Etikett: Titus Welliver

Publicerat

Fredagsfemman #273

5. Trailern till Babybossen

Det är nåt med trailern till Babybossen som lockar mig. Jag skrattar åt den. Högt. Kanske till och med lite FÖR högt. Undrar verkligen om filmen håller hela vägen? (Här kan du se den. Trailern alltså.)

.

.

.

4. Filmaffischtips?

Är det nån som har något bra tips på var man kan köpa filmaffischer i storleken 50 X 70? Dom ska användas som ”bruksaffischer” och kommer ha begränsad livstid, därför gör det inget om dom är billiga. Alla tips mottages tacksamt.

.

.

.

3. Baby Groot

Självklart kommer lilla Baby Groot stjäla showen i Guardians of the Galaxy Vol 2. Små hittipåfigurer gör ofta det. Och själv ska jag se filmen två lördagar på raken, DET ser jag fram emot!

.

.

.


2. 85-95-podden

Här kommer ett rykande podcasttips till alla som är förtjusta i actionfilmer gjorda mellan 1985 och 1995. Jocke och Tage tar sig an en film per avsnitt och på den mest charmiga finlandssvenska får dom mig verkligen att förstå VARFÖR denna period i filmhistorien ligger mig och många andra så varmt om hjärtat. Dom luskar även reda på bakgrundsinformation om filmerna som får nördar som jag att gliiiida ner i split. Och missa för tusan hakar inte avsnittet som handlar om Cobra, när dom är på plats på en biograf i Helsingfors som på Stallones 70-årsdag hyllar honom genom att visa just –  Cobra!

.

.

.

1. Titus Welliver

Han är fin, Titus. Han är tuff också. Och lojal. Och en engagerad pappa. Åtminstone är han det när han spelar polis i TV-serien Bosch vars tredje säsong just nu visas på HBO Nordic. Har du minsta intresse av polisserier måste du ge denna en chans. Ja. Du. Måste. Det finns inte många måsten här i livet annars. Andas. Bajsa. Dricka vatten. Sova. Och titta på Bosch.

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #184

5. Jahopp. True Detective 2 är slut.

Det får räcka med ett torrt konstaterande angående detta, jag har inget mer att säga. Jag har lika svårt att känna mig nöjd som att känna mig besviken, det är trots allt bara en TV-serie, inget livsavgörande. Och Nic Pizzolatto lär nog inte behöva svälta framöver.

.

.

.

4.  Amy Schumer

På onsdag har filmen Trainwreck premiär. Manuset är skrivet av Amy Schumer och hon spelar huvudrollen själv. Om jag säger såhär (utan att spoila min egen recension för mycket, den som finns att läsa här på tisdag): planera in ett biobesök nästa vecka om du känner för att skratta en stund!

.

.

.

3. Mammon

På söndag kväll ger jag den nya norska thrillerserien Mammon en chans. SVT1 klockan 21.00.

.

.

.

.

2. Bosch

TV-serien Bosch är verkligen allt som True Detective borde ha varit. Väldigt lika i uttryck, introt känns som det är gjort av samma ”introbyrå”, det är många härliga vyer över motorvägsmyller i Los Angeles-området (och är det nån som får för sig att muttra att Bosch härmas, nix pix, så är det inte, den här serien kom nämligen först) och den handlar om en man som är en true detective i ordets bästa bemärkelse – Harry Bosch (Titus Welliver) – som får några skelettdelar på halsen som visar sig tillhöra en 13-årig pojke. Det här är ett JÄTTETIPS till alla som gillar den här typen av polis/mordutredningsserier och som uppskattar rollfigurer som man känner sympati för, som man bryr sig om. Vill du läsa mer om Bosch, hoppa in till Flmr ögonaböj!

.

.

.

1. Filmspanaträff – och nån som heter Fiffi väljer film!

Tänk om det hade varit min tur att välja film i december. Tänk vad kul det hade varit att få hela filmspanargänget att se Creed. Men så blev det inte, augusti blev min månad och imorgon ska vi se The Man from U.N.C.L.E. Det ska bli intressant – det med.

.

.

 

Publicerat

ARGO

Det händer väldigt sällan att jag väljer att se en ”gammal” men ändå ny film på bio. ”Gammal” ur mitt perspektiv är en film som gått på bio mer än två veckor. Redan här är det nån som trycker en IDIOT-stämpel svinhårt rätt i min panna men har jag av nån anledning missat filmen dom första fjorton dagarna brukar jag vänta in den på DVD, sån är jag.

Med denna information i bakhuvudet kanske min upplevelse under gårdagen känns än mer underlig. Jag vaknade nämligen med en instinktiv känsla av att DETTA ÄR MIN ARGO-ONSDAG. Jag MÅSTE se ARGO idag. Jag var som en liten unge i mataffären som fått syn på en gigantisk polkagrisklubba och slängde sig på det kalla klinkergolvet och skrek JAGVILLJAGVILLJAGVIIIIIIILL! Nu är denna likhet ganska överdriven eftersom jag faktiskt är vuxen och bestämmer själv över min egen tid, mina pengar och mina tandtroll, att jag dessutom var ledig, är klar med alla julklappsinköp och inte hade några andra tråk-måsten att uträtta under dagen gjorde att min önskan snabbt blev en lag. Självklart skulle det bli en Argo-onsdag! Hello Ben Affleck-skäggot, here I come!

En av mina favoritgenres är konspirationsthrillers och gärna från 70-talet. Färgerna, stämningen, kläderna, välskrivna manus som handlar om verkliga viktiga gärna politiska ämnen, skådespelare som oftast agerar på toppen av sin förmåga och tajt regi – jag kan liksom inte värja mig. Därför blir jag inte ett dugg förvånad när jag märker hur jag sänker garden redan efter filmens första tio minutrar trots att Ben Affleck både är regissör och skådespelare. Jag tycker att han är begåvad som regissör, kanske till och med RIKTIGT begåvad, men som skådespelare, hahahaha, neeeeeej. I Argo är han dock utrustad med ett välansat mörkt skägg. Två tummar upp, tänker jag och lyckas faktiskt släppa tanken på Daredevil och Gigli. Ben Affleck ÄR Tony Mendez, CIA-agenten som genom att hitta på en fejkfilm vid namn Argo och förlägga inspelningen av denna till Iran ska försöka få ut sex ambassadanställda ur landet, helst vid liv.

Det finns ingenting att klaga på med Argo. Argo är ett filmiskt mycket bra hantverk, det är spännande, medryckande, perfekt i scenografi och den är smart. Jag njuter varenda sekund. Visst funderar jag på var kvinnorna håller hus, bortsett från själva huvudpersonerna (några i ambassadpersonalen) så lyser damerna med sin frånvaro men det är något som verkar vara mer regel än undantag i denna typ av film. Till filmens försvar, den ÄR baserad på en verklig händelse och var det inga kvinnor inblandade så var det inte, det är inget manusförfattarna kan belastas för.

Argo-onsdagen visade sig bli en bra onsdag.