Det är 1941, det är mitt under brinnande krig och London bombas för fullt. En småskollärare vid namn Eve Parkins (Phoebe Fox) rymmer med en grupp mer eller mindre föräldralösa barn till ett slott strax utanför staden. Slottet heter Eel Marsh House. Ringer det en klocka? Det är alltså samma hus som Arthur Kipps (Daniel Radcliffe) höll till i 1916 i Woman in black (från 2012) och även i original-TV-filmen med samma namn från 1989.
Jag gillade originalfilmen och jag gillade remaken men det här är verkligen en urvattnad soppa även om receptet kanske är rätt likadant i alla tre filmerna. Framförallt, här kommer ett rejält tips om du tänkt se filmen: se den på natten, ingen annan tid på dygnet. Jag hyrde den en sen eftermiddag men fick pausa filmen för jag såg ingenting. Den är otroligt mörkt filmad, ibland kolsvart, sådär så jag nästan trodde att filmen ”hoppat ur” och visst, det är stämningsfullt med skräckfilmer som inte utspelar sig i rent dagsljus meeeen kom igeeeeen, det här är gränsfall till löjligt.
Det finns ett par scener som är snygga, som känns genomarbetade och okej men det gör inte att filmen kan få godkänt. Det är väldigt lite i filmen som är bra faktiskt. Den lille pojken Edward kommer jag minnas bäst. Hans uppsyn, hans ensamhet, den nådde fram till mig. Bra gjort!
Dagens film finns att hyra på Itunes om du blir nyfiken (39 spänn. Inte värt pengarna om du frågar mig).
Idag skriver Johan och Sofia om några helt andra filmer.