Etikett: våld

Publicerat

ONLY GOD FORGIVES

Jag jobbar i en färgbutik. Ibland stöter jag på problem som är mer intressanta än andra att försöka lösa, som till exempel när en målare ringer och gråter i telefonen och säger med skrovlig men sprucken basröst: Vad ska jag göööööra? Jag har satt åtta rullar svindyr tapet UPPÅNER?? Å det är tapeter med draaaaakar!

När jag inte jobbar i en färgbutik tittar jag på film. Ja, jag gör andra saker också men jag tittar ofta på film för att ”blåsa bort skallen” en stund, för att tänka på annat än arbete. När jag ser en film som i långa stunder får mig att tänka på jobb och endast jobb, är det då en fungerande film? Är den bra? Tjänar den sitt syfte? Är den underhållande nog?

I Only God Forgives spelar nämligen just precis den där uppånedvända draktapeten en mycket stor roll, dock tapetserad helt korrekt i filmen. Två tankemantran rör sig genom mitt huvud. ”Hur lyckas man tapetsera åtta rullar fel? Märker man inte efter EN att draken ligger på rygg?” och ”Fy fan vad snygg han är, Ryan Gosling”. Fortfarande befinner jag mig på en nivå som inte är helt okej för en godkänd film. Jag är en betraktare, jag är BARA en betraktare och det som händer på duken har ingenting med mig att göra. Jag bryr mig inte. Det är som att gå på museum och beskåda konstverk. Vackert? Javisst. Spännande? Inte så värst. Engagerande? Inte ett dugg.

Filmen är våldsam och blodig men jag höjer inte på ögonbrynen, inte förrän det kommer till en scen som involverar vassa prylar och ögon, då rycker jag till men jag rycker inte till för att jag bryr mig om att snubben i filmen strax kommer bli blind, jag rycker till för att jag vet hur inihelvete ont det gör att få sylvassa nålar instuckna i ögat utan att bedövningen tagit ordentligt.

Filmen utspelar sig i Bangkok där Julian (Gosling) driver nån slags illegal boxningsklubb och hans äldre bror Billy säljer knark och längtar efter att ligga med en 14-åring. Saker och ting går snett (nähä?) och en mycket underlig ”polischef” kommer insmygande i bilden.

Jag har aldrig sett en man på film som går så sakta som denne polis. Han skrider fram och är som en blandning av Chao-Li i Falcon Crest, Hans Landa i Inglorious Basterds och en trött zombie, fast med ett nyslipat samurajsvärd på ryggen. Sen kommer grabbarnas mamma in i matchen, en skönt slöddrig Kristin Scott Thomas med extensions, orange nagellack, knallrosa läppstift och en attityd som gör att man borde ta upp frågan om det skulle vara körkort på att bli förälder. Fast hon är skön. Det är som att filmen börjar på riktigt när hon klapprar in i hotellreceptionen och helt enkelt lackar ur. Hon är som en elvisp filmen igenom, rör runt när soppan gått i stå.

Fast att kalla Only God Forgives för soppa är orättvist. Att jämföra filmen med mästerverket Drive (samma regissör och Ryan Gosling är med i båda) är inte heller schysst. Det här är helt enkelt en film som inte är helt solid och det är en film som inte fastnar hos mig, Ryan Gosling och förhandspepp till trots men det är inte en dålig film. Den berör mig bara inte. Ändå tänker jag ge filmen en fyra i betyg hela vägen hem från bion. Så skriver jag det här och inser att texten andas en tvåa men en tvåa är för lågt, en fyra för högt och en trea för tråkig – egentligen.

Jag såg filmen tillsammans med Johan och Henke och även Vrångmannen var på plats på förhandsvisningen. Vad tyckte dom? Hör jag ljudet av ett bröl nånstans i fjärran? Anar jag en hårdnackad analys av filmens handling? Klicka på namnen för att komma till deras bloggar. Själv tänker jag strunta i att det är tråkigt, filmen får det betyg jag tycker den förtjänar och det med en uppsprättad torso som grädde på moset.

 

Publicerat

KILLER JOE

Jag måste bara ta det från början.

Det här är en film som Markus från filmpodcasten Har du inte sett den? höjt till skyarna. Han gav den 5/5 och kallade den ”årets bästa film”.

Jag vet att det finns några därute (*host*) som kanske inte alltid håller med om Markus definition på vad en ”awesome film” är och jag vet också att jag inte är en av dessa. Om man ser till oss som ingår i Filmspanarna så får jag ibland känslan av att det är jag och Markus som står varandra närmast vad gäller syn på underhållande filmer, vilket rent objektivt borde vara en omöjlighet. Det borde liksom krocka, vi borde tamejtusan slåss på träffarna, jag borde om jag ser till kön, ålder och fördomsanalys ha mer gemensamt med till exempel Jessica och Sofia än med Markus, men jag tror faktiskt inte det är så. Projekt X-Hemmafesten får ses som undantaget som bekräftar regeln.

Så med den vetskapen i bakhuvudet är det inget konstigt att jag blir lite sugen på att se ”årets bästa film” även om den beskrivs som a totally twisted deep-fried Texas redneck trailer park murder story. Låter najs va? Mysigt, gulligt och underhållande efter en tung arbetsdag? Tillåt mig småle eller kanske hånskratta en liten stund för det här är så långt från mysipys och gulligull man kan komma. Totalt jävla beckmörker är vad det är.

Chris (Emile Hirsch) behöver pengar. Han är skyldig nån snubbe en massa dollars, hans morsa kastade ut honom efter ett bråk (hon stal hans knark) och han åker hem till pappan (Thomas Hayden Church) och hans nya trashiga fru (Gina Gershon) där även syster Dottie (Juno Temple) bor. Pappan har inga pengar att låna Chris men dom kommer tillsammans på en lysande lösning på problemet: mamman/ex-frun är ju ingen höjdare till människa och hon har en livförsäkring på 50000 dollar. Att döda henne skulle lösa allt men dom vill inte mörda henne själva. En torped Chris känner till tar 20000 dollar för besväret, det blir 30000 över. Alla nöjda, alla glada, utom möjligtvis den döda kvinnan. Torpeden kontaktas och Killer Joe Cooper (Matthew McConaughey) gör entré i deras liv.

Att beskriva filmen innebär djupa suckar för det är banne mig inte lätt. Jo, att beskriva är lätt men jag har precis fått inblick i några jävligt trasiga människors liv och det är inte helt lätt att acceptera att white trash-människor faktiskt finns överallt och att dom i många fall inte tänker som oss ”vanliga” just för att dom inte har det så vanligt. Hela deras värld är skev, dom kan inte bete sig, har inga sociala färdigheter, inga pengar, inga jobb och det är otroligt lätt att döma när man själv har allt. Nu är inte Killer Joe ett drama i samma anda som till exempel Winter´s Bone men känslan jag får i kroppen är densamma. Jag orkar inte riktigt ta in eländet för det är bara för mycket. Här blir det dessutom mycket av allt, av våld, blod, bråk och intriger. Jag kommer dessutom ha svårt att äta kyckling ett tag framöver.

Jag tycker inte Killer Joe är årets bästa film men jag tycker det är en bra film. Matthew McConaughey gör ett svinäckligt porträtt av Joe och Gina Gershon är mitt i prick som white-trash-fru. Det är nästan så det luktar underlivssvamp genom rutan.

Jag tror inte det här är en film som passar alla men jag tror många kan uppskatta den för precis vad den är: en inblick i ett liv som kan få vilken svennebananfamilj som helst att känna sig som grevar och baroner. Åtminstone får filmen mig att känna mig rik – på mycket. Hjärnceller till exempel.

(Killer Joe är regisserad av William Friedkin, mannen bakom Exorcisten. Bara en sån sak.)

Publicerat

A SERBIAN FILM

Nu är den här, filmen som kan bli för 2011 vad The human centipede var för 2010: den där sjuka filmen ”alla” snackar om och som kan vara ”den värsta någonsin”.

Historien handlar om ex-porrsjärnan Milos som dragit sig tillbaka med fru och liten son och slutat knulla för pengar. Besparingarna börjar sina och Milos behöver ett jobb. Han blir kontaktad av skummisen Vulek som vill ha med Milos i en sista film, en hemlig porrfilmsproduktion som kommer ge honom väldans mycket pengar. Milos tackar ja men borde kanske – såhär med facit i hand – ha tackat nej.

Suck. Denna ständiga tävlan om vem som kan dra gränsen längst åt något outforskat äckligt och/eller perverterat håll och ändå få filmen att klassas som ”vanlig”. Som filmtittare är jag ganska hårdhudad, jag fixar att se äckelpäckel utan alltför stora psykiska men MEN A serbian film tänjer gränsen i mitt tycke alldeles åt helvete för långt åt barnporrhållet för att jag ska kunna se den utan att reagera.

Naket, blodigt, piss och skit, spekulativt våld, psykiskt störda vidrigheter, jag kan ha åsikter om allt det där och jag kan tycka väldigt illa om väldigt mycket MEN min absoluta och tveklösa gräns går när barn dras in i det hela. Denna film klassas som ”skräck” men är ingenting annat än spekulativ sadistisk och pederastisk våldsporr.

Pedofili kan aldrig ha en vettig förklaring, aldrig någonsin försvaras och att dra in grafiska våldtäkter av både ett nyfött barn (jag skiter i att det är och ser ut som en docka!) och en liten 5-årig pojke som en del i handlingen i en ”vanlig skräckfilm” är allt annat än okej. Visst förstår jag att dom scenerna finns där enkom för att provocera, hallå, jag är inte dum, men jag sätter ner foten här å det bestämdaste för detta är provokationer jag inte bett om att få se. Barnporr är dessutom olagligt även om det packeteras i en serbisk skräckförpackning.

Filmen i sig går säkert att analysera i det oändliga men helt ärligt så intresserar det inte mig. Det räcker att konstatera att en speciell scen i filmen har etsat sig fast i mitt medvetande och det gör mig alldeles kall för jag vet inte hur jag ska få bort den.

 

 

Både Discshop och Ginza har valt att dra in försäljningen av denna film då den strider mot deras policy. Det kan man tycka vad man vill om. Personligen tycker jag det är enomt befriande och skönt med företag som vågar ta ställning och jag tycker inte det har ett skit med censur att göra eller att dom leker smakpoliser. Dom vill inte sälja filmen, svårare än så är det inte och jag som sett den förstår dom.

Uppdaterat 2011-05-03:
När jag (den 14:e april) såg att Lovefilm hade A serbian film för uthyrning och att den var etiketterad som både ”drama, internationellt, thriller och skräck” mejlade jag dom och frågade om någon ansvarig faktiskt hade SETT filmen?
Svaret jag fick idag var att filmen numera enbart finns under ”skräck” och att deras policy inte är att censurera filmer. Men frågan kvarstår.

Uppdaterat 2011-05-04:
Jag fick svar från Lovefilm:
” Visst är det så att det finns folk på LOVEFILM som sett filmen och precis som hos allmänheten har den även väckt debatt internt. Vi tycker dock att det är viktigt att inte förmynda utan att informera våra kunder och därefter låta dem göra sina egna val.

Uppdaterat 2011-06-05:
Magnus Betnér har skrivit ett riktigt intressant inlägg om filmen. Klicka här för att komma dit.