikspersonalen gemensamt se filmen, ska bli mycket intressant att höra och se deras reaktioner efteråt, om jag är betrodd att välja film även i framtiden eller om dom sågar både filmen och mig. Hör jag ljudet av bandvagnar (med dubbdäck) eller kommer dom strö rosenblad på skrivbordet? Eller blir det nåt…mittemellan?
.
.
.
Hallå Götebååååårj – hur har ni det? Mår ni bra? Snöar det? Har ni laddat upp med räkor? Är det varmt och gosigt i Scandinavium? Får man slå nån hårt i ansiktet när man sjunger Thomas Stenströms dunderhit? Kommer Linda Pira? Får man höra Seinabo Sey sjunga live? Det är alltid mysigt med minisemestrar men den här helgen känns extra lyxig så HEJ GÖTEBORG och HEJ hela klanen med samma efternamn, snart ses vi.
.
.
THE IMITATION GAME
”Bara han inte gråter. Jag klarar inte när han gråter”.
Dottern ser sammanbiten ut när vi sitter i en av hångelsofforna på Skandia och det är dags för red carpet-visningen av nya filmen med Benedict Cumberbatch på Stockholms Filmfestival. The Imitation Game heter den och handlar om Alan Turing, mannen som dechiffrerade Enigmakoden, tyskarnas hemliga kommunikationsmetod under andra världskriget.
Det är inte superlätt att få med dottern på bio längre, hon är 17 år och det är en massa annat som lockar, att titta sönder TV-serieboxar på repeat till exempel. När jag tjatade på henne att ge Sherlock en chans mellan några Ally McBeal-avsnitt var det ett jävla surande, buffande, gruffande. Hon förstod inte varför, inte på en fläck, men hon stoppade in första säsongen i DVD-spelaren och tre timmar senare kom hon ut från sitt rum – lyrisk.
Sen den dagen har hon älskat Sherlock och hennes betuttning i Benedict Cumberbatch är på gränsen till osund. Visa henne en bild på hans händer och hon börjar gråta. Säg hans namn och hon börjar gråta. Fråga om hon vill följa med på en red carpet-visning av The Imitation Game och hon börjar gråta. Det jävliga är att jag förstår henne. Han har ”nåt” som är i det närmaste utomjordiskt, han är ful, konstig, ordinär, snygg och vacker på en och samma gång.
Den här filmens stora plus är just Cumberbatch i huvudrollen, utan honom en mycket tristare film. Att det är en livshistoria väl värd att berätta står helt klart men jag känner mig inte riktigt tillfreds med slutresultatet. Filmen känns väldigt tillrättalagd, väldigt ”snäll” om man jämför med vad som faktiskt hände både Turing själv och arbetet runt honom.
Jag tycker filmens sista tjugo minuter är fenomenalt bra men det hjälper inte riktigt, inte så att resten är dåligt, det är bara sämre än det hade kunnat bli. Kiera Knightley till exempel, för tusan hakar, varför casta henne i rollen som krypteringsanalytiker och typ….geni? Det skaver en smula kan man säga. Benedict Cumberbatch är däremot väldigt bra men vem är förvånad?
Och ja, han grät. Och nej, inte bara han.
Dotterns betyg:
Dotterns betyg om inte Benedict Cumberbatch hade varit med:
Mitt betyg:
Det här är min sista recension från Stockholms Filmfestival 2014. Det kommer en liten sammanfattning på fredag men förutom det är det tack för mig för det här året.
Fredagsfemman # 106: I WANT TO BENEDICT ALL OVER YOUR CUMBERBATCH
Det värsta med att ha hittat en ny skådisfavorit är att jag får nån icke hälsosam craving efter att se om filmer som denne varit med i som jag redan sett men inte tänkte på honom alls i. Ja, du fattar. Men måttet måste väl ändå vara rågat när War Horse är uppe på tapeten igen? Säg ja nu. Säg att det är rågat, att jag ska släppa tanken och helt enkelt gå vidare. Blicka framåt istället. Ok-ok-ok-ok, jag gör det. Jag tittar in i spåkulan och ser vad Benedict Cumberbatch kommer hitta på härnäst.
[Bilden är från filmen War Horse]
.
.
Regissören Morten Tyldum gjorde avtryck ända bort i Hollywood med Huvudjägarna och nu ska han göra sin första amerikanska storfilm. Benedict Cumberbath har huvudrollen som Alan Turing, mannen som lyckades knäcka Enigmachiffret under Andra världskriget. En biopic alltså men en biopic om en man som – i alla fall på pappret – verkar riktigt fascinerande.
[Bilden är från filmen The Imitation Game]
.
.
”Batchen” verkar vara en tacksam filur att anlita när det vankas biopics för han verkar vara aktuell i ännu en. I The Lost City of Z är han Percy Fawcett, officer, arkeolog och äventyrare som åker till Brasilien för att hitta den gömda och/eller glömda staden Z. Robert Pattinson är också med på ett hörn. Den ena är ett plus, den andra ett minus. Ett tämligen stort minus.
[Bilden är från filmen Hawking]
.
.
Jag vet inte om filmen ens blir av men det är ett rykte så gott som något. Benedict Cumberbatch. Ralph Fiennes och Gary Oldman i en film både skriven och regisserad av samme Oldman. Jag vet inte ett jota om nån eventuell handling och i ärlighetens namn struntar jag i det. Jag skulle se filmen även om dom stod och torrdiskade bredvid varandra i nittio minuter.
[Bilden är från filmen Försoning]
.
.
Jag känner mig som en tvååring som fått några snåla matskedar glass i en djup tallrik och som verkligen inte tycker det är nog. Jag tar skeden i ena handen, tallriken i den andra och slår dessa attiraljer taktfast på bordet samtidigt som jag skriker mmmmmmeeeeeeeeer, jag vill ha meeeeeeeeeeer. För jag vill ju det. Jag vill ha mer Sherlock, fler avsnitt, jag vill ha en långfilm eller två. Jag vill att nån ger Benedict Cumberbatch så mycket veckopeng som han begär för att fortsätta spela Sherlock. Kanske bara Sherlock. Kanske resten av livet. För om TV-serien Sherlock blev den nya Hem till gården skulle jag inte gnälla. Jag är inte den som är den.
[Bilden är från Sherlock. Såklart. Och nej, jag kommer inte se Hobbit 2 trots att han är draken. Jag ser hellre om War Horse.]
Och här kommer en bonus. Han är ju bara så jävla SÖT!