För att göra en tydlig men rätt taskig jämförelse: att ge regissören McG sextiofem miljoner dollars för att göra This means war är som att ge hela Sveriges statsbudget till gänget i En annan del av Köping och sen på riktigt tro att dom skulle få ihop finanserna och samtidigt lösa vård/skola/omsorgs-problematiken till alla invånarnas bästa.
Lauren (Reese Witherspoon):
”FDR (Chris Pine) has these tiny, like, girl hands. Like little T-Rex hands.”
Trish (Chelsea Handler):
”Eeww gross, that means he’s got a Mike and Ike for a penis.”
Ha. Ha. Ha. Eller vadå? Ska jag skratta? Är filmen en komedi? Är den en actionfilm? Ska jag på riktigt orka bry mig om detta triangeldrama så länge det finns krig i världen, barn svälter och det är nåt fel på aggregatet i mitt kylskåp som gör att det rinner vatten längs innerväggarna.
This means war är en uppklädd östermalmsdam som iklädd Prada och päls beger sig till en bjudning men glömt tvätta muttan och luktar därefter.
This means war är en som nyrik stekare som när han ska flasha sedelbunten på Spy Bar känner stanken av ister och märker att han använt extrasaltat Bregott i skallen istället för Björn Axéns hårvax.
This means war är som ett examensarbete på en filminriktad gymnasieskola men som hade behövt handpåläggning av Guy Ritchie, Michael Bay eller varför inte Tarantino himself för att den ens skulle få kopieras i mer än ett behjärtansvärt exemplar.
Svinlarvigt, urdåligt och varken Reese Witherspoon eller Tom Hardy kan rädda den här kalkonen från totalt hångarv. Detta kan vara det sämsta jag sett på mycket länge och då är jag ändå inne i ett lågbetygsskov.
