Att se Spring Breakers är som att vara full.
Tänk dig in i tanken. Du är alldeles sådär perfekt berusad, så skönt full att ögonens fokus inte är hundra utan nittiofem. Känslan av att alla färger är förstärkta, att alla människor runt omkring dig är jättevackra, att livet leker, det finns inga problem. Tänk dig att du är på en klubb, du står mitt på dansgolvet och får för dig att snurra runt, ja, precis sådär som man gjorde som barn, snurra snurra snurra och sen stanna och försöka gå rakt. Men man går inte, man stannar några sekunder för att se sig omkring, vilket såklart inte går för allt är suddigt, det är människor överallt och musiken pumpar ur högtalarna. Män, kvinnor, tjejer, killar, kläder, hud, hår, tänder, solglasögon, hawaiiskjortor, linnen och blingbling och där står jag, i mitten, snurrig i huvudet med skönt suddig blick och tänker WHAT THE FUCK är jag med om? Vad är det här för alternativ värld? Hur hamnade jag här? Står tiden still? Varför använder tjejerna bikinis som kläder? Varför har killarna metallhylsor på tänderna? Vad är det som lockar med alla dessa droger överallt? Hur ofräscht är det inte med dreads? Hur många tonårsmammor kommer döpa sina barn till Selena, Vanessa, Candy och Alien nu? Jag funderar inte mer, jag fortsätter snurra.
And what will happen, will I dream? I am too scared to close my eyes. For a second, please hold me. None can change in me these things that I believe. But I don’t know what happens now I am too scared to close my eyes.
Flera gånger under filmens gång dyker den här låttexten upp i mitt huvud. Legion med VNV Nation. Jag tror att tjejerna i filmen känner just så. Vad händer om dom blundar, kommer dom vakna upp i samma sekund som ögonen öppnas igen? Är filmen bara en dröm, en längtan efter ett spring break som ”alla andras” eller är det nån form av verklighet vi får se? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.
Faith (Selena Gomez), Candy (Vanessa Hudgens), Brit (Ashley Benson) och Cotty (Rachel Korine) är småstadsbrudar utan framtidstro. Spring break hägrar, en resa till Florida, festa, röja, sexa och droga – men dom har inga pengar. Det dom däremot har är idéer att lösa problemet. Så dom gör det, dom löser problemet och dom kommer till Florida och där får dom nya.
Spring Breakers är intressant ut flera infallsvinklar, tyvärr svårskrivna i text utan att spoila filmen (och där fick jag ett problem att hantera). Så jag väljer att inte gå in på dessa vinklar utan att istället ifrågasätta SF´s val att benämna denna film som ”drama, komedi”. Komedi? Det är banne mig obegripligt, i alla fall om man sett mer än två minuter av filmen. Filmens nakna-bröst-och-inzoomade-rumpor-som-skakar-loss-till-Skrillex-intro kan kanske lätt härröras till vilken low-life-dum-komedi som helst som kretsar kring ungdomar och deras (hemma)festande men som sagt, det kommer mer kött på benen och det är INTE en komedi!
Det är synd att den här filmen jämförs med The Bling Ring och Foxfire, att det inte krävs mer än några tjejer i grupp för att filmer ska buntas ihop och tänkas på i samma mening. Så jag väljer att inte tänka. Jag väljer att ställa mig mitt på golvet (okejrå, i bikini) med Skrillex i hörlurarna och snurrasnurrasnurra. Världen kanske inte blir vackrare då men jag ser den i alla fall med annorlunda ögon.
Fripps filmrevyer, Jojjenito och Except Fear har också sett filmen.
(med ett litet plus kanten)
När Grease-fanet #1 – aka Steffo – berättar att det finns en Grease-film som är en blandning av livemusikal och film, ja då är det klart jag letar upp den och tittar. Och en bättre beskrivning än just livemusikal och film finns nog inte för detta är just det.
