Ibland är det lätt att glömma att 80-talet är ganska länge sedan. Många år har gått, mycket har hänt och väldigt mycket har förändrats på dessa trettio år. Synen på män i kvinnokläder till exempel.
Dustin Hoffman tog på sig peruk, klänning och ett tjockt lager smink för att förvandla sig från Michael Dorsey till Dorothy Michaels för att få ett jobb han så gärna ville ha. 1982 var det kanske lite kittlande. En man utklädd till kvinna, det var något alldeles extra det på den tiden.
Om man går tillbaka till dragshowvärlden i Sverige så startade After Dark sin första egna klubb ”After Dark” i Stockholm 1976 och 1980 gjorde dom sin första show på Hamburger Börs. Den gemene uppfattningen var att ”Christer Lindarw är snyggare som kvinna än dom flesta kvinnor är” och det är kanske inte nåt man kan säga om Dustin Hoffman. Dorothy Michaels har inte riktigt en lindarwsk Drottning Silvia-aura runt sig om man säger så, hon ser mer ut som någon som jobbar på Försäkringskassan och heter Solbritt. Men det känns som att det var nånstans i slutet av 70-talet/början på 80-talet som drag hamnade i hetluften på riktigt.
Att göra en remake på Tootsie skulle funka ungefär 0%, den har helt enkelt inget ”wow-värde” i nutid, i alla fall inte i mina ögon. Svensk Filmindustri tänkte annorlunda och gjorde en variant på man i kvinnokläder-arbetsplatsdrama med Cockpit, föga lyckat om nån frågar mig. Gillar man denna subgenre är mitt tips att se om Tootsie istället. Den är inte så pjåkig även om den luktar lite svagt av malmedel och Jovan Musk Oil.
Det här är en av filmerna i temat Back to the 80´s. Klockan 18 kommer det ännu en recension av en film från 1982, då blir det en skräckis.