THE SECRET MAN

Ta-daaaaam, här kommer filmen om Mark Felt, FBI-höjdaren som är en av den amerikanska historiens största visselblåsare. Under smeknamnet ”Deep Throat” hjälpte han journalisterna Bob Woodward och Carl Bernstein att få information kring Watergateskandalen 1972. Alltså dom två snubbarna som spelades av Dustin Hoffman och Robert Redford i filmen Alla presidentens män från 1976.

Här spelas Mark Felt av en rejält ålderssminkad Liam Neeson och det slår mig flera gånger att om Jeremy Irons fått rollen hade dom inte behövt sminka honom alls. Men Liam kör på, han går in i karaktär och gör Mark Felt sannorlikt precis lika fårig, fåordig och fyrkantig som han var i verkligheten. Jag har ingen anledning än att tro annat än att han gör sin karaktär rättvisa, det blir bara lite väl mycket teaaaaater över det hela. Peruken hjälper nog också till en del.

Den här typen av film brukar falla mig i smaken ungefär 50% av tiden. Antingen smaskar den till och blir en alldeles ljuvlig mix av sann historia och intelligent thriller eller så slår den knut på sig själv och blir till ett mumbo jumbo-lallande i ett försök att mörka ett sladdrigt manus med krumbukter så att den som tittar inte hänger med. The Secret Man har sina förtjänster men hamnar – för mig – mest i den sistnämnda kategorin. Den känns B utan att behöva vara det.

Diane Lane är alltid mysig att se och birollerna är fullskitna med halvkända ansikten men det hjälper liksom inte. The Secret Man känns medioker. Tyvärr.

 

BLENDED

Richard Burton hade sin Elizabeth Taylor, Tom Hanks har sin Meg Ryan, Bradley Cooper har sin Jennifer Lawrence och nu har Adam Sandler sin Drew Barrymore – på riktigt.

När två skådespelare spelar mot varann i tre filmer eller mer är dom ett filmpar på riktigt, det är sen gammalt och Blended är den tredje filmen om omöjlig kärlek där Sandler och Barrymore teamar upp och blir kära på slutet. Nej det är ingen spoiler, det är vetenskap. Såna här filmer görs inte utan lyckliga slut.

Jim (Sandler) är änkling, ensam förälder med tre döttrar sedan frun gått bort (i cancer?). Lauren (Barrymore) är ensamstående mamma till två pojkar sedan hennes man varit otrogen för vilken-gång-i-ordningen? När filmen börjar har dom en episk blind date på Hooters. Personkemin knastrar, som om man häller småsten i grädde strax innan den ska vispas. Det är rent av otrevlig stämning vid bordet och en blind kan se att Jim och Lauren inte borde umgås. Mer. Någonsin. Ever. Stjärnstopp.

Men självklart, det är ändå en Adam Sandler-film, händer något utöver det vanliga, nåt som sällan händer vanligt folk ”bara sådär”. Jim med familj och Lauren med familj ”hamnar” på en bjudresa till Afrika när Laurens bästa väninna inte vill åka på grund av att nya pojkvännen visar sig var pappa (till fem barn!) och att nämnde pojkvän råkar vara Jims chef. Nämen, är DU här?? säger Jim. Nääääämen, DU? Här? säger Lauren.

Filmen är med sina 117 minuter aningens för lång men den är mysig, charmig, rätt kul och lite lagom dum. Jag tycker helt enkelt den är trevlig och romantikern i mig vaknar när jag sitter i soffan och innerligt önskar dom ett långt och lyckligt liv tillsammans.