Det knepigaste någonsin hände. Jag vaknade en morgon och nynnade på balladen ”The lady in red” med Chris de Burgh och jag kunde inte släppa den!
Jag började tänka på låten och att den var med i en film från förr, filmen jag trodde hette just The lady in red. Men det finns bara en film som heter The lady in red och den kom redan 1979, sju år innan låten hamnade på de Burghs platta Into the light.
Letandet efter filmen The lady in red fortsatte, jag VISSTE ju att jag sett den – på bio dessutom! Gene Wilder var ju med och hon-den-mörkhåriga-med-röda-klänningen. Jag försökte hitta den på alla ställen som fanns men inte ens när jag till slut bara sökte på RED på Itunes dök den upp. Det gick en dag och jag fortsatte sjunga. ”I’ve never seen you looking so lovely as you did tonight, I’ve never seen you shine so bright, I’ve never seen so many men ask you if you wanted to dance. They’re looking for a little romance, given half a chance”. MENVAFAN! JAG MÅSTE HITTA FILMJÄVELN!
24 timmar efter den första sökningen på Itunes gör jag om samma procedur. Skriver RED i sökrutan och går igenom filmerna som dyker upp. Och där – DÄR ÄR DEN! The WOMAN in red! Gene Wilder, Kelly Le Brock, i den röda klänningen! Hur TUSAN kunde den INTE dyka upp kvällen innan? Och vad toppenbra att jag hade en ledig förmiddag dagen efter, det var bara att hyra filmen och få den ut ur systemet.
Gene Wilder spelar Teddy Pierce, en lyckligt gift tvåbarnspappa med bra jobb och sköna killpolare. Han lever ett såntdär liv som tex Roland i Torsk på Tallinn skulle betala tio årslöner för att få uppleva om så bara en kvart av. Ett liv som är så fint och behagligt att den som lever det till slut blir hemmablind. Ett sånt liv. Teddys polare är alla i samma sits, har en bra fru och stabilt liv men speciellt en av dom kan inte hålla snorren i byxan utan avverkar den ena kärleksaffären efter den andra i tron om att frun varken förstår något ELLER att hon aldrig någonsin skulle kunna göra något liknande mot honom. Nejjuuuuuuuustja.
Teddy har aldrig tänkt tanken på att vara otrogen mot frun, inte förrän han ser en långbent brunett i röd klänning i parkeringshuset gå över en ventilationstrumma. Hennes klänning flyger upp och hon står kvar där ett tag och jazzar loss i – vad hon tror – ensamhet. Men denna syn väcker något slumrande inom Teddy och han blir som en lobotomerad iller med bara EN sak för ögonen: den där tjejen i rött. Han SKA ha henne, till varje pris!
SÅ nu är filmen sedd. Det känns bra. Det var ingen The lady in red-låt med så långt örat nådde men väl ett otal övertydliga Stevie Wonder-låtar (typ när det körs bil spelas ”Don´t Drive Drunk” fast det är noll procent troligt att det är alkohol inblandat i just den scenen). Självklart får vi höra både ”The Woman in Red” och ”I just called to say I love you”. Det jävliga är bara att Chris de Burghs fina-men-ändå-alltför-lökiga-ballad sitter kvar, som ett jävla tuggummi på hypofysen.
The lady in red is dancing with me, cheek to cheek, There’s nobody here, it’s just you and me, it’s where I want to be
But I hardly know this beauty by my side, I’ll never forget the way you look tonight
.
Det här är alltså andra filmen ut i 2019 års första bloggtema Röd lördag. Ett gäng lördagar framöver kommer det dyka upp – på ett eller annat sätt – röda filmer här på bloggen och här kommer du kunna läsa vilka filmer jag skriver om.