Topp-10: MUSIKALER

I avsnitt 31 av podcasten Snacka om film pratade jag, Steffo och Johan om musikaler, våra favoriter, tips och anti-tips. Vi fick sen en förfrågan från Cecilia om vi kunde lista våra tio musikalfavoriter och det kunde vi såklart. Och ville!

poddens facebooksida kan du se den Ultimata Musikallistan från oss tre (när våra listor räknats ihop till en) och på våra bloggar kan du idag se underlagen för denna lista, dvs våra tre olika listor.

Här är mina tio tips på kanonmusikaler – som dessutom är mina favvisar!

.

.

10. Sound of music
(1965 – Regi: Robert Wise)

Sound of music är inte bara en musikal, den är en boats också. Baserad på den självbiografiska romanen av Maria von Trapp, i filmen spelad av Julie Andrews. Maken till positiv människa har filmhistorien kanske aldrig skådat!

.

.

.

9. The last five years
(2014 – Regi: Richard LaGravenese) 

Den här musikalen är vad jag vet ingen boats men skulle mycket väl kunna vara en. Den handlar om en ung tjej och en ung kille och deras förhållande och filmen tar sig från relationens början till slut genom killens ögon (och sånger) och från slutet till början genom tjejens. Mycket klurigt ihopfixat och många bra sångnummer. Anna Kendrick är en klippa!

.

.

.

8. Alla säger I love you
(Everyone says I love you – 1996 – Regi: Woody Allen)

Sedvanligt Woody Allen-pratigt mys men denna gång med maffiga musikalnummer.

.

.

.

7. Little shop of horrors
(1986 – Regi:  Frank Oz)

Grymt underhållande film men svängiga låtar och fantastiska sångprestationer. Att den köttätande växten är makalöst bra gjord är mest en bonus!

.

.

.

6. Hedwig and the angry inch
(2001 – Regi: John Cameron Mitchell)
Musikalen om den tyska pojken som växer upp, känner att han egentligen är en tjej, flyttar till USA, förändrar sin kropp och försöker få ordning på sin själ. Bra musik och ett ENASTÅENDE rollprestation av John Cameron Mitchell som både skrivit, regisserat och sjunger allt själv  filmen.

.

.

.

5. Mamma Mia!
(2008 – Regi: Phyllida Lloyd)

Behöver den här filmen nån presentation? Inte, va? En massa ABBA-sånger som vävts ihop till ett romantiskt drama på en grekisk ö och en massa stora skådespelare som sjunger hellre än bra. Charmigt så man smäller av!

.

.

.

4. Les Misérables
(2012 – Regi: Tom Hooper)

Misär är det, nåt så inihelvete misär, men kombinationen av storyn, musiken och enastående skådespelare (och sångare) gör att jag inte kan värja mig. Filmen gnager sig in i märg och ben och till slut sitter jag där, tom, ledsen och lycklig samtidigt.

.

.

.

3. Moulin Rouge
(2001 – Regi: Baz Luhrmann)

FÄRGERNA! MUSIKEN! KÄRLEKEN! FRANSOSER! ELEFANTER! DVÄRGAR! FILMMAGI! NICOLE! OCH EWAN-MED-TÄNDERNA!

.

.

.

2. 9 man och en flicka
(Take me out to the ball game – 1949 – Regi: Busby Berkeley)

Det här filmen har ALLT! Glada män i randiga kostymer som steppar och sjunger, baseball, en ung dam i centrum, sköna låtar, det swingas och flingas och har sig och jag är såååå glad när jag tittar och sååååå glad efteråt. Mysigt som tusan är vad det är!

.

.

.

1. Grease
(1978 – Regi: Randal Kleiser)

Finns det en musikal som innehåller lika många hits? Finns det en musikal som man sjunger med lika mycket i, som är coolare och som får en att vilja köpa en DeLorean och resa tillbaka till 50-talet? Det här känns som den ultimata musikalen tycker jag. Svårslagen. Och Olivia Newton-John och John Travolta är ikoner!

.

Bubblare: Jag valde att bara ta med spelfilmer på listan så Lejonkungen får bli bubblare plus Evita och Purple Rain.

Mer listor? Fler listor? Steffos hittar du här och Johans lista är här.

 

THE LAST FIVE YEARS

När musikalmannen Filmitch tjongar upp en musikal på sin Årsbästalista från 2014 kan jag inte göra annat än att anta att den är bra. Jag läser inte så mycket mer om den, minns bara att jag läst om den på musikalveckan, men i ärlighetens namn minns jag nog bara att den fick 8/10 –  eller om det var 9/10 – i betyg. Jag hittar den på Itunes och snart är jag 39 kronor fattigare och en lördagsfilm rikare.

Anna Kendrick spelar Cathy, en tjej som kämpar för sin dröm att bli skådespelare och Jeremy Jordan spelar Jamie, den unge mannen som i sin tur drömmer om att bli författare. Dom träffas, blir blixtförälskade och filmen handlar om deras fem år långa förhållande.

Det speciella är att filmen börjar med att Cathy sjunger med tårarna rinnande nedför kinderna. Jag förstår att det är slut. Jamie är borta, ute ur hennes liv. Sen följer första sången som Jamie sjunger. Första förälskelsens superglada trudilutt. Och så fortsätter det. Ett spännande grepp i filmen faktiskt, det här med att Cathy börjar från slutet och slutar med början och Jamie gör tvärtom. Vi får liksom se deras liv med olika glasögon – samtidigt.

Dom är både väldigt väldigt duktiga tycker jag, jättefina röster och dom både sjunger och agerar med stor inlevelse. Det pratas nästan ingenting i filmen så det blir viktigt för filmen att rösterna verkligen funkar. Och Anna Kendrick är ju en QUEEN i denna typ av roller! Så SATANS bra hon är!

Jag hade trevliga 90 minuter med bra musik, en del av låtarna riktigt catchy precis som det ”ska” vara i en bra musikal. Kanske hade det behövts lite mer brutal sorg (eller liknande) för att filmen skulle fastna i magen hos mig men samtidigt, ibland är det skönt när det bara flyter på och är lite lagom ledsamt bara. Sevärd och trallvänligt och mysigt och bra, så skulle jag sammanfatta filmen.

Tack Filmitch för tipset!

24 timmar senare.

”And the clock said:
”Na na na na, na na na
Oh Schmuel, you’ll get to be happy!
Na na na na, na na na
I give you unlimited time!
Na na na na, na na na
So Schmuel, go sew and be happy!”
But Schmuel said
”No, no, it’s not my lot
I’ve gotta make do witht he time I’ve got”

Jag kan inte sluta sjunga på The Schmuel Song och nu har jag sett filmen två gånger till. En trea? Baaah!? Så fel.