Etikett: Transformers Age of extinction

Publicerat

Fredagsfemman #163 – PÅ ÅTERSEENDE

5. Pineapple Express

Jag gav Seth Rogen och James Francos film This is the end 5/5. Jag älskade den. Jag gav Seth Rogens och James Francos film Pineapple Express 1/5. Jag avskydde den. Det är sällan jag ser om filmer jag gett en etta, det känns liksom onödigt på nåt vis. Finns ju bättre saker att göra med sin fritid än att tortera sig själv. MEN, det finns ju också en chans att jag haft fel. Att jag sågade Pineapple Express av fel anledningar. Att jag faktiskt tycker det ÄR kul med boffande lowlife-snubbar som är så höga att dom hö-hö-garvar åt vad skit som helst. Sig själva till exempel. Jag gav Pineapple Express bloggens lägsta riktiga betyg 2010 men såhär är det: jag var för snäll. Det här är bland det sämsta skit filmvärlden skådat. Den borde inte betygssatts alls. Och den borde definitivt inte ha setts en gång till.

.

.

.

4. Ett hus av sand och dimma

När man ser en film man upplever är en pärla och sen ser om den kan det kännas på två sätt. Antingen förstår man inte alls vad man såg i filmen sist, nyhetens behag är borta och känslan av filmen blir som ”vilken som helst” eller så är en pärla en pärla en pärla. Ett hus av sand och dimma var en pärla när jag såg den 2009 och det är en pärla nu. Ben Kingsley och Jennifer Connelly är fenomenala tillsammans. Den fyra jag gav filmen då är en given fyra även nu.

.

.

.

3. Transformers – Age of extinction

Jag ÄLSKADE den här filmen när jag såg den på bio. Jag var helt bubblig i magen när den var slut och det berodde inte på att jag ätit blomkålsgratäng. Trans4mers är en perfekt biofilm, svulstig tokaction, svinball, en härlig tömma-skallen-film helt enkelt. Att se den hemma är inte riktigt samma sak men….nästan. Ja faktiskt. Nästan. Av respekt för mina grannars nattsömn drog jag inte på riktigt så hög volym som jag hade velat men jag kan inte skylla den lilla betygssänkningen på det. Den här filmen ÄR en biofilm och den 4:a jag gav den sänker jag lite. Liiiite. 3,5/5 nu.

.

.

.

2. Horton

Det finns en handfull filmer jag har i bakfickan när hjärnan känns som en tryckkokare och att det när som helst kommer att spruta exploderad potatis ut genom öronen. Horton är en av dessa. Oftast räcker det med att jag ser en kvart-tjugo minuter för att bli alldeles lugn i själen, filmen är så freaking störd att allt jag går omkring och tänker på på dagarna liksom hamnar nån annanstans. Kvar blir funderingarna om alternativa planeter, hela världar som ryms i blommor, trattar, alltså jag tänker på randiga trattar av nån anledning. Den fyra jag gav Horton 2010 är orättvis. Det här är en klockren femma!

.

.

.

 

1. Contagion

Jag har varit sugen på att se om Contagion i ett par veckor, så sugen att det nästan blev fysiskt. Så sugen att jag hyrde den för 39 spänn på Itunes när jag inte hittade den på varken Netflix eller Viaplay och det kändes som ett KAP. Jag hade nån fix idé om att jag missförstått den, att den medeltrea jag gav den i betyg 2011 var snål och felaktig. Det var härligt att se om filmen och nästan ännu härligare att se att jag hade fel. Jag var nämligen inte snål 2011, jag hade helt rätt. Contagion är en trea, varken mer eller mindre. En kliniskt berättad historia utan tillstymmelse till känslor. Återseenden kan vara såna med. Egala.

.

.

 

Publicerat

TRANSFORMERS – AGE OF EXTINCTION

SHIT POMMES FRITES!

Jag vet att jag precis i detta nu riskerar att förlora all trovärdighet jag lyckats skrapa ihop genom åren men det struntar jag i. Jag måste helt enkelt strunta i det.

Det är inte så jävla ofta jag sitter i biosalongen och nyper mig själv i armen, öppet häpnar över det som sker på duken framför mig och förundras över hur tusan regissören gjort för att få till allt det balla. Michael Bay har återigen lyckats ta ett bautasteg framåt vad gäller CGI-effekter på film, ja, b-a-u-t-a!

För vad man än tycker om Michael Bay som regissör och hans fascination för smala flickben i minimala jeansshorts, lens flares (klicka här för att se ett exempel på detta om du mot förmodan inte vet vad det är, det är det blåa horisontella skenet), svarta dyra bilar med tonade rutor som åker fort efter varandra i perfekt formation, en ”humor” som är allt annat än rolig och att filma det mesta som ska se verkligt ut ur grodperspektiv och med förstärkta färger så tror jag inte snubben kan uttala orden ”det går inte”. Det känns som en bra egenskap om man ska pyssla med blockbusters.

Jag tror Michael Bay är världens bästa chef för brutalkreativa CGI-människor, jag tror han låter dessa gå loss så det ryker ur öronen, jag tror han säger ja till allt och jag kan tänka mig att övertidskontot för effektgänget uppgår till ett medelstort lands samlade BNP. Därför är det extra härligt att få säga att DET LYCKADES! Denna fjärde film i Transformers-franchisen är bara snäppet sämre än den första filmen, den som kom 2007 (och som jag bara ääälskar) och jag är en nanometer, en nysning, en avklippt nagel från att drämma till med det allra högsta betyget just nu.

Om jag ska jämföra Transformers – Age of extinction med två andra filmer i samma typ av genre så är den mycket bättre än både Godzilla och Pacific Rim och ändå har jag gett alla dessa filmer samma betyg. Dagens film har nämligen mänskliga karaktärer som jag – tro´t eller ej – faktiskt bryr mig om (efter ett tag) och detta trots att det är Mark ”jag-har-samma-döda-blick-alldeles-oavsett-vilka-känslor-jag-ska-visa” Wahlberg som har huvudrollen. Dottern Tessa (Nicola Peltz) har inte fått rollen på grund av acting skills men jag köper även henne efter en stund.

Annars är birollerna riktigt bra tillsatta, Jack Reynor som ”rally-kalle-pojkvän” , Kelsey Grammer som vitskäggig CIA-badass-chef och Stanley Tucci som kaxig företagsledare och visionär fast utan skägg och med väldigt snygga glasögon.

Det är klart att alla mänskliga karaktärer spelar andra fiol i en film som denna, det är Autobots man vill se, det är Optimus Primes lugna trygga röst man vill höra, det är ljudet av stål och explosioner, det är söndertrasade städer, Dinobots, Decepticons-elakingar, rymdfarkoster, balla bilar, små finurliga uppfinningar, Bumblebees snälla ögon. Man får se allt det där och man får se MER DÄRTILL. Man får se så mycket MER DÄRTILL att jag klappade händerna när filmen var slut och trummade på ratten hela vägen hem och var lite svettig under armarna och funderade på hur man kan bygga en sån jävulskt stor magnet och HUR FAAAAAAAN HAR HAN GJORT ALLTIHOP, hur fick han till det Michael Bay? Ett extra plus är att en del av handlingen är förlagd till Hong Kong. Det blev sjukt snygga scener och skönt att se något annat än stora amerikanska städer som ”bombas” sönder, det har liksom gjorts förr.

Som slutkläm måste jag tillägga att jag såg filmen i 2D vilket var otroligt behagligt, att Mark Wahlbergs karaktär heter Cade Yeager måste (väl?) vara en homage till Pacific Rim, att jag förstår att filmen går galet bra på biograferna i USA och att jag hoppas att svenska skeptiker ska dra ut pinnen ur röven och gå till biografen och låta sig underhållas. Att betygen kommer vara låga hos ”dom som vet” känns som en självklarhet. Frågan är om betygen är låga för att filmen faktiskt är dålig eller för att det finns recensenter som inte vill förlora sin cred? Själv struntar jag i vilket – I totally love this shit!

Nu när jag skrivit klart min text har jag kollat vad tidningarna tycker, här är några länkar: Svenska Dagbladet (”Ett ändlöst utmattande skrotskrammel”, betyg 2/6), Göteborgsposten (överkryssat betyg) och Borås Tidning ( ett + av fem). Andra filmspanare som sett filmen är Har du inte sett den (pod), Rörliga bilder och tryckta ord och Filmparadiset.

Här är mina tankar om Transformers (och Transformers 2) och här är recensionen av Transformers 3 – Dark of the moon.

Publicerat

Fredagsfemman #127

5. Svett och etikett

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att INTE charmas av Kalle Zackari Wahlströms uppenbarelse i SVT-serien Svett och etikett. Jag har sett alla avsnitten i ett svep nu (med grym abstinens till följd) och jag kan lugnt säga att jag skulle vilja tycka att det var lika kul att träna som Kalle tycker, hans energi smittar genom rutan. Klicka här för att komma till dom åtta programmen. Fyra timmar har aldrig gått fortare.

.

.

.

4. Optimus Prime is back in town

Om/när jag ska göra nånting som jag inte tror mig klara av brukar jag mentalt förbereda mig genom att låtsas ikläda mig Iron Man-munderingen. Klick-klick, klick-klick låter det, sen kommer ingen åt mig. Men när det är riktigt illa, när man ska göra rent överjävliga saker som att ta sprutor i ögat och sånt, då tänker jag att jag är Optimus Prime. Då är jag svinstor, stenhård och odödlig – och samtidigt schysst samt hopvikbar. Imorgon kl 15 kommer min recension av Transformers – Age of extiction upp här på bloggen. Klick-klick.

.

.

.

3. Kung Erik

Idag har Hemma premiär. Idag sätter Erik Lundqvist ner foten i svensk filmhistoria för alla vi som sett filmen kommer för alltid minnas honom och hans gestaltning av den unge Tom Knutsson. Här kan du läsa min recension av filmen och här kan du boka din biobiljett.

.

.

.

2. Två matcher kvar sedan…..mörker.

När jag var liten satt jag som ett tänt ljus i soffan när det var Fem myror är fler än fyra elefanter på TV. Jag älskade Magnus, Brasse och Eva, hela programmet var alldeles underbart. Men så kom den där elefanten, den där jävla elefanten som sa samma sak i vartenda program. ”Nu är det sluuuuuuuut! och sen tutade hen med snabeln och flög iväg och där satt jag alldeles tom och ensam, en hel vecka till nästa program och den där halvtimmen hade återigen bara flugit förbi. Så känns det nu. Nu sitter den där förbannade rosa elefanten på min axel och bara väntar på att få stoppa in snabeln i örat och nu är det sluuuut-tuta på söndag kväll. Då är VM är över, mörkret sänker sig ner, tomheten kommer som ett brev på posten. Det är fyra år till nästa gång. FYRA ÅR!!!

.

.

.

1. Filmspanarsommarträff

Imorgon är det filmspanarträff, det blev inget uppehåll i juli, vi kör på med gemensam film och middag precis som vanligt. Har du en egen filmblogg och är nyfiken på vad Filmspanarna är för nåt, mejla mig eller klicka här för att läsa mer. Vi som inte är semesterfirare ses imorgon för kostymdrama och källarmiddag.

.

.