Etikett: Twilight

Publicerat

Nytt fredagstema: TWILIGHT

Jag såg första Twilight-filmen i november 2009. Jag tyckte inte om den.

Men på grund av att jag vill vara en god mor och att jag tycker det är mysigt att se film tillsammans med mina barn ibland, film som dom får välja, så har jag nu sett även dom övriga fyra delarna i filmserien.

Med start idag och fyra fredagskvällar framöver kommer det alltså bli Twilight-texter här på bloggen, texter som jag redan nu kan varna för innehåller grova spoilers. Jag brukar försöka hålla mig borta från sånt men i dessa filmers fall kunde jag inte skriva utan att trilla dit.

Jag börjar med en repris på min korta och tämligen intetsägande Twilight-text från 2009 för att liksom sätta standarden, om inte för texterna som komma skall så väl för mina åsikter.

 

TWILIGHT (2008, regi Catherine Hardwicke)

Jag önskar att jag hade läste Stephanie Meyers bok Twilight (på svenska heter den Om jag kunde drömma) innan jag såg filmen men nu gjorde jag inte det och ja, så gick det åt pipsvängen också.

Trailern är gullig, nästan på gränsen till bra, men jag vet inte hur många gånger jag blivit lurad på det viset och varje gång blir jag lika besviken.

Den här gången är kanske inte besvikelse det första ord som dyker upp, jag blir mer…rosenrasande. För nåt så urbota dumt, nåt så infantilt och hjärndött har jag sällan skådat.

Robert Pattinson spelar vampyren Edward och Kristen Stewart är Bella, tjejen som genom hela filmen går omkring med halvöppen mun och ser så dum ut att klockorna stannar. Hon kärar hur som helst ner sig i vampyren och ja, det fattar ju vilken tänkande människa som helst att det förhållandet är dömt att misslyckas. Eller?

Jag är inte målgrupp för varken boken eller filmen. Jag känner mig helt enkelt för gammal för det här. Jag har gått på mina nitar, ungdomens rosa kärleksmoln, naiva förälskelser och ”vi klarar aaaaallt bara vi är tillsaaaammaaaaans”-floskler har jag lämnat bakom mig. Hade jag INTE haft allt detta i en Kånken på ryggen kanske filmen funkat bättre. Jag förstår nämligen att filmen funkar på 12-åringar, men på mig? ICKE, sa Nicke.

Nästa fredag ger jag mig på film nummer två.

Publicerat

Fredagsfemman #123

5. Edward hjärta Bella

Fem fredagskvällar med start ikväll kommer jag skriva om en mycket välkänd filmfranschise. Det kommer spoilas en del och kanske sväras litegrann och jag är medveten om att jag inte är målgrupp för varken böckerna eller filmerna men ändå, nu är det ingen återvändo, nu blir det några sommarveckor med twilightinspirerat fredagsmys här på bloggen. Huga!

.

.

.

4. Sommarskräckisar

Oculus har precis haft premiär. 2 juli kommer Deliver us from evil och 29 augusti intar Medicinen biograferna . Sommarskräckisar kan man aldrig få för mycket av. (Obs. Ironi vad gäller den sista)

.

.

.

3. Kentfesten

Kents nya skiva Tigerdrottningen är i mina öron den bästa dom hittills gjort och då gillar jag ändå alla deras tidigare. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag kommer se dom live på söndag (fjärde, kanske?) men det känns magiskt att få höra alla dessa nya låtar live. Kentfest. Nu hoppas jag på en finfin sommarkväll utan regn och att alla sjunger med i Svart snö. ”När det känns som du har väntat sedan du var barn på att någonting ska hända, på närkontakt av nått slag. När det känns som om du gjort allt, sagt allt men inte får några svar när det känns som om ditt bästa inte är tillräckligt bra, när fördämningarna brister och du håller tillbaka en stor flod , när verkligheten skakar och det flyter svart snö i ditt blod. Dom säger allt kommer bli bättre för tiden läker alla sår, det är politisk propaganda från järnridån. Känner ni som jag sträck upp era hääääändeeeeer (det är fler än du och jaaag) som förlorat nått vi älskar i elden (fler än du och jaaag) som dansar för oss själva i mörkret (som om det inte fanns någon morgondag) jag vill inte vara ensam, men vem vill vara ensam?” Så JÄVLA fin låt!

.

.

.

2. Nu är det igång  – FOTBOLLS-VM!

Äntligen äntligen äntligen! Igår kväll började det, fyra års väntan är över. Hej Brasilien! Hej otaliga mysiga timmar framför TV:n! Hej fantastisk fotboll och hejhej alla nya fotbollsspelare från alla möjliga länder som jag nu kommer lära mig namnet på.

.

.

.

1. One Direction – one way or another

Så är det då kvällen med stort 1 och stort D. I månader har den där biljetten legat och bränt hål i botten på min byrålåda. Dottern har försökt få mig att förstå att ”det finns faktiskt riktiga fans som inte fått biljetter och så har DU en! Var en god medmänniska mamma, sälj den!” Men nä, här säljs ingenting. Jag köpte biljetten för att jag ville gå, för att jag med egna ögon ville om filmen This is us visade en någorlunda korrekt bild av konserthysterin kring bandet. Så ikväll är jag i Friends Arena. Redo. Pepp. Antagligen kommer jag köpa en T-shirt som antagligen är för liten. Ikväll är jag helt enkelt en directioner som alla andra, ikväll är Niall, Zayn, Louis, Harry och Liam mina boys och nu skrämde jag skiten ur mig själv rätt rejält för jag kunde namnen på dom utan att googla. Ikväll ska jag sjunga med fast jag inte kan texterna och dottern har ståplats så hon behöver inte ens se mig. Sannolikt en vinst för alla inblandade.

Publicerat

TWILIGHT

Jag önskar att jag hade läste Stephanie Meyers bok Twilight (på svenska heter den Om jag kunde drömma) innan jag såg filmen men nu gjorde jag inte det och ja, så gick det åt pipsvängen också.

Trailern är gullig, nästan på gränsen till bra, men jag vet inte hur många gånger jag blivit lurad på det viset och varje gång blir jag lika besviken.

Den här gången är kanske inte besvikelse det första ord som dyker upp, jag blir mer…rosenrasande. För nåt så urbota dumt, nåt så infantilt och hjärndött har jag sällan skådat.

Robert Pattinson spelar vampyren Edward och Kristen Stewart är Bella, tjejen som genom hela filmen går omkring med halvöppen mun och ser så dum ut att klockorna stannar. Hon kärar hur som helst ner sig i vampyren och ja, det fattar ju vilken tänkande människa som helst att det förhållandet är dömt att misslyckas. Eller?

Jag är inte målgrupp för varken boken eller filmen. Jag är för gammal för det här. Jag har gått på mina nitar, ungdomens rosa kärleksmoln, naiva förälskelser och ”vi klarar aaaaallt bara vi är tillsaaaammaaaaans”-floskler har jag lämnat bakom mig och allt det hade jag behövt i en Kånken på ryggen om det här skulle ha funkat det allra minsta.

Jag förstår att filmen funkar på 12-åringar, men på mig? ICKE!