Etikett: twitter

Publicerat

Fredagsfemman #319

5. Behöver du nåt att bita i?

Imorgon lördag kl 00:20 på TV8 visas To the wonder. Om du tittar på filmen och känner för att skriva några rader om handlingen, om känslorna som bubblar upp, om andra tankar, aggressioner, panikångest eller du helt enkelt gillar filmen – mejla hejaterrence@fiffisfilmtajm.se. Här är mina tankar om den. Hua. Fi fan.

.

.

.

4. Kanon-haj-skräckis finns på Netflix nu!

Missa för allt i världen inte 47 meters down som finns att se på Netflix nu. Med lite tur kanske du hinner förtränga den lite innan det är dags för sommar, sol och salta bad? Klicka här för att läsa min recension om du blir nyfiken.

.

.

.

3. realGDT!

Roligaste profilbilden på hela Twitter har Guillermo del Toro! Man vill ju liksom lära sig spanska när man följer honom. Jag fattar ibland ingenting men märker att jag ofta ler när jag läser det han skriver. Som att jag ser honom framför mig i sina förstoringsglas-glasögon och snälla smajl. Måtte det inte dyka upp något negativt skvaller om den karln, inte nåt som dessutom är sant. Han verkar bara så himla snäll och världen behöver fler som honom.

.

.

.

2. Filmfest med Allison Janney och Margot Robbie

Idag har I, Tonya premiär. Det är en riktigt bra film. Den är bra på det sättet att man blir underhållen från första bildrutan till den sista och samtidigt kan man sitta och fundera på vilka delar av historien som är sanna sådär på riktigt. Att Margot Robbie inte är porträttlik Tonya Harding gör ingenting. Om Allison Janney är utseendemässigt lik mamma Harding vet jag inte men hon är så jävla bra att det inte spelar någon roll. En härlig filmupplevelse oavsett om man gillar konståkning eller ej. (Min recension kan du läsa här)

.

.

.

1. Bergmans aura lever vidare vad man än tycker om den

I år är det Bergman-år pga att han skulle ha fyllt 100 år om han levt. Nu gör han inte det, lever alltså, men hans filmiska aura lever helt klart vidare i oss alla vad vi än tycker om honom som filmskapare. På SVTPlay finns en kortfilmsserie som heter Bergman Revisited och den råkade jag klicka igång av en slump men VILKEN BRA SLUMP! Här får vi se några av våra största skådespelare i mycket kreativa kortfilmer som alla andas Bergman och jag måste säga att jag gillade dom alla. Kanske att Ariel, regisserad av Linus Thunström med Bahar Pars och Jonas Karlsson i huvudrollerna var min favorit men som sagt, alla är verkligen sevärda. Så har du en stund över, klicka här. Och var inte rädd. Bergman är inte ”min kille” men kortfilmerna går jättebra att se ändå. Och är han en snubbe i din bok – SLUTA DREGGLA OCH ENJOY! OBSOBSOBS! Filmerna kan endast ses till 23:59 ikväll! Sen kommer filmerna bege sig ut på turné för att sedan återkomma på SVTPlay i höst!

Publicerat

Fredagsfemman # 103

5. Sweeney Jöback, Peter Todd

Det här med filmer som blir musikaler och musikaler som blir film kan vara tricky. Sweeney Todd började som musikal, hade premiär på Broadway redan 1979 och blev sedan film med Johnny Depp och Helena Bonham Carter framför kameran och Tim Burton (nähä??) bakom. Filmen var inte helgjuten då jag var (och är) ganska trött på den där trion (min recension hittas här) men nu har jag varit på Stockholms Stadsteater och sett Peter Jöback i rollen som Johnn….f´låt Sweeney och Vanna Rosenberg som Fru Lovett och det var inte en helgjuten upplevelse det heller. Men det är alltid härligt att se teateruppsättningar live på scen. Även en 3/5-musikal är värd vartenda öre.

.

.

4. Oldboy-sort-of-besvikelsen

Idag skulle den amerikanska versionen av Oldboy haft biopremiär om inte SF bara helt sonika plockat bort den från repertoaren. Jag och kollegan hade planerat detta biobesök sedan långt innan jul. Vi skulle se om det magnifika originalet och sen gå på bio och toksåga remaken, det var liksom redan bestämt. Vi skulle alltså göra som den amerikanska biopubliken redan gjort. Dom få som såg den. Oldboy är alltså en av förra årets största floppar men samtidigt, för att klassas som en flopp, kräver det inte att någon är förvånad?

.

.

3. Fittstimmet

”Sverige är enligt alla mätningar ett av världens mest jämställda och välmående länder. Kanske ska vi vara tacksamma för att vi slipper strida för vår överlevnad. Därför finns det också utrymme för feminister att sväva iväg, högt ovanför dom grundläggande frågorna. Men det blir kanske för spektakulärt när könsrollerna ska suddas ut helt, för långt ifrån verkligheten, från människors riktiga problem.” Orden är Belinda Olssons. På SVT går just nu en programserie som heter ”Fittstim – Min kamp” där Belinda ”tar tempen” på dagens feminism. Jag häpnar. Är detta på riktigt? Är serien gjord enbart för att reta gallfeber på folk, driver hon med oss eller vad fan handlar detta om? Och vad har en mamma som inte vill berätta könet på sitt barn för någon med feminism att göra? Det är väl inte feminism, det är galenskap.

.

.

2. Den nyfunna filmtittarmoralen

Det går en film på biograferna nu, en liten anspråkslös kortfilm med okända namn i rollistan som heter The Wolf of Wall Street. Nåja. Tvärtom såklart. Men ingen filmintresserad människa har kunnat undgå snacket efteråt, tankarna om det eventuellt ickemoraliska i att som Martin Scorsese  göra en film om detta prakt-as Jordan Belfort som faktiskt finns på riktigt och som tjänar pengar på att filmen blir en flipp. Bland svenska bloggar har det även diskuterats kring det eventuellt omoraliska i att faktiskt gilla, hylla och bli underhållen av en film som denna. Min tanke idag är varför inte samma diskussioner kom upp gällande Pain & Gain? En vidrig och SANN historia som togs till vita duken av en annan välkänd regissör (Michael Bay), en historia som blev till en twistad actiondramakomedi med charmiga snubbar i huvudrollerna, glassigt, ballt och snyggt filmat, men där männen inte ”bara” lurat folk på pengar och varit moraliskt förkastliga gällande annat (som Belfort och gänget), dom kidnappade, torterade och mördade folk och dömdes till döden för sina handlingar. Vad beror skillnaden i? Varför blev det inte liknande diskussioner om Pain & Gain? Beror det enbart på att färre personer har sett den eller är det något annat?

.

.

1. Gillian Anderson

Det bästa jag sett på mycket mycket länge är TV-serien The Fall med Gillian Anderson i huvudrollen. Jag hyperventilerade när avsnitt 5 tog slut och det visade sig att det inte fanns fler. Det är frustrerande så det fradgar sig i munnen, spännande, kolsvart, välgjort och JAG VILL HA MEEEEEEER. NUUUUUUUU.

 

Publicerat

Fredagsfemman # 80

5. Det här eländet Windows 8…

Alla dom här streamingtjänsterna, Viaplay, Voddler och allt vad dom heter är ju jättebra MEN jag har inte fått någon av dom att funka på Windows 8. Nu är Windows 8 ett påhitt från nån tämligen masochistiskt lagd programmerare och ett system så fullkomligt ologiskt att jag sliter mitt hår för att lära mig skiten en minismula varenda dag men det jag skulle vilja veta innan jag ansluter mig till Netflix-världen är om det funkar på Windows 8. Nån som vet?

 

4. Nå? Går ni och ser Vittra nu? Seså. App-app-app.

 

 

 

 

 

3. Anna Paquin

Det har fallit sig så att jag den sista tiden sett en hel del filmer med Anna Paquin i rollistan. Helt random alltså, inte nån endaste baktanke med det. Men ju fler filmer jag ser med henne ju mindre bra tycker jag att hon är. I Pianot är hon underbar men då är hon ett litet barn. Bara för att ett litet barn är en bra skådespelare blir hen inte per automatik en toppenskådis när hen blir äldre. Vi är nog många som har utvecklats en hel del sen vi var tio – åt alla möjliga och omöjliga håll. Kanske har även Anna Paquin det? Kanske inte alltid åt det yrkesmässiga toppenhållet? Eller? Är jag helt ute och cyklar nu?

 

2. Heja film-twitter-info!

Bruce Willis skulle ha varit med i Expendables 3. Nu ska han inte det, han är kickad då han enligt Sylvester Stallone själv är ”GREEDY AND LAZY. A SURE FORMULA FOR CAREER FAILURE”. Stallone menar allvar, hey det är STORA bokstäver vi snackar om här. Han tar i från tårna precis som han gjorde i tweetet innan detta: ”WILLIS OUT…HARRISON FORD IN!!!! GREAT NEWS !!!!! Been waiting years for this!!!!” Ordagrant citerat. Det är SÅ ballt att få denna info i realtid av källan själv. Det behövs inga felciterade skvallertidningar, inga paparazzis, inga ”journalister” med löpsedelsfantasier. Twitter är da shit när det kommer till information.

 

 

1. Filmspanarsemestern är över. Yihaaa!

Efter en somrig paus i filmspaneriet är det dags för Filmspanarna att ses igen imorgon. Elysium på bio, middag efteråt, massor med filmprat och jättekul att se alla igen. Som vanligt gäller det att OM du har en filmblogg och OM du vill vara med i Filmspanarna men inte fått någon inbjudan till träffen – mejla mig (fiffi@fiffisfilmtajm.se).

 

Publicerat

RED HILL

En av dom allra roligaste upptäckterna med Twitter var när jag började följa Sylvester Stallone. Satan, det var häftigt! Det är förresten fortfarande häftigt och framförallt är det en svindlande tanke att veta att han sitter där med sin mobil i sin kralliga näve och försöker få till sköna tweets precis som oss andra. Att han skriver som han pratar gör det bara ännu coolare. När han tar i skriver han med STORA BOKSTÄVER så det är superlätt att höra hans röst genom orden.

För ett par månader sedan började han läcka info kring filmen Expendables 3. Det twittrades om Wesley och att han ”calling SEAGAL this morning”. Sånt gör en sån som jag alldeles lycklig. Direktinfo från källan. Inga mellanhänder. Bara…stort!

Sen kom tweetet angående regissören. Stallone  skrev ”The director is an Aussie….” och genast kom det gissningar. Snubbar twittrade in förslag på Phillip Noyce, Russell Mulcahy, Paul Hogan (!?) och Greg McLean. Självklart kunde jag inte hålla mig. Jag måste ju svara.

”Jane Campion? ;)”

Jag vet, det är inte snyggt att skratta åt sina egna skämt men jag tyckte banne mig jag fick till det där. Hade det inte varit spännande om Jane Campion regisserade Expendables 3? Kom igen, säg inte att jag har fel, det hade varit ett filmhistoriskt mirakel om detta skett och en milstolpe i actiongenren. Jag fick självklart inget svar på mitt tweet men jag VET att han läst det, att han tänkt tanken att nåt miffo med flätor och hundnamn gissade på Jane Campion och måste vara efterbliven. Det är stort. För mig är det det.

Hur kom jag då in på detta här och nu? Vad har Red Hill med stallonetwitter att göra? Jo, jag ska berätta. Patrick Hughes är den gemensamma nämnaren. Han har regisserat kortfilmen Signs (finns att se på youtube, klicka här), han regisserade Red Hill och det är alltså han som är ”the aussie” som ska regissera Expendables 3. Ingen Campion alltså men väl en ung snubbe som Stallone handplockat och uppenbarligen tror på. Klart jag måste hyra Red Hill och se vad det är för tjomme och vad det är för film som imponerat så på min stora favvis.

Red Hill är en modern variant på spagettiwestern med skådespelare som pratar med australiensisk brytning. Ganska flyhänt filmat (flyhänt är ett bra ord, det är också ett ord jag inte kunde innan jag lärde känna Sofia), filmen känns ganska fräsch och lätt trots att jag vet att den är motsatsen – precis som yoghurtglass.

Fast jag säger nja. Jag röstar fortfarande på Jane Campion.

Publicerat

Fredagsfemman # 58

5. Molanders på SVT

Jag vet inte varför, men nånting får mig att titta på SVT-serien Molanders. Med sina 43-minutersavsnitt är dom perfekt sällskap under en lunchtimme och visst är det ganska småmysigt men det är också halvkonstigt. Vilken är egentligen målgruppen? Är det nån mer än jag som tittar på detta? Är det nån som blir klok på vad seriens syfte egentligen är?

 

4. Mellobajstwitter

Visst, Melodifestivalen är slut för denna gång och nu blir det inget musikaliskt fyrverkeri förrän i maj när Eurovison drar till Malmö. Men det är inte festivalen som sådan som hamnar på veckans fjärde plats, det är fenomenet mellotwitter. Det här är första året jag tittar på programmet med twitterfingret redo och jag har varit väldigt förvånad varenda lördag över hur många som säger sig avsky/hata Melodifestivalen men som ändå uppenbarligen tittar eftersom dom twittrar i realtid om allt dom ser. Bajstwittrar alltså. Snabba poäng om hur dåligt allting är. Aldrig någonsin något positivt. Jag tycker det är en väldig skillnad mellan att bajstwittra och att twittra om BÅDE ris och ros, det som handlar om engagemang, tyck och smak. Men ett tips till nästa år: Byt kanal. Det är inte 1956, det finns fler kanaler!

 

3. Våren är på väg!

Nu är det slut med lyxen att kunna titta på film på dagtid utan att behöva dra ner persienner och få smutsiga-fönster-panik. Men det är lugnt, alla årstider har sina plus och minus men vad gäller våren så är det värt allt jox i världen. Välkommen! Du är efterlängtad!

 

2. Girls

Jag som alltid säger att jag inte tittar på TV-serier får nog tänka om. Jag tittar ju på TV-serier, bara inte så ofta. Men Girls är en serie jag kämpat en del för att kunna ta till mig men efter tredje avsnittet damp poletten ner och nu är jag fast. Men maken till serie-hype var det länge sedan jag såg och kanske var det den som gjorde att jag var så skeptisk till en början. Däremot fattar jag inte grejen med TV-Cirkeln alls, programmet där Johanna Koljonen, Nour El Refai och Linnea Wikblad diskuterar veckans avsnitt av Girls direkt efter att det sänts på SVT. Tjejsnack om en tjejserie, eller vadå? Jag tycker att det skulle vara betydligt mer intressant om en kille OCKSÅ blandades in i gänget. Å andra sidan behöver jag ingen analys så det där extraprogrammet kanske inte är för mig i alla fall.

 

1. Vad härligt! Nu ska det pratas film igen!

Imorgon är det dags för mars månads filmspanarträff. Bio, middag och härligt filmsnack hela kvällen lång. Har du en filmblogg och är nyfiken på vad Filmspanarna är för något? Mejla mig (fiffi@fiffisfilmtajm.se) så ska jag förklara mer.

Publicerat

Fredagsfemman # 40

5. Filmen G

Jag undrar om Olle Ljungströms och Magnus Ugglas medverkan i Så mycket bättre kommer att ge Filmen G en ny hajp? Jag undrar även om det i såna fall är bra eller dåligt för Niclas Wahlgren. Att Nürnberg 47 är värsta tuffa bandet vet jag i alla fall, samt att Hundarna Brinner är en låt som fortfarande håller. Konstigt nog.

 

4. Även ett missat biobesök är ett biobesök – eller?

Ett hastigt insatt föräldramöte gjorde att jag inte hann till visningen av den norska filmen 90 minutes på Filmfestivalen i onsdags men om Ulf Lundell säger att även en inställd spelning är en spelning så tänker jag att detsamma gäller med ett biobesök. Det känns i alla fall mindre surt om jag tänker så.

 

3. Pernilla August

Call girl har premiär idag. Säga vad man vill om Pernilla August men hon är en filmstjärna.

 

 

 

2. Jag twittrar, alltså finns jag.

Jag må vara sist ut i hela mellansverige men nu finns även jag på Twitter. Följ mig om du vill, strunta i det om du vill. Jag skriver om det som faller mig in (alltså inte enbart film). Precis som alla andra alltså.

 

 

1. Filmspanarträff heeela långa dagen imorgon!

Imorgon är det dags för oss filmspanare att träffas igen och det blir lite annorlunda den här gången. Stockholms filmfestival är igång för fullt och hela tre filmer kommer att ses av dom av oss som är med hela dagen. Vissa är bara med på en del och vissa kanske bara vill hänga på och dricka öl. Allt är okej, det är det som är så bra.